På torsdag spelar örebroaren Mely Ackebo upp sin egen teater på Hagby Ängar i Nora. Pjäsen handlar om hennes första år som invandrare i Sverige. Mely drivs av något mer än att bara roa eller att stå i rampljuset. – Behovet av inkludering och integration i samhället är större än någonsin, säger hon.
Lästips:
1989 besökte Mely Ackebo Sverige för första gången. Hon hade flugit från hemlandet Peru för att hälsa på sin bror som studerade i Örebro. Trots att det var 35 år sen minns hon besöket tydligt. Allt var så annorlunda. Det fanns kvinnor som körde buss och män som körde barnvagnar, lagade mat och till och med städade. Det fanns också personliga assistenter, som var anställda för att hjälpa funktionshindrade.
– Jag tänkte “wow!”, vad är det för land jag kommit till, säger Mely.
Men vissa saker var konstiga. Som att ringa innan man besöker någon man känner. Eller att vara så noga med tider.
– I Peru kommer vi tre, fyra timmar för sent men alla är ändå glada för man kommer ju samma dag, säger Mely med ett skratt.
Minnen som dessa är grunden i pjäsen. Föreställningen hålls på äldreboendet Hagby Ängar, efter en förfrågan av föreningen Aktiva Seniorer i Nora. Det är första gången på fem år som Mely spelar teater.
– Det blir en utmaning, jag jobbar som jobbcoach nu och ska plötsligt göra en timme ensam på scen. Men jag är en nyfiken person som säger ja till alla möjligheter.
Varför ska man se den här pjäsen?
– Den visar hur man kan ta vara på människors kompetenser, som jag brinner för. Redan 1989 såg jag till exempel läkare som körde taxi, säger Mely och fortsätter:
– Integrationsproblemen har blivit värre och att vi blivit mer uppdelade. Så de här frågorna, och min pjäs, har aldrig varit så här aktuella.
Behovet av integration märker Mely varje dag som jobbcoach på Folkuniversitetets projekt Korta Vägen, för utländska akademiker.
– Så många kommer hit med fina utbildningar, i branscher där det är brist. Dessa människor är fantastiska resurser som vi måste ta vara på. Det blir win-win.
Under föreställningen spelar Mely sig själv, sin mamma och mormor – två av hennes stora förebilder – samt hennes första make Stefan. Relationen med honom blev ett snabbspår mot integration och är Melys favoritdel av föreställningen.
– Han fixade jobb åt mig, för han ville att vi skulle dela på alla utgifter, och inte som i Peru där kvinnan är beroende av mannen. Jag tränade även svenska på jobbet och lärde mig koderna i arbetslivet.
Vilken är den största lärdomen från dina första år i Sverige?
– Jag såg att alla, mycket mer än i Peru, har samma möjligheter. Man ser människan och den kompetens du har och bryr sig inte bara om vilket universitet du gått. För mig är Sverige möjligheternas land. Allt är möjligt för den som är ambitiös.
Mely ser fram emot föreställningen på torsdag. Mellan 2008 och 2014 turnerade hon heltid med föreställningen. Hon ser fram emot att få underhålla och berätta om sitt liv.
– Men det allra viktigaste med pjäsen är att förmedla tänkvärda saker och visa hur man som vuxen kan starta ett nytt liv i en helt ny kultur. Jag vill inspirera andra att engagera sig, att dra sitt strå till stacken för att fler ska känna sig inkluderade och komma till sin rätt i det svenska samhället.