Lästips:
Covid 19 håller oss fortfarande i ett stadigt grepp. Många minns våren med ofrivillg isolering och restriktioner som förändrade våra liv. Och framförallt, de äldres liv.
Vi har en kultur i Sverige, där vi gått ifrån generationsboende till en vardag där varje generation lever sitt eget liv. På gott och ont. Ibland bor familjemedlemmar långt ifrån varandra, ibland finns inga anhöriga kvar. Under året har pandemin satt stopp för umgänge med nära och kära.
Många blev lättade när besöksförbudet på äldreboenden upphävdes. Det kanske måste införas igen, men tillfälligt kan ensamheten för många få ett uppehåll.Sverige sticker ut i jämförelse med övriga länder genom att ha många ensamhushåll. Cirka en miljon människor bor själva. Men det är skillnad på att vara själv och känna sig ensam.Flera forskningsresultat har visat att ensamhet är en hälsofara. Storbritanniens tidigare premiärminister Theresa May har sagt: ”Social isolering anses vara dubbelt såfarlig som fetma, mindre hälsosamt än att inte träna och lika skadligt för hälsan som alkoholism eller att röka 15 cigaretter per dag. Ensamheten innebär en ökad risk för att utveckla hjärt-kärlsjukdomar, stroke och demens.”I en enkät från socialstyrelsens 2019 uppger 35 procent av äldre inom särskilt boende att de besväras av ensamhet. Uppskattningsvis 300 000 personer i Sverige känner sig ensamma och träffar få anhöriga.Det här är siffror som manar till eftertanke. Nästa gång du stöter på en granne, säg hej, fråga hur det står till.
Nästa gång kommunen diskuterar avgiften för hemtjänsten och vad som ska ingå, överväg på allvar det Storbritannien är på väg att införa, nämligen sociala förskrivningar.
Utöver mat, städ, tvätt, handla, lägg till på listan; umgänge, kortspel, samtal, promenad eller dylikt. På många håll genomförs detta ideellt av väntjänster o andra. Men, är ensamheten en så stor hälsofara att det faktiskt ska ingå i den ordinarie omvårdnaden av äldre?
Det är så lite som behövs. Att en person ska känna sig delaktig, efterfrågad, behövd kan ta några minuter av ditt liv. En mig närstående sa häromdagen ”Jag har bestämt mig för att leva tills jag blir 90 år, då överlever jag min far”. Den inställningen borde fler årsrika personer ha.
Helena Vilhelmsson C riksdagsledamot Örebro län