I Kilsmo oroar sig Elin Bergqvist för vad som händer med samhället när bussen slutar gå. Benny Gustafsson i Hjortkvarn måste flytta för att komma närmare jobbet.
Strax före klockan sju på torsdagsmorgonen stannar buss 723 och plockar upp en ensam passagerare längs Gröngårdsvägen i Kilsmo.
Elin Bergqvist som fyller 18 år i januari slår sig ned långt bak i bussen. Hon berättar att normalt sett brukar de vara fyra-fem stycken som åker med just denna buss. Hennes lektioner startar klockan 08.15 på Rudbecksgymnasiet i Örebro där hon läser Samhällsvetenskaplig linje, tema världen.
– Jag håller på att ta körkort så jag hoppas så klart att det ska lösa sig för mig när bussarna slutar gå. Vi har två bilar i familjen. Min pappa är asfaltsläggare och är ledig mellan december och april så han kanske kan hjälpa mig i övergången innan körkortet är klart, säger Elin och tillägger:
– Men det finns de som sitter i skiten som inte har varken bil eller körkort, säger Elin och fortsätter:
– Vi har en daglig diskussion vid matbordet om när bussarna slutar gå och hur det ska bli då, säger Elin som förklarar att hon blir arg när hon tänker på beslutet, men samtidigt kan förstå.
– Som nu, jag sitter ensam i en stor buss och det kostar mycket. Men det borde gå att fixa mindre bussar kan jag tycka, säger Elin.
Hon känner sig även ledsen och berättar att det finns många runt omkring som inte kan ta sig någonstans utan hjälp, till exempel gamla eller ungdomar som inte har körkort. Närtrafiken kan vara en lösning, men hon tror ändå att många blir drabbade.
– Hur många vill flytta till Kilsmo och vad attraherar att flytta hit när ingen skola eller buss finns? Det blir ett samhälle som kanske förfaller, funderar Elin som gick till klass tre i Kilsmo.
I framtiden när hennes studier är klara tänker sig Elin att hon vill bo i stan de första åren.
– Men när jag skaffar familj kommer jag vilja bo på landet, säger hon bestämt och kliver av bussen i Odensbacken för att byta buss till Örebro.
I Södra Via utanför Kumla arbetar 56-årige Benny Gustafsson på logistiklager.
– Jag måste flytta för att ha kvar mitt jobb, säger Benny på telefon.
Han har åkt med buss 728 varje dag från Hjortkvarn. Första bussen går 06.30 och Benny hade dispens från arbetet och fick börja senare helt enkelt. Men sedan två månader tillbaka ska arbetsdagen börja 07.00 vilket gör att han inte kan åka med första bussen. Nu bor han tillfälligt på Kumla hotell och letar en ny bostad för att få vardagen att fungera. Körkortet är indraget och det hoppas han ha tillbaka i maj nästa år.
– Det kostar mer för mig att jobba, jag går back just nu, så jag får ta av mina sparade pengar.
Det är med blandade känslor Benny kommer lämna Hjortkvarn där han mer eller mindre är uppvuxen.
– Politikerna säger att vi ska ha en levande landsbygd och så drar de ner busslinjerna, säger Benny som nu åker hem till Hjortkvarn på fredagar och sedan får skjuts med bil på söndagskvällen till hotellet i Kumla för att komma i tid till arbetet måndag morgon.
Relaterade artiklar:
”Vi måste rädda upp det sydöstra hörnet av kommunen” (2023-06-16)Beskriver sin verklighet för beslutande politiker (2022-07-08)
”Det här öppnar upp för att vi kan bo kvar” (2022-03-18)
Busslinjen startar om redan i dag (2021-12-14)
”Bussen har ett högt symbolvärde” (2021-12-03)