Lästips:
Det finns saker som kan få håret att resa sig på en flintskallig. Nu handlar det om att Naturvårdsverket vill riva dammanläggningen vid Järle kvarn. Man har lämnat in en ansökan till Mark- och miljödomstolen om detta. En av Örebro läns unikaste kulturmiljöer hotas av rasering.
Motståndet till dammrivningen är kompakt bland lokalbefolkningen i Järle med omgivning och förtjänar allt stöd.
Sveriges tidiga ekonomiska utveckling följde landets vattendrag. Människan utnyttjade vattnet för samfärdsel och transporter samt utvann vattenkraft för att driva kvarnar, stånghammare, sågar etc. I modern tid har man på ett småskaligt sätt utvunnit elkraft. Förvisso har man omskapat landskapet med dammanläggningarna, men det har skett på ett varsamt sätt och ett kulturlandskap har uppstått där människan har levt i harmoni med naturen. Dagens Järleå har ett ekologiskt system som skulle rubbas om dammen rivs. I andra vattensystem där man tagit bort dammar har det resulterat i uttorkade bäckfåror.
Men nu möter vi ett slags miljöfundamentalism som tror sig kunna återskapa ett landskap som fanns innan människan kom in i miljön och fann på möjligheter att försörja sig i samklang med naturen. Motiven för att riva dammen i Järle är flodpärlmusslans och öringens framtid. Öringen ska kunna vandra genom Järleforsen och därmed underlätta flodpärlmusslans framtid. Saken är den att både musslan och öringen finns i Järleån på båda sidor av fördämningen. Och det är fullt möjligt att ordna en vandring för fiskarna med bibehållen fördämning. Men en det vill inte fundamentalisterna se. Rivningsivrarna är besatta av en inhuman och fientlig inställning till kulturlandskapet och dess bebyggare.
Jakten på dammanläggningar som den vid Järle är också en jakt på den småskaliga vattenkraften. Vid Järle har el producerats fram tills att Naturvårdsverket tog över. Önskvärt vore att elproduktionen kunde återupptas. Detta går naturligtvis inte om dammen rivs. Den småskaliga vattenkraften måste värnas i ett samhälle som strävar efter att bli fossilfritt.
Min förhoppning är att Mark- och miljödomstolen får upp ögonen för det orimliga i Naturvårdsverkets framställan. Och att Järle får förbli den kulturmiljö där människan lever i balans med naturkrafterna.
Torbjörn Ahlin, regionråd (C)