Garphytteklint på höjden strax norr om Garphyttans samhälle och Hultasjön. Foto: Sofie Isaksson
Nyligen hölls en manifestation utanför rådhuset för att skydda Garphytteklint. Foto: Arkivbild: Ann-Louise Larsson
Anna Christiernsson är docent och biträdande lektor i miljörätt vid Stockholms universitet. Foto: Privat

Nya turer kring Garphytteklint

Örebro kommun fortsätter arbeta för att Garphytteklint ska bli ett naturreservat och har nu vänt sig till regeringen. Anna Christiernsson, docent i miljörätt, menar att det var rätt av mark- och miljödomstolen att upphäva och återförvisa Skogsstyrelsens beslut på grund av bristande samråd.

Både länsstyrelsen och kommunen har velat göra området till naturreservat men har inte lyckats nå en överenskommelse med markägaren. Markägaren äger 56 hektar, vilket är merparten av området för reservatet i Garphytteklint. Resterande delar äger Sveaskog och Örebro kommun.

Under tiden som turerna pågått har staten stärkt äganderätten för markägare och därför har nu länsstyrelsen gett upp försöket att bilda reservat. De har även upphävt ett förbud från Örebro kommun att bedriva skogsbruk i området.

Anna Christiernsson är docent och biträdande lektor i miljörätt vid Stockholms universitet. Hon har för Länspostens räkning grovt satt sig in i ärendet och reagerar över att länsstyrelsen anser att beslutet som bygger på frivillighet utgör en förutsättning för bildandet av naturreservat.

– I grunden är det bra med frivillighet, men det finns inget rättsligt krav på att myndighet eller kommun och markägare ska vara överens. Den som vill inrätta ett naturreservat måste dock visa att det allmänna intresset av att bevara naturvärdena är tillräckligt angeläget och att det väger över det enskilda intresset. Om så är fallet kan ett reservat inrättas även om markägaren motsätter sig det. Markägaren kan då ha rätt till 125 procents ersättning av intäktsförlusten, säger hon.

Anledningarna till att myndigheter väljer att inte inrätta ett reservat trots höga naturvärden kan vara flera. En orsak kan vara att ekonomiska medel saknas för att ersätta markägaren. En annan orsak kan såklart vara att skyddsvärdena inte bedöms vara tillräckligt höga för att motivera en inskränkning i det enskilda intresset – bevisbördan ligger hos den som vill inrätta reservatet.

Garphytteklint sticker också ut i att det är kommunen som vill inrätta naturreservatet. Det är betydligt vanligare att det är länsstyrelsen som inrättar naturreservat.

– Det får också ses som problematiskt utifrån den enskildes perspektiv med så många olika parallella processer och olika bedömningar av olika aktörer. Att den kommunala nämnden inte samrått med Skogsstyrelsen innan beslutet var också anledning till att Mark- och miljödomstolen upphävde och återförvisade Skogsstyrelsens beslut, fortsätter Anna Christiernsson.

Örebro kommun har valt att överklaga länsstyrelsens beslut om att upphäva kommunens påbörjade arbete för att göra Garphytteklint till naturreservat. Kommunen yrkar att regeringen snarast beslutar om så kallad inhibition. Om regeringen beslutar om inhibition innebär det att länsstyrelsens beslut om upphävande inte gäller under den tid som regeringen prövar ärendet och att avverkningsförbud då gäller.

Länsposten har sökt markägaren för en kommentar.

– Det här är inte en fråga för media och press, meddelar han och vill inte ge någon kommentar i frågan.