Lästips:
I åratal har Örebro kommun sparat hårt på skolan och därmed barnen och vår framtid. Många gånger genom att lägga ner mindre men välfungerande verksamheter då större etablissemang anses mer ekonomiskt effektiva. Tyvärr tas dessa beslut ofta av personer som saknar den reella kunskapen om hur en nedläggning påverkar helheten av de drabbade eleverna och personalgruppen, så väl som den enskilde personen och dess närstående.
Samtidigt sjunker resultaten, färre blir behöriga till gymnasiet, fler elever drabbas av problematisk skolfrånvaro och psykisk ohälsa. Detta i kombination med att fler i personalen blir sjukskrivna eller helt sonika lämnar branschen. Lärarna beskylls för att behöva lära sig mer om neuropsykiatriska funktionsvariationer och andra funktionsnedsättningar, samt hur lärmiljön bör anpassas. Detta samtidigt som en ökad undervisningstid och större elevgrupper resulterar i mindre tid per elev och ger sämre förutsättningar till förberedelse.
Vi undrar hur politiker i Örebro kommun försvarar denna fortsatta försummelse av barn och medarbetare? Att skapa goda arbetsvillkor för så väl våra barn, vår framtid, som för de medarbetare som står bredvid dem är grundläggande för att vårt samhälle ska kunna fungera i framtiden. All forskning på området visar att skolan är den enskilt största förebyggande faktorn när det gäller inkludering, god hälsa och förmågan att bli självförsörjande i framtiden för alla barn oavsett socioekonomisk härkomst. Örebro kommun ska även verka för att minska segregationen, vilket skolnedläggningar tenderar till att öka. Särskilt i de fall välfungerande skolor läggs ned. Integration är något som kräver en helhetssyn och grundskolenämndens förslag till beslut riskerar att motverka detta arbete i stället för att gynna det.
Att barn med NPF eller andra funktionsnedsättningar har sämre förutsättningar för att klara av skolan borde vara vedertagen kunskap numera. Anpassningar i miljön är helt avgörande för att skolan ska fungera för elever med funktionsnedsättningar och att få detta på plats är ofta en kamp och en stress för föräldrarna trots att sådana anpassningar är en rättighet enligt skollagen. Attentions rapport visade att barn med NPF sällan får de anpassningar de behöver för att klara skolan. Att inte tillgodose dessa barns behov är ett brott mot diskrimineringslagen så väl som skollagen. Skolinspektionen har tidigare identifierat att denna grupp är överrepresenterad vad gäller problematiskt skolfrånvaro och i deras senaste rapport visade de att två av tre skolor behöver utveckla undervisningen för elever med NPF. En annan uppmärksammad och ny rapport är Rätten till utbildning som visar alarmerande statistik angående barn med NPF. Var tredje elev saknar behörighet till gymnasiet, deras genomsnittliga resultat är signifikant lägre än övriga elevers vilket självklart påverkar deras möjlighet till fortsatta studier och framtida jobb. Barn med NPF står också för nästan hälften (45 procent) av alla självmordsförsök i åk 9. Flera undersökningar visar att en övervägande orsak till att de här eleverna mår så dåligt är att skolan inte fungerar för dem.
I våras gav regeringen förslag på att avsätta 27,5 miljoner i syfte att stötta barn med NPF i sin skolgång. Samtidigt sker en centralisering av skolorna där mindre skolor läggs ner eller slås ihop till fördel för större skolor. Detta missgynnar i stället barn med NPF. Generellt mår dessa barn bra av ett mindre sammanhang. Färre intryck, färre personer att hålla ordning på (och de vuxna färre elevers behov att hålla koll på). På en mindre skola blir mycket av detta automatiskt. Prioriteringarna av att bygga stora skolor med högt elevantal är kanske fördelaktig utifrån en kortsiktig ekonomiskaspekt men inte för barn med NPF som får det ännu svårare i stora skolor.
Vi ifrågasätter hur Örebro kommun anser att man som kommun strävar att verka för alla barns bästa genom att lägga ner två mindre, välfungerande enheter. Skolor som idag har många elever som aktivt valt dessa skolor efter att ha upplevt misslyckande i de större sammanhang andra skolor erbjudit. Skolor som haft svårare att erbjuda de anpassningar som är lättare att genomföra i mindre sammanhang. Ett stort antal elever på Kryddgårdsskolan och Sörbyängsskolan har en eller flera funktionsnedsättningar. Det innebär en stor utmaning för de redan hårt belastade skolor som dessa barn ska flyttas till. Det handlar om över 300 elever som berörs direkt av denna planerade skolnedstängning. Fler indirekt.
Att Örebro kommun gått ut stort med att alla skolor ska NPF-anpassas, att alla elever ska få tillgång till rätt stöd för att öka måluppfyllelsen tycks oss gå stick i stäv med dessa befarade beslut om nedläggning och fortsatta sparkrav. Runt om i hela kommunen skriker barn, vårdnadshavare och skolpersonal om mer resurser till exempelvis mindre undervisningsgrupper och särskilt anpassade enheter och bättre anpassade lokaler. Det fattas enormt många platser till de elever som behöver det mindre sammanhanget för att få en ärlig chans och i åratal har vi kämpat för införande av fler platser. Nu drar man genom hot om dessa skolors nedläggning indirekt ner på dem i stället.
Alla barn mår bra av ett mindre och mer förutsägbart sammanhang. Alla barn mår bättre och utvecklas mer i en trygg miljö. Låt oss för en gångs skull tänka förebyggande. I längden kostar det samhället mer att blixtspara här och nu, med hänsyn till både räknade kronor och mänskligt lidande. Vi kan inte spara på våra barn. Kan vi inte vara överens om att det räcker nu?
Vi vill inte ha ett samhälle där utanförskapet växer då skolan inte klarar av att möta sitt kompensatoriska uppdrag, där klyftorna växer och färre elever blir behöriga till gymnasiet, där pengar i stället tvingas investeras i barns extra långa utbildningsvägar, extra vårdkostnader och många gånger ökade psykiska ohälsa. De extra pengar som krävs till insatser mot kriminell rekrytering, andra sociala insatser och omhändertaganden som skulle kunna undvikas med rätt stöd i skolan. Lägg då till de extra kostnader och minskade skatteinkomster som sjukskrivningar bland stressad personal innebär. Personal med erfarenhet och kompetens som i värsta fall lämnar yrket för att slippa den frustration det innebär att hela tiden leva med känslan av att vara otillräcklig. Det är kortsiktigt och slöseri med investerade medel.
Vi kan även se kostnaderna för de vårdnadshavare som inte kan arbeta då de tvingas vara hemma med sina barn för att skolan inte klarar av att möta dessa barns ganska enkla behov. Vi ser dessa vårdnadshavares dagliga kamp för att få tillvaron att gå ihop, utan rätt till kompensation från samhället då ansvaret för barnen under skoltid är skolans, som inte har tillräckliga resurser.
Låt oss tillsammans bygga en skola som bär detta ansvar. Vi hör allt för ofta att kunskapen är för låg bland personal när det kommer till anpassningar och barn med funktionsnedsättningars behov. Tyvärr gör förutsättningarna inte sällan att personalen inte har en chans att lyckas med sitt uppdrag trots att de flesta vet vad som skulle behöva göras. Vi vill att ni som beslutsfattare tar ert ansvar och förändrar detta tillsammans mer era invånare. Sluta skyll på den enskilde läraren eller föräldern och börja vända detta skepp av olyckliga besparingar mot en hållbar kurs. En hälsofrämjande kurs. För våra barns framtid. Det börjar här och nu. Lägg inte ner fler av Örebros skolor. Satsa i stället långsiktigt och ta vara på den möjlighet detta innebär och den kompetens som finns. Satsa i stället på fler mindre skolor där fler elever i behov av särskilt stöd kan hitta sitt sammanhang, och inte behöver vare sig misslyckas eller flyttas till en särskilt anpassad grupp. Givetvis behövs de anpassade mindre grupperna för vissa elever, men de blir färre om förutsättningarna i ordinarie undervisning blir bättre. Vi tror att detta är rätt väg för Örebro och dess medborgare.
Vi vill att Örebros politiker eftersträvar en skola där varje elev oavsett härkomst och funktionsförmåga kan lyckas och växa som människa. Att få möjlighet att utvecklas i ett sammanhang där man känner sig trygg, sedd och stöttad utifrån sina förmågor är vad vi anser vara definitionen av en god skola. Inte en skola som letar kortsiktiga ekonomiska vinster.
Utifrån den forskning som finns på området är grundskolenämndens förslag på beslut inte förenligt med barnets bästa. Nämnden föreslår att lägga ner de två skolorna med högst måluppfyllelse och högst trivsel (se statistik från Skolverket). Nämnden föreslår även att överlåta merparten av arbetet för sammanslagningen till rektorer och lärare som själva befinner sig i en svår situation vilket ökar risken för stress, sjukskrivning och minskade möjligheter att tillgodose barnens behov av utbildning och socialt stöd i skolan.
I nämndens förslag kan vi inte heller se något som helst förslag till hur mottagande skolor ska få resurser för att kunna säkerställa att alla de barn med funktionsnedsättningar och särskilda behov som finns i de för förslaget aktuella skolorna utan större lidande ska kunna få sina behov tillgodosedda. Genomför man dessa nedläggningar kommer man behöva förstärka på många olika sätt hos de potentiella mottagande skolorna.
Ett huvudargument som används av politikerna i Örebro är att eleverna inte får samma förutsättningar till utbildning när elevantalet minskar. Detta saknar helt vetenskaplig grund. Däremot finns flera studier som pekar mot det motsatta, det vill säga att elever i de lägre åldrarna gynnas av att gå på en mindre skola. På samma sätt visar flera studier att elever med en låg socioekonomisk bakgrund samt elever med utlandsfödda föräldrar gynnas av att gå på mindre skolor. Vi vill därför i stället uppmana er att ta möjligheten med minskat elevantal och vända till något positivt. En hållbar skola för alla elever och personal där ingen diskrimineras.
Örebro den 30 november 2023
Jenny Kraftling Skolombud Autism Örebro län
Cecilia Lindwall Skolombud Autism Örebro län
Linn Fröding Riksförbundet DHB
Karin Trulsen Attention Örebro