En hornuggla tittar fram bakom en ekstam i Kvismaren, Närke. Foto: Jonas Classon
Jonas Classon Foto: Sofie Isaksson
Jonas Classon och Nils Eriksson. Foto: Terése Andersson
Foto: Jonas Classon
Foto: Jonas Classon

Jonas sökte strimmor av ljus bland fåglarna

Tröskeln är hög för vad som är ett bra fotografi. Fem till sex bra bilder per år kan det bli enligt hans mått. Nu har han jobbat sig i genom sitt eget mörker – en svår sjukdomstid. Nu är han frisk och målet är nått. Svart album, en högst personlig fotobok om hans, Jonas Classons väg ut ur mörkret.

För ganska precis tio år sedan hittas Jonas Classon medvetslös hemma på vardagsrumsgolvet. Han vaknar upp i en ambulans och har kraftiga kramper. Samma sak sker igen dagen efter. Han blir inlagd för en längre utredning, men de hittar egentligen inte vad det beror på. Till och från under två – tre år tillbringar Jonas tid på sjukhus, ibland i månader. Ett sista återfall drabbar honom 2013.

– Ingen vet, det finns teorier om vad det berodde på men de var inte tillräckligt starka. Så jag har inget svar på vad jag drabbades av.

Jonas beskriver ovissheten som värst. Vad var det som drabbade och fångade hans kropp, något han inte kunde styra över.

– När det var som allra värst satt jag i rullstol.

Någonstans mitt i denna turbulenta tid möter han Nils Eriksson som var sjukhuslärare. De två fattar tycke för varandra och Nils tar med Jonas ut i naturen. Nils är ornitolog och fältbiolog. Han ser att naturen gör gott för Jonas.

– Kanske väcktes det liv igen även för Nils intresse, fåglar. Han tittade i kikaren och jag fotograferade det jag såg. De var ljusa möten att porträttera fåglar i en mycket mörk period i mitt liv.

Redan då väcktes lusten till att göra ett konstprojekt och bearbeta de här svåra åren för Jonas.

En tyngd på axlarna

I fem till sju år har han fotograferat med projektet levande inom sig.

– Nu när jag äntligen har boken klar, kan jag släppa det. Det är ett personligt projekt som varit som en tyngd på mina axlar och samtidigt en tung klump att bearbeta, men även roligt och inspirerande.

I år har alla fotouppdrag ställts in på grund av coronapandemin. Detta har lett till att han kunde slutföra bokprojektet. Jonas ville styra hela processen själv så boken skulle ges ut på eget förlag.

– Det har varit lärorikt, jag är delaktig i alla led. Även att det tar tid och kraft, så har jag kontroll hela vägen. Sen har jag tagit hjälp av min krets med vänner, och nära kollegor.

Att fånga de bilder som Jonas tagit kan ibland ta veckor för en enda bild.

Vad driver dig?

– Att få slita ute i naturen. Jag har mitt drömjobb sedan fem år tillbaka, jag gör precis det jag vill. Får jag uppdrag så finns min vision och vilja med från beställaren.

Jonas beskriver att han fotograferar inte fåglar för att bli rik, eller göra karriär, utan det är av hans egen vilja och drivkraften är naturen.

– Naturen är en gåva till oss människor och jag vill stärka banden mellan människa och natur. Mats Rosenberg skriver så fint i förordet till boken att naturen läker. Precis så är det. Har man haft en stressig dag – gå ut och stanna upp i en ekhage, lyssna på fågelsången, känn dofterna.

– Får jag en person att tänka: Jag skulle kanske ta och åka ut till Tysslingen och titta på fåglar, då har jag lyckats.

Till vardags gör Jonas fotouppdrag, workshops och utbildningar, föreläsningar för proffs och amatörfotografer. Han beskriver det som att han vill smitta andra med sitt intresse. Senaste åren har han samarbetat med Zoom fotoresor, rest i princip jorden runt för att fotografera fåglar och hålla kurser. Våren och hösten är som mest intensiva.

Bilderna i boken är från hela världen, Sverige och närområdet.

– Bilderna härifrån känns starkare i detta projekt, som mina minnesbilder från sjukhustiden.

Relaterade artiklar:

Det är svårt att inte fascineras av lappugglan (2021-10-25)