Elisabeth Engström, Eskilstuna och systern Sonja Petersson, Lindesberg med vännen Irené Lundstedt, Eskilstuna. Foto: Sofie Isaksson
Ljuskrona a la Sköllersta hembygdsförening
Systrarna Kristina Jacobsson och Ingegerd Drakenberg.
Birgitta Stridh, Garphyttan.
Kerstin Hellman
Mona Hall, Örebro.
Flitens ljus. Hemstickat till salu.

Ljus och julstämning på hög nivå

Lite mer än 700 anmälningsavgifter ger Sköllersta hembygdsförening pengar till underhåll av hembygdsgården. Ljusstöpning I Åkerbys gamla skola är populär. – Det är som värsta rockkonserten. Biljetterna var slut på mindre än en timme, säger Barbro Gillstam, ljuskommittén. .

Som värsta rockkonserten, ja, fullsatt efter en timme var höstens program. Sedan 2018 har Sköllersta hembygdsförening ett digitalt bokningssystem för kurserna.

Kristina Jacobsson och Ingeborg Drakenberg är systrarna ”Karlsson” som satte igång det hela 1978.

I början av 70-talet drabbades Sköllersta hembygdsgård av inbrott. Målet för föreningen var att få fönsterluckor som skydd för att mota inbrotten. De behövde med andra ord pengar. Då föddes idén med ljusstöpning.

– Jag minns att vi ritade affischer och satte upp på träden runt omkring, för att få folk att komma. Första gången var vi 17 personer som stöpte raka ljus. Jag har anmälningslistan kvar, skrattar Kristina.

– Detta är föreningens stora inkomst till underhåll, säger Ingegerd Drakenberg.

Det hon syftar på är reparationskostnader av hembygdsgården och dess byggnader samt underhåll av Åkerby skola, som de köpt.

Då hade de stöpningen i Nybble villan, numera Kävesta folkhögskola.

I år är det 42:a året de håller på och numera håller de till i Åkerby gamla skola.

Just denna dag är det redan nästan fullt och dagens pass har ännu inte börjat.

De har tre stöpningar per vecka, från och med oktober till december. Sista gången är för året var den 4 december. Inför dessa ljusstöpningspass träffas ”inför-fixarna” på tisdagar och gör så kallade mallar för ljuskronorna, som är så populära.

– Jag såg en ljuskrona på bild i en tidning på 70-talet. Den var så snygg! Och vi ville skapa en sådan, vi improviserade för att kunna göra något liknande, berättar Kristina.

Nu gör de mallarna till dessa ljuskronor före själva kurserna, av pappkartong, vekar och lim. Sedan kan deltagarna köpa mallar för att komma igång snabbare och hinna med att göra ljuskronor, som är svårt.

Det är drygt 30 personer som vid olika tillfällen ställer upp för att få det hela att gå runt. Första tillfället är redan i oktober och sista gången detta år var den 4 december.

Till varje träff är det dessutom hembakt fika, ni vet bröd, kakor och kex.

– Vi har risgrynsgröt, tre sorters matbröd och marmelader. Kristina Jacobssons Gillberga kex är också exklusiva här, berättar Kerstin Hellman som idag har kökstjänst.

Varje ljusstöparpass kräver fyra hjälpstöpare, en smältare, en kökspersonal och en mallmedhjälpare.

Kristina Jacobsson står mitt i lokalen där det myllrar av människor med påbörjade ljus.

– När vi startade ville vi stöpa lite ljus och ha lite kul. Jag trodde aldrig att det skulle utvecklas till detta!

De skruvade ljusen finns en anekdot om.

– Det var en liten kille som var med sin mamma. Han var så uttråkad att han tog ett påbörjat ljus och snurrade runt sitt finger, där och då började vi med snurrade ljus. De är mer dekorativa än användbara, skrattar Kristina.

Idag är det 26 kvinnor och två män på kurs.

Elisabeth Engström från Eskilstuna är här med sin syster Sonja Petersson, Lindesberg och vännen Irené Lundstedt, Eskilstuna.

– Det är femtonde gången jag är här, en tradition numera. Det blir så fina saker att ge bort, säger Elisabeth som har sex kronor och vanliga ljus på gång samtidigt.

– Det är så mysigt och vilket fika, med risgrynsgröt och hembakt bröd! En riktig egen stund, säger Sonja.

– Jätteroligt, mysigt och julstämning på hög nivå, på en gång, och samtidigt tålamodsprövande, säger Irené.

Christina By är hjälpstöpare just idag men hon har stöpt ljus sedan 90-talet. Hon hjälper andra idag, en ovanlig uppgift, kände hon det som.

Christina Gullberg fyller på stearin i de nyinköpta karen, som håller en temperatur på 66 grader. I köket står Regina Sickel och sköter stearinsmältningen. Det kanske är dagens viktigaste uppgift.

Det går åt 90 till 100 kilo ljusmassa varje gång, vilket blir 2,5 ton per höst. Det ni, Sköllersta hembygdsförening har vad de stöper att göra.

Relaterade artiklar:

Populär ljusstöpning är tillbaka (2021-09-23)

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

Äntligen kan de träffas igen efter långt pandemi-uppehåll

Lättnader av restriktionerna med anledning av coronapandemin gör att det börjar röra på sig i föreningslivet. PRO i Åsbro bjöd nyligen in till middag runt dukade bord, där herrarna stod för serveringen.

Hästkrafter av olika slag används vid skötsel av naturpark

Under ett par veckor har naturvårdande skötseltåtgärder pågått i Lillängens naturpark utanför Hasselfors. Förutom dieseldrivna skogsmaskiner har även de två ardennerhästarna Wille och Emilia hjälpt till att skota ut virke.

Utgrävarglädje

Under helgen undersökte länsmuseet tillsammans med länsstyrelsen och Sveriges Metallsökarförening en förhistorisk fyndplats i Storsicke utanför Glanshammar. Både nutida och äldre fynd gjordes, Martin Rundkvist, arkeolog, sammanfattar. – Det äldsta var från 200-talet, romartiden, ett dräktspänne som har hållit ihop en klänning. Från 400-talet hittades ett dekorerat beslag som skvallrar…

Nu rustar de mötesplatsen vid den hälsobringande källan

De gamla hederstecknen i form av stolar med uthuggna sittytor vid Spånbrokällan i Lerbäck är ett minne blott. Nu ersätts de av robusta sittbänkar i trä, för att platsen ska fortsätta att vara en mötesplats vid den anrika hälsokällan.

”Jag vet inte vem jag är om jag inte får odla”

Att vara självständig är viktigt för Anna Lehman och lika viktigt är att kunna skapa. Hon har gjort en livsomställning för att få utlopp för det hon upplever ger henne välbefinnande - att odla blommor.