Nya könsbyteslagen hotar kvinnors rättigheter

Om några veckor ska biologiska män och kvinnor kunna byta juridiskt kön efter enbart ett samtal med vården. Snabbspåret stöds just nu av alla riksdagspartier utom Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Den 17 april så läggs förslaget om en ny könsbyteslagstiftning fram till riksdagen. Dagens system där man behöver en könsdysforidiagnos för att kunna ändra sitt juridiska kön ska nu tas bort. Åldersgränsen ska sänkas till 16 år och läkarna får inte längre fästa vikt vid hur länge en person har haft sin upplevelse. Flertalet professorer och läkare varnar för att den nya könstillhörighetslagen är ett farligt hastverk som på sikt kan leda till fler irreversibla ingrepp. Det är viktigt att könsbyte grundas på evidens och forskning innan ingrepp görs på unga människor.

Det handlar om ett rekordsnabbt hanterande av en ny lag som kan få negativa konsekvenser inom flera områden där bland annat kvinnors och flickors skyddade rum hotas. I klartext kan vi inom kort få en situation i Sverige där en biologisk man efter bara ett samtal med en läkare eller psykolog ska kunna få tillträde till kvinnors och flickors trygga zoner.

Ingen risk- eller konsekvensanalys har gjorts av vad det innebär att män som på kort tid vill byta kön, sedan får tillgång till kvinnors offentliga rum som omklädningsrum, vårdinrättningar, kvinnojourer, och så vidare. Flera remissinstanser har även varnat för att den nya lagen kan leda till identitetsbedrägerier och ökad kriminalitet, bland annat Ekobrottsmyndigheten. Det saknas också en utredning av hur rent biologiska frågor ska hanteras. Ska exempelvis män som enbart bytt det juridiska könet få delta i kvinnoidrott och ska de även omfattas av kvinnosjukvård?

Även frågan om könsstatistik har tappats bort. Hur ska vi i framtiden kunna identifiera samhällsproblem som mäns våld mot kvinnor, våldtäkter, tillgång till sjukvård? Och hur ska exempelvis efterfrågan av en kvinnlig barnmorska eller en kvinnlig tolk hanteras framöver? Att majoriteten i socialutskottet röstade ned KD:s och SD:s begäran om en återremiss av förslaget i februari trots att det bryter mot Riksdagsordningen är allvarligt. Enligt den får en sådan begäran endast röstas ned ”om åtgärden skulle fördröja ärendets behandling så att avsevärt men skulle uppkomma”.

Förslaget har under den senaste tiden blivit allt mer uppmärksammat i offentligheten, vilket är bra. Internt i flera partier diskuteras även frågan, bland annat inom M och S. Enligt en opinionsundersökning i tidningen Fokus (20/2) är 60 procent av moderata sympatisörer emot förslaget. Enligt moderater som intervjuats i Aftonbladet om frågan den 20 mars är hela 80 procent av riksdagsgruppen emot. Samtidigt som klockan tickar mot tiden för omröstningen i riksdagen så lyser den politiska debatten med sin frånvaro. Moderaterna och Liberalerna har gång på gång valt att tacka nej till att debattera sitt eget lagförslag. Det är häpnadsväckande då de samtidigt anser att frågan är så pass viktig att de väljer att runda regeringen och söka stöd för frågan hos oppositionen. Om man är villig att ta beslut så snabbt i något så livsavgörande som detta, då borde man också stå upp för sitt val.

Att som nu riva ned det som kvinnor kämpat för i så många år för att blidka en röststark minoritet är ett stort svek.