Lästips:
Förra veckan slutade inte som den började.
Måndagens verksamhetsbesök med fokus på skogsindustri, förbyttes på torsdagen till något som jag fortfarande har svårt att sätta ord på. Men jag har övat på att säga det – krig. I vårt närområde.
Jag är uppvuxen under kalla kriget och har upplevt förändringen av dåvarande Sovjetunionen. Glasnost (öppenhet) och perestrojka (ombyggnad) är begrepp som etsat sig fast. Känslan efter Berlinmurens fall går inte att beskriva.
Vägen mot demokrati har för många länder varit krokig.
När Rysslands president Putin nu har invaderat Ukraina och startat ett fullskaligt krig, tänker jag att han inte ens refererar till kalla kriget och dess terrorbalans. En terrorbalans stormakterna menade var nödvändig för att upprätthålla fred. Även om stormakterna ser annorlunda ut nu än under kalla kriget, agerar Putin som en stormakt i sitt närområde.
Men han tar det ett steg längre. Med någon slags dröm om att åter bli ett ryskt imperium, invaderar Putin ett demokratiskt land. Och helt plötsligt pågår ett krig i Sveriges närhet. Fågelvägen är det lika långt från Örebro till Ukrainas västra gräns som från Örebro till Luleå.
Sveriges säkerhet är därmed hotad. Inte blir det bättre av att Putin, som inte tillåter fria val, fri opposition eller regimkritiker, står i media och hotar Sverige med konsekvenser, om vi skulle välja att i framtiden samarbeta mer med NATO. Endast en diktator, en despot, har mage att lägga sig i andra länders säkerhetsval.
Med det sagt, så går förstås alla mina tankar till människorna i Ukraina, som tvingas offra sina liv för frihet, för de kvinnor och barn som lämnas efter, för de som befinner sig på flykt. Må allas armar vara öppna för hjälp och stöd.
Jag riktar också tankar till det ryska folket som modigt visar att det här inte är deras krig. Det är Vladimir Putins krig. Trodde aldrig att jag skulle säga detta, men jag avskyr Putin.
Jag har i riksdagen röstat för stöd till Ukraina, både civilt och militärt stöd. Ett historiskt beslut. Flera länder har enats om stödåtgärder till Ukraina, utifrån deras önskemål. Om vi erkänner demokratiska stater, måste vi också erkänna deras rätt till att försvara sig på det sätt som de anser behövs. Annars blir det lite falskt.
Helena Vilhelmsson (C) Riksdagsledamot Örebro län