Väderspänningarna har visst aldrig varit så kraftiga som nu, berättade en bekant. Jag blev först förvirrad eftersom uttrycket handlar om gaser i magen, men snart ramlade polletten ned. För visst har vädret tagit ut svängarna i sommar, precis som han menade. Först torka och sedan översvämningar.
När jag nu ändå vädrar ämnet kommer minnen upp från en sommarkväll då vädrets makter gjorde sig påminda. Vi, några väninnor, befann oss i ett torp då ett hejdundrande åskoväder rullade in över Närkeslätten. Himmelsfyrverkerierna avlöste varandra och vi lyssnade andäktigt på urladdningarna och räknade avståndet till åskmolnen. Men alla var inte lika odelat positiva. Vissa går ju igång på spänningen och bänkar sig med en tekopp framför fönstret. Andra kryper långt ned under täcket och jämrar sig eller tar skydd i närmaste bil.
Jag minns åskoväder i min barndom då jag satt bredvid mamma i bilen utanför huset i Rällså. Hon var rädd och skrek högt när det dundrade och blixtrade, samtidigt som hon försäkrade mig om att det inte alls var farligt. Gummidäcken skyddade oss, lovade hon. En kompis berättade dessutom om hur illa det kunde gå om man låg i en järnsäng när det åskade, så när det senare blev ett oväder såg jag till att inte nudda ramen. Då klarade man sig visst från brännskador. Åskan skulle bara ledas runt, runt madrassen. Var hon snappat upp detta minns jag inte. (När man inte kan härleda uppgifter till någon direkt vetenskap brukar det kallas bondförnuft. Det var kanske det hon hade?)
Min syster överrumplades en gång av ett åskoväder. Hon befann sig på en minigolfbana tillsammans med en grupp elever. Åskan hördes mullra på håll och poff, plötsligt slogs hon och en person till i backen av en blixt. Ambulansen kom och förde dem till sjukhus. Det kunde ha slutat illa, men gick istället bra. Att hon klarade sig berodde enligt en expert på att blixten nog färdats ned genom paraplyet och vidare ut i backen via minigolfklubban som hon höll i samma hand. Tjejen som stod bredvid träffades kanske inte alls. Men visst var det en otäck upplevelse för de inblandade. Ja, för alla utom syrran. Jag besökte henne på sjukhuset för att öva teater samma kväll (jo, vi fick tillåtelse trots att hon låg där för övervakning). Hon bara kvittrade och hade visst aldrig varit piggare! Liksom fulltankad av pånyttfylld energi. Hon hade dock fullt sjå att trösta alla oroliga som hörde av sig, så situationen var märklig.
Det krävs ett cumulonimbus-moln med både vattendroppar och iskristaller för att blixtar ska uppstå. De möts och vips skapas urladdningar. Typ! Åskforskare säger att man ska undvika just paraplyer men också badkar och sladdhörlurar. Inte för att man brukar nyttja de tre samtidigt, men man ska inte ens använda något av dem när det åskar.
Bäst är att vara inomhus, men är du ute när det blixtrar på exempelvis ett fjäll, huka dig i en grop och håll ihop fötterna. Eftersom den farliga strömmen kan ledas vidare ska du inte hålla i någons hand, även om du råkar vara blixtförälskad!