– Du lyssnar ju inte!
Men hur kan man veta det, att den andre hör men inte lyssnar?
Enligt Nationalencyklopedin är att höra att inrikta hörselsinnet mot något för att tillgodogöra sig ett innehåll, medan att lyssna beskriver hur man medvetet använder hörselsinnet för att uppfatta och särskilja ljud. Det innebär till och med att man särskilt anstränger sig för att uppfatta och förstå vad någon säger. Så nog märks det!
Jag läser nu en bok på temat: Strategiskt lyssnande, författad av Mats Heide och Anette Svingstedt, som belyser vikten av lyssnande för att kunna fatta rätt beslut. Oftast finns inget helhetstänk bakom lyssnandet, ingen strategi, utan det sker i spridda skurar. Fokus på arbetsplatsen tenderar vara att sprida information istället för att lyssna.
Många har ju anammat trenden att fråga kunder: var produkten bra? Kan du rekommendera den här kylväskan till andra? Är du nöjd med servicen eller informationen? Man kanske frågar dem som tillverkar kylväskor eller sitter i kundtjänsten om de trivs på sina jobb och om de kan påverka sin arbetsvardag, men har man något mål med lyssnandet? Vill man på allvar utveckla organisationen, produkten eller servicen utifrån de svar man får?
I en amerikansk studie hävdas att chefer som är dåliga på att lyssna kan bidra till lägre omsättning, utbrändhet, missnöje och lågt engagemang bland medarbetare. Hög igenkänning på den!
Förväntningar har betydelse för lyssnandet. I en annan studie fick hälften av deltagarna veta vilket ljud de skulle få höra, nämligen fingernaglar skrapa mot svarta tavlan. Resten fick informationen att de skulle få höra nyskriven musik. De som visste vilket ljudet var, fick högre puls och blodtryck. De som trodde att de lyssnade till modern musik reagerade inte lika starkt. Det är tänkvärt! Lyssnar jag verkligen med öppet sinne eller har jag förutfattade meningar inför det jag ska få höra?
Hur definieras då en god lyssnare? Jo, hen är aktiv och bekräftar den som talar, låter bli att avbryta eller påverka. Hen behöver inte hålla med om allt den andre säger, men behöver försöka förstå vad den menar. Den amerikanske skådespelaren Alan Alda formulerade det så bra: ”Att lyssna på allvar innebär att du tillåter den andra personen att förändra dig.”
Somliga lyssnar selektivt för att kunna identifiera ett ämne, kunna inflika något eller ta över samtalet, utan att lyssna på helheten. Det behöver ju inte vara av ondo, om det sker med någon slags fingertoppskänsla. Vi väver ihop våra berättelser och krokar i det någon annan just sagt. Erfarenheter vi delar med oss av knyter oss samman.
Min älskade morfar i Gammelbo lyssnade selektivt, fast det på grund av mycket dålig hörsel. En gång var mormor upprörd. Hon hade letat och ropat flera gånger och till slut hittat honom uppe i ett träd bakom pensionärshemmet. Han skulle beskära det, men hade stängt av hörapparaten då han visste att mormor inte tyckte att han skulle klättra så högt. Han kunde själv styra över vad han ville höra. Strategiskt lyssnande? Jag vet inte, fast det var nog så charmigt!