Jag blev ombedd att göra en betraktelse på en gudstjänst. Temat som skulle betraktas var ”Att icke döma”. I Lukasevangeliet, som var dagens evangelietext, kan man läsa Jesus ord: Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget?
Detta kan man fundera mycket över. Varför har man en tendens att döma andra utan att se sina egna fel? Detta har blivit så mycket mera märkbart sedan de sociala medierna gjort det så lätt, så lätt för folk att häva ur sig vad som helst utan till synes den minsta eftertanke. Många skriver saker som de aldrig skulle drömma om att säga öga mot öga. Fast det är ju knappast bara där som folk har lätt för att döma.
Vi har alla gått i skolan till exempel. Vi vet alla vilka som blev mobbade, vi vet vilka som mobbade och vi vet vilka lärare och andra vuxna som brydde sig och vilka som struntade i det. Vi vet också hur svårt det var att stå emot och säkert är vi många som skäms för att vi inte försökte göra det som var rätt.
Vi har alla jobbat på en arbetsplats. Vi vet hur svårt det kan vara med socialt samspel och hur gruppdynamiken kan spåra ur. Har vi inte varit med om det själva så har vi hört någon annan berätta, eller läst om det.
Vi har alla grannar. Har vi tur så kommer vi bra överens med våra grannar. Har vi otur så är grannarna en nagel i ögat på oss. Märker vi bjälken i vårt eget öga? Eller märker vi bara andras flisor?
Det jag tror man först ska göra låter enkelt, men det är det inte. Innan du jobbar på att inte döma andra ska du sluta döma dig själv. För jag tror att de som dömer andra samtidigt också är duktiga på att också döma sig själva. De har dålig självkänsla, de känner sig mindervärdiga, de vill bli bekräftade. De jämför sig med andra och finner att de inte duger.
Självkänsla, att tycka om sig själv, att inte behöva jämföra sig med grannen, kollegan eller klasskamraten, är något man förvärver i sin uppväxt om man är trygg och älskad, om man har en självklar tillhörighet. Det finns många som aldrig upplevt det. Då finns det säkert ännu större anledning att tänka lite på Desmond Tutus ord. Han var sydafrikansk biskop och mottagare av Nobels fredspris 1984.
”Mänsklighetens liv på den här planeten är aldrig bättre än summan av hur vi bemöter varandra varje dag. Varje gång vi hjälper eller skadar någon påverkar vi världen, ibland på ett dramatiskt sätt”.
Svenska kyrkan är en självklar plats för de som söker trygghet och tillhörighet och jag tror och hoppas att många besökare upplever det så. Tyvärr är kyrkan som arbetsplats inte särskilt fridfull om man ser till fackföreningarnas och Arbetsmiljöverkets statistik. Ser man till historien, där svenska kyrkan hade oinskränkt makt över människors liv, kan man ana att utvecklingen till en demokratiskt styrd organisation är en del av svårigheterna.
Vi har alla livsuppgifter att utföra. Nummer ett är att inte döma dig själv. Du duger fint. Tänk på att snällhet är en underskattad egenskap. Var lite snäll mot någon varje dag. Då behöver du till slut icke döma andra.