Fotbollsföreningen som jag är medlem i har kallat till arbetsdag. Ungefär tre fjärdedelar av de som blivit tillfrågade dyker ej upp. En eller två av dessa har meddelat att det inte passade dem av olika anledningar. De andra är bara inte där. Jag tycker inte att jag minns att det var så här när jag var liten.
Med hjälp av SCB går det i alla fall att försöka bevisa den tanke som uppstår hos mig medan jag kapar trallvirket som ska bilda det stora trädäcket som finns runt kiosken vid fotbollsplanen. Antalet medlemmar i politiska partier har minskat avsevärt sedan 1980-talet. Det har också medlemmarna i andra föreningar gjort. Baserat på LOK-stödet kan man också se att antalet unga medlemmar minskar. Det är dyster läsning för den som tänker på allmänhälsan, och även om jag kan skrocka att jag hade rätt i mitt antagande så är det inte särskilt roligt för mig heller.
Jonas Stier, professor i sociologi vid Mälardalens Högskola, får frågan varför medlemskapen minskar i samband med en intervju med SVT. Han säger att vi är mer individualister, vi vill göra saker mer spontant nu för tiden. Detta trots att forskningen ändå är relativt entydig; barn och ungdomar som är föreningsaktiva mår bättre, har en mer positiv syn på livet och löper mindre risk att hamna i kriminalitet och missbruk.
Helst vill vi ha alla fördelar som saker och ting erbjuder, och i största möjliga mån samtidigt undvika potentiella nackdelar. Det är väl inget nytt att när det gäller rättigheter så skriker vi högt och när det pratas om skyldigheter så har vi långa listor på undanflykter till varför vi inte ska göra just de sakerna.
Kennedy var det här på spåren redan på sin tid. “Fråga inte vad ditt land kan göra för dig, utan vad du kan göra för ditt land.” Ersätter vi land med föreningar kanske vi är på rätt spår. Barnen mår bättre om vi får in dem i föreningar – dessutom mår vi själva bättre av att ge. Det är sedan länge bevisat också i vetenskapen.
Så varför inte ge av vår tid? Det är klart att den redan är knapp, men saker som bidrar till bättre hälsa, bättre samhälle och bättre känsla i magen borde ju ligga en bit upp på den listan. Det är dessutom många timmar på ett dygn, och det är sällan jag upplever att de som är frånvarande är de mest upptagna människorna ändå.