I min förra ledartext om den modiga rektorn i Ragunda kommun i Jämtland – Malin Rimmö i Stuguns skola – fick vi en ögonblicksbild av den kris som inte minst våra elever i ett mycket stort antal grundskolor i hela landet genomlever just nu. En ekonomisk kris som i fallet med skolan lika mycket är en pedagogisk kris. Hon beskriver i tydliga ordalag hur orimligt hon anser att barnen drabbas av mindre genomtänkta eller rent av förödande besparingar från ett år till ett annat med risk för flera års fortsatta försämringar.
Om man ser satsningar på våra barns skolor som en investering för framtiden, vilket borde vara självklart för alla beslutsfattare, och inte som en vanlig driftutgift skulle exemplet från Stugun omfamnas av hela samhället. Det behövs tydligen någon person med stort civilkurage för att påvisa inte bara krisens karaktär och storlek utan även dess betydelse för samhällets framtida utveckling. Den senaste Pisarapporten är ju ett entydigt bevis på hur viktigt det är att utan kortsiktighet satsa på skolelevernas grundläggande kunskaper.
Att så relativt få lokala och centrala politiker engagerar sig fullt ut för att värna viktiga värden i samhället under den kris vi just genomlever är svårt att acceptera. De förtroendevalda politikerna på särskilt lokal nivå borde ju ägna åtskilliga dagar och veckor till kraftfulla protester mot regeringens aktuella nedskärningar. Därutöver i handling visa hur man på kort och längre sikt skulle kunna få fram skilda resurser för att inte möta ekonomiska kriser med försämrad kvalitet på undervisningen.
Att laborera med större klasser, färre och mindre väl utbildade lärare, obefintliga stödresurser, koncentration av elever till ett fåtal större skolor och andra dubbelt kortsiktiga panikartade insatser är en farlig väg för att försöka hantera en kris av aktuellt slag.
Om politikerna går samman på den lokala nivån, tar stöd av främst lärarna och elevernas föräldrar blir det svårt för regering och riksdag att riskera en hel ungdomsgenerations framtid! I avvaktan på centrala tillskott av resurser finns kommunernas beskattningsrätt och exempelvis en övertung byråkrati att ta tag i.
Skolbarnen tål inte ännu ett nederlag för undervisningen!