Ett blåskimrande smycke med historia skapas i Nora

Johnny ”Trapper” Tuomola driver sedan slutet av 80-talet Guldsmedjan i Nora, som i år fyller 100 år. Själv tog han över verksamheten från sina föräldrar i slutet av 80-talet.

– Farsan var guldsmed och jag satt och pulade med honom när jag var barn. Efter nian gick jag som lärling här, så det blev bara så att jag fortsatte med eget företag när de flyttade tillbaka till Finland, berättar han.

Johnny tycker inte att själva hantverket förändrat sig så mycket även om en del moderna verktyg tillkommit.

– Nej, jag använder samma handverktyg som jag ärvt av farsan. Man känner sig lite som en överlevande dinosaur, säger han skrattande och tillägger:

– Men trots att jag hållit på i 40 år är det fortfarande roligt att göra ett unikt smycke.

Gillar unika smycken

Det Johnny tycker är allra roligast att tillverka är bergslagssmycken med blå slaggsten.

– De började tillverkas i Nora på 50-talet och jag gjorde sådana med farsan. Jag gillar smycken med historia – att de har en berättelse, säger han och lägger fram de vackert blåskimrande smyckena på disken.

Johnny är inte helt förtjust i trenden att smycke väljs efter märke snarare än efter hantverket.

– Vissa stora märken satsar inte på småbutiker på landsbygden. Det är de stora kedjorna där allt är centraliserat som kan hålla dem. Min bransch av fristående guldsmeder har nästan försvunnit. Men jag kan själv bestämma vad vi ska ha och jag satsar också på mindre svenska tillverkare.

Yrket som livsstil

Livet som företagare är inte alltid lätt men Johnny beskriver det som en livsstil för familjen.

– Jag och min fru, Anneli, jobbar här och vi har sällan stängt. Det betyder att vi aldrig har semester tillsammans, eftersom det är svårt att introducera någon annan i verksamheten. Men vi kan turas om att ta lite ledigt.

Det har också sina utmaningar att driva butik i en liten stad som Nora, och det krävs att kunderna är köptrogna.

– Ja, det gäller ju att ha rullande försäljning året runt. Men även under lågkonjunktur vill ju folk förlova och gifta sig och då vill man förstås ha ringar. Det finns alltid material som inte är så dyrt. Men jag ser inte någon pension framför mig, vi jobbar väl tills vi stupar, säger Johnny med glimten i ögat.

Och 100-års-jubileet ska förstås firas på något sätt. Johnny har funderat på någon form av jubileumssmycke.

– Jag tänker mig ett smycke med gravyr på baksidan. Eftersom jag inte serieproducerar är det svårt att göra många av samma, men det går nog att lösa på något sätt.