Är det möjligt för 36 släktingar att tillsammans förvalta en stor skogsfastighet? Ja, Björkvreten i Ramsberg är ett tydligt bevis på detta. Med en informell styrelse, tydlig styrning och gemensamma aktiviteter fungerar arbetet väl. Och varje Kristi himmelsfärdshelg samlas släkten för trädplantering.
Den här soliga morgonen småpratas, skojas och skrattas det en hel del vid hygget på Björkvretens egendom i Ramsberg. Det är Kristi himmelfärdshelg och släkten Beskow-Ernberg-Westholm med förgreningar samlas för traditionsenlig trädplantering.
– I år firar vi något av ett 40-årsjubileum. Med undantag för pandemin har vi hållit traditionen med plantering Kristi himmelfärdshelgen igång sedan 1982, säger Ulrika Beskow och hälsar den glada skaran välkommen.
För de 36 släktingarna som äger de dryga 500 hektaren produktionsskog, är det viktigt att skogsbruket är hållbart. Ingen hård markberedning har därför skett.
Idag ska blandskog planteras med inslag av björk, tall, gran och sibirisk lärk. Hilda Rehnman från Holmen Skog har bjudits in som expert.
– Lärken är snabbväxande och kan avverkas redan från 55 års ålder. Det kan vara bra att avsätta en särskild yta för den, så att den blir lätt att nå, förklarar hon.
Alla generationer deltar
Efter en kort överläggning om var de olika träden ska planteras och en demonstration av hur planteringsröret fungerar, skrider stor som liten till verket.
– Jag gillar att plantera för det är kul att använda röret, förkunnar Ester Lempert, 7 år.
Många av trädplanterarna är ingifta i ägarsläkten. Robert Öberg och Oskar Taxén berättar skrattande om den årliga traditionen:
– Ja, det var lite chockartat första gången man var med – hur alla drog iväg med sina korgar.
Luna och Idde Beskow är i full gång med lärkplantor och planteringsrör. De har varit med sedan de var små.
– Vi har väl inte direkt valt det själva, utan gjort som vi blivit tillsagda, säger de och skrattar.
Hållbarhet, regler och principer
Att förvalta den stora skogsfastigheten är en grannlaga uppgift. En informell styrelse med fyra personer sköter det löpande arbetet medan de stora frågorna behandlas på den årliga stämman, där alla försöker närvara.
– Vi har en hög ambitionsnivå när det gäller hållbarhet och är FSC-certifierade. Men vi vill gärna nå ännu längre. Min far var jägmästare och min bror skogsmästare men numera har vi ingen riktig skoglig kompetens bland oss utan är beroende av Holmen Skog, berättar Ulrika Beskow medan hon rafsar undan lite mossa där hon ska sätta sin planta.
Med så många ägare inblandade är det naturligt att inte alla är överens om allt och att en del konflikter uppstått under åren.
– Men alla känner att det här är så mycket värt, så vi har rett ut det. Mot alla odds har vi klarat det. Vi är stolta och lite malliga att vi klarar av att förvalta skogen tillsammans, säger Ulrika vars yrkeskunskaper som fastighetsjurist kommit väl till pass.
Helena Westholm, som liksom Ulrika hör till den sjätte generationen ägare av Björkvreten, menar att för att kunna driva en så stor egendom gemensamt är det viktigt att ha styrdokument, regler och principer för samägandet.
– Och så får man försöka att inte hetsa upp sig för allting utan hitta vägar till kompromiss.
Ingen bor permanent
Björkvreten har inte bara miljömässiga hållbarhetsmål utan även sociala. Ägarna vill att skogen ska vara en tillgång för lokalsamhället.
– Vi sätter inte upp grindar och staket för att stänga ute folk, utan har gjort en karta med en vandringsled för att istället bjuda in. Det är bra även för oss att männniskor rör sig i området, säger Helena.
Ingen av ägarna är nämligen permanentboende i området utan bor utspridda över Sverige. Ulrika bor i Västerås men tillbringar många månader här.
– Det är underbart med närheten till skogen där jag går med hundarna, och att växla några ord med grannarna.
Ulrika och Helena har båda tillbringat sina barndoms somrar på Björkvreten.
– Vi var här med våra föräldrar, och vi lekte i skogen och rodde på sjön. Och vi har sett våra barn och nu barnbarn göra detsamma. Det finns både vemod och glädje i det.