I en tid av torka med risk för katastrofskördar och livsmedelsbrist som följd. I en tid full av skogsbränder. I en tid när bönder uppmanas investera för att skapa vattenreserver. I en tid när energikostnaderna rusar och vi behöver alla energikällor vi kan uppbåda. I en tid när klimatet sätter oss på prov, inte bara nu i sommar, utan återkommande.
Då ger domstolen Naturvårdsverket rätt att riva dammen vid Järle Kvarn. Tajmingen och symboliken har aldrig varit sämre.
Det finns många historiska lämningar i vår natur. Inte minst i Bergslagen, med alla gruvor och hyttor som var avgörande för järnframställningen. Många platser har använts även i modern tid. Järle Kvarn är ett exempel. I århundraden har där bedrivits verksamhet: Hammare, sågverk, kvarn och nu senast – elproduktion.
Skog och mark är en levande historiebok som alltför få vet om. Området vid Järle Kvarn har en historia från 1500-talet. Det bryr sig inte Naturvårdsverket eller domstolen om. Människans historia och hennes behov att med egna ögon kunna se hur Sverige förändrats är inte lika viktigt som att skapa miljöer för biologisk mångfald.
Det finns många dammanläggningar i Bergslagen, så krocken mellan naturvärden och våra historiska miljöer kommer att uppstå fler gånger. Vi kan inte spara alla dammar, men vi kan spara de som är så värdefulla som Järle.
Men kulturmiljöer tycks alltid få stryka på foten. Det finns inte tillräckligt resursstarka lobbyister för dessa. Att människor som lever i och kring dessa miljöer vill nyttja det på bästa sätt räcker inte. Målkonflikterna är uppenbara.
Men just nu handlar det inte bara om naturvärden eller kulturmiljö. Det handlar också om vattenreserver, branddammar, livsmedelsförsörjning, möjlighet till småskalig elproduktion.
Jag hoppas verkligen att Naturvårdsverket och Länsstyrelsen tänker om. Området vid Järle Kvarn måste bevaras.