Rätt som det är behöver man fotografera sig. Och då menar jag inte en selfie som man snabbt kan radera om det råkar komma med för många dubbelhakor eller midjevalkar, utan ett fotografi som någon annan tar, antingen en maskin eller en människa. För alla som har körkort måste förnya dom vart tionde år.
Då får man noggranna instruktioner i ett brev av Trafikverket. 1. Gå och ta en bild. Finns det ingen fotoautomat så kan du ta en bild på någon av Trafikverkets förarprovskontor. De är öppna på vissa platser, vissa dagar och vissa tider. 2. Klistra in bilden på pappret och skicka tillbaks.
Det låter ju väldigt enkelt. Om man bara hittar en fotoautomat eller kan anpassa sig till de tider och ställen som Trafikverket erbjuder. Hur hittar man en fotoautomat? Det bästa sättet att börja med allt som man undrar över är faktiskt att fråga Google. Vips kommer det fram en förteckning och karta över fotoautomater i länet. Man blir imponerad. Vem sa att det var bättre förr?
Problemet var ju att den förstås var Ur funktion när jag väl hittade den. Det upplyste INTE Google om. En klar missräkning. Kan man verkligen inte kräva av ett högteknologiskt samhälle att de (någon) ska veta om maskinerna fungerar eller ej och upplysa Google om detta? Tydligen inte. Det var bara att fortsätta letandet till stället som Trafikverket erbjöd.
Glad i hågen sätter man sig där, nykammad och någorlunda nysminkad. Sen kommer bilderna, med tillhörande skräckupplevelse.
Bakgrunden på körkortsbilder måste tydligen vara helt vita. Jag är ljushårig. Vad händer? Jo, håret smälter helt in i bakgrunden och på bilden stirrar en blek, hårlös gumma med hopknipen mun och svarta streck till ögon in i kameran. Man tittar förvirrat på bilden och frågar försiktigt om det verkligen ska se ut sådär. ”Javisst” kvittrar fotografen. ”Precis så ska det vara!”
Det finns inget att svara på detta. Det är bara att stappla ut i viss förtvivlan och tänka att det är bara sura poliser och en och annan Postnordrepresentant som kommer att se körkortet i alla fall. Och om tio år, när det är dags att förnya det, kommer jag förmodligen tänka att man trots allt såg bättre ut 2022 än 2032.
Våren ligger och lurar och visst är det skönt. Mina snödroppar lyser visserligen med sin frånvaro för de blev antingen nedtrampade, uppätna eller bortskrämda av vildsvinens besök i trädgården i höstas. Det var då jag bestämde mig för att ta jägarlicens, för visst får man väl skjuta på sin egen tomt? Google säger att man får det om man inte bor i stadsplanerat område. Detsamma gäller rådjur. Många säger att de är så söta och tycker det är kul att de står i trädgården, men jag går ut och skrämmer bort dom i väntan på licensen. Jag vill ha mina tulpaner och grönkål för mig själv. De kan äta en massa annat som de inte behöver jobba för att plantera. Så det så.