Vanligtvis gillar jag att testa nya saker. Under semestern begav jag mig därför till Dalarna för att vid en folkhögskola lära mig polska. Jag fick lära mig att hitta takten, räkna till tre och börja om igen. Efter några timmars enträget nötande hittade jag och kunde markera tvåan! Det låter nog märkligt. Behöver man dansa i flera timmar för att hitta andra takten? Jo, tro mig; det är inte helt lätt i polska! Min stegräknare avslöjade att vi dansade runt i ett och samma rum över milen varje dag. Helt ofattbart! Tredje dagen fick jag beröm för min bakmes. Jag som aldrig hört talas om en sådan, hade nu fått till en (en slags snurr med bakåt- och framåtsteg på vänsterfoten).
Jag har under åren dykt in i många olika sammanhang, bara av ren nyfikenhet. Olika jobb, kurser och ämnen. Jag tänker att jag är rätt öppen för nytt, men ibland är jag förvånansvärt konservativ. Då vill jag inte förändra något! Ska jag läsa en bok vill jag bläddra i den, till exempel. Men av någon outgrundlig anledning fann jag mig själv härom veckan nappa på ett erbjudande om ljudböcker. Resten av semestern var jag helt uppslukad!
Forskning om ljudböcker i skolan har visat att många barn har svårt att veta vad de ska göra under tiden de lyssnar. Vad har jag själv gjort? Skrämmande nog har jag ingen aning. Jag har varit så uppslukad att jag inte minns. Sedan jag började boklyssnandet kanske jag enbart stirrat ut i tomma luften, plockat med något, bryggt kaffe eller ätit middag? Jag vet verkligen inte! Varför i all sin dar har jag varit sådan motståndare mot att lyssna på böcker tidigare? Ibland förstår jag mig inte på mig själv! Jag har argumenterat mot ljudböcker, sagt att jag de inte kan hålla koncentrationen. Det har ju visat sig vara tvärtom. Och vid närmare eftertanke har jag ju alltid gillat högläsning.
Enligt forskning.se är vårt närminne då vi lyssningsläser extremt kort. Forskare på Lunds universitet har genom EEG (mätning av aktivitet i hjärnans nervceller) upptäckt att vi kan komma ihåg exakt vad som sades i upp till tre sekunder, sedan blir det lite blurrigt. Andemeningen kan vi ha uppfattat, men ordföljd och grammatisk form är som bortblåsta. Visst är det en smula omständligt att stoppa och backa i boken om man vill få något upprepat, och där kan den vanliga läsningen vara enklare, men det är verkligen inget stort problem.
Ljudböcker har tydligen en positiv inverkan på stress och ångest. Att den dessutom tillgängliggör en litteraturskatt för dyslektiker, synskadade eller andra, är ju fantastiskt! Fast det är en sanning med modifikation. Det är tydligen skillnad på talbok och ljudbok, får jag veta. Båda är upplästa böcker, men talboken är tänkt att rätt och slätt läsas upp utan dramatisering. Den får lyssnaren själv göra, medan ljudboken kan läsas in av författaren eller någon annan med gestaltning av karaktärerna, lite mer åt radioteaterhållet.
Jag har verkligen inget behov av att dramatisera det jag hör. Jag sitter nog bara och stirrar rakt fram och lyssnar. Tror jag!