Kvinnor i glesbygdskommuner som lever i en våldsam relation har svårare att få hjälp och stöd från samhället än kvinnor i städer. Det visar ny forskning från Örebro universitet, som hoppas kunna sprida en ny modell för samverkan mellan polis och socialtjänst.
Lästips:
I en glesbygdskommun är det dels det geografiska avståndet som begränsar vilken typ av stöd en våldsutsatt kvinna har möjlighet att delta i, dels ”närheten” i att det kan kännas svårt att söka hjälp i en kommun ”där alla känner alla”.
Intervjuer med polis och socialtjänst
Som en del i ett större projekt kring våldsutsatta kvinnor på landsbygd har forskare på Örebro universitet gjort intervjuer med socialtjänst och polis i totalt 17 kommuner i glesbygd för att ta del av hur arbetet med våld i nära relationer i praktiken fungerar i små kommuner. Samtidigt har de passat på att sprida de senaste forskningsresultaten och informera om modellen Risksam som nu håller på att spridas bland landets kommuner för ökad samverkan över myndighetsgränser. I länet jobbar Örebro kommun med metoden, nyligen har även Karlskoga och Degerfors gått utbildningen.
– En slutsats av studien är att våldet är svårare att upptäcka i glesbygd, kvinnorna själva söker inte hjälp i samma utsträckning och socialsekreterarna har inte samma specialistkunskaper som i större kommuner. De kanske bara hantera enstaka fall varje år, medan det i större kommuner finns personal som bara jobbar med våldsutsatta. Det är också svårt med skyddade boende i glesbygd och många kvinnor tackar nej, säger Anna-Karin Larsson, forskare knuten till Risksamprojektet.
Fördelar och nackdelar i glesbygd
Det finns samtidigt fördelar med de mindre kommunerna, lokalkännedomen är oftast högre och personer inom socialtjänst och polis känner varandra både yrkesmässigt och privat. I en mindre kommun finns också en mer omhändertagande mentalitet, där man bryr sig mer om varandra – samtidigt kan det vara svårt att vara anonym när man går in på socialkontoret. Kreativiteten är större hos socialtjänsten i glesbygd som blir tvungna att hitta nya sätt att möta brukarna på, exempelvis under en biltur.
– Ofta är relationerna även knutna till personer och slutar någon försvinner ofta kontaktvägarna. Det behöver skapas rutiner och arbetssätt för samverkan och hur polis och socialtjänst har kontakt med varandra, säger hon.
Hon hoppas att fler kommuner ska ta tillfället i akt att öka sin samverkan samt delta i den kostnadsfria utbildning som erbjuds i forskningsprojektet.
– Slutsatsen så här långt är att modellen fungerar lika bra i större kommuner som på landsbygden, säger hon.
Hela Risksam-projektet pågår till och med 2025.