”Tomten jag vill ha en riktig jul, en sån som man har när man är liten…” sjunger Busungarna otaliga gånger på radion i juletid. På Facebook börjar nu den där fåniga luciabilden skickas runt. ”Ja till Luciafirande” står det. ”Är det någon som säger nej?” brukar jag fråga, men just ingen svarar på frågan.
Det är klart vi vill ha en riktig jul. Vädret kan vi ju inte styra över, men resten av julen har ju de flesta möjlighet att bestämma över själva. Vi hade inte telefoner att stirra i 1975 och vi behöver ju inte heller göra det just under julmiddagen eller vid julklappsutdelningen 2023. Vi kan köpa årets julklapp, ett sällskapsspel, och packa upp det på julaftonskvällen. Och – om man nu tyckte det var så mycket bättre förr – gå på midnattsmässa eller julotta i kyrkan. Det gjorde man förr. Man behöver inte ruinera sig på julklappar. Det finns mycket att ge bort som inte kostar skjortan om man har lite fantasi.
Men var det inte alltid bättre förr då? I mitt huvud är det ett ganska säkert ålderstecken att säga så. Beror inte det på att man har glömt det dåliga och kommer ihåg det bra? Detta är förmodligen en väldigt bra grej, det vore mycket värre tvärtom.
För om man ser till statistiken så har vi det mycket bättre nu, beroende på vad man menar med ”förr” förstås. Iden om att nutiden är farlig och innehåller förfall och hotbilder används ofta av politiker, särskilt från höger, som använder nostalgi för att svartmåla nutiden och samtidigt förklara vilka folkgruppers fel det är att det inte är som förr. Den fåniga Luciabilden är ett bra exempel, som vill få oss att tro att Luciafirandet är utrotningshotat. I Sverige framställs folkhemstiden som ideal, trots att det var helt andra politiska värden som styrde då.
Ekonomiskt sett har vi aldrig haft det bättre än nu, vi lever längre och är friskare. Förr dog barn i sjukdomar som polio och mässlingen, inom äldreomsorgen buntades äldre med vitt skilda behov ihop i långvårdsboenden. Kvinnor tvingades välja mellan arbete och karriär eller att bilda familj. Man fick utan straff slå sina barn. Homosexualitet ansågs vara en psykisk störning ända fram till 1979. Arbetstiden var längre och semesterveckorna färre och arbetsmiljön inom industrin var betydligt sämre än idag och arbetsplatsolyckorna mångfalt fler.
Men visst finns det saker som också blivit sämre. Ensamheten växer och inkomstklyftorna likaså, gängkriminalitetens brutalitet är värre och tillgängligheten i vården måste bli bättre. Det allra allvarligaste är klimathotet, som verkligen kommer att förändra framtiden.
Apropå jul så läste jag att Astrid Lindgrens figurer ska uppmärksammas mer klockan 15 på julafton, före Kalle Anka. De är helsvenska, till skillnad från Lucia (Italien) julgranen (Tyskland) och Kalle Anka själv som kommer från USA. Det ser jag fram emot. Få kan framkalla julkänslor som Astrid Lindgren.