För en tid sedan kunde vi läsa att byalagsrörelsen Hela Sverige ska leva skapat en modell för att lösa viktiga konflikter om exempelvis vindkraftens utbyggnad i landet. Förslaget om att pröva modellen om tidig dialog även utanför den offentliga sektorns upphandlingssystem (inköp av varor och tjänster inom kommuner, regioner och statliga organ) känns naturlig. Man undrar kanske till och med varför den inte prövats sedan lång tid tillbaka.
Vi vet från allehanda lokala och större konflikter landet runt att de ofta uppstår därför att en lokalbefolkning plötsligt överraskas av ett negativt förslag eller beslut. Det kan också vara en kommun som ställs inför fullbordat faktum när det gäller nedläggning av statliga arbetsplatser, flyttning av företag eller andra mer dramatiska händelser. Allt som oftast har inte förslagen eller besluten föregåtts av öppna och grundläggande samtal om sakläget eller alternativa lösningar. Det handlar mer om diktat från en ansvarig aktör.
Byalagsrörelsens förslag är att ha ordentliga samtal om exempelvis olika energianläggningar och deras placering innan processen tar mer formella eller reella former. By- eller kommunbefolkningen samlas först för att få upp alla argument för och emot en viss etablering eller lösning. Detta för att alla som är engagerade ska få chansen att föra fram sina innersta synpunkter och reaktioner. Därefter bjuder man in förslagsvis den egna kommunen och försöker få fram en gemensam syn.
I ett sista skede träffar man det aktuella företaget bakom byggnadsplanerna – eller vad det gäller – och strävar efter en samsyn i så många avseenden som möjligt. Har man tur blir man helt eniga om en genomtänkt kompromiss.
I annat fall väntar den traditionella vägen med oeniga kommunbeslut, formella överklaganden som kanske landar i ett av lokalbefolkningen oönskat alternativ eller att alla inblandade parter bestämmer att skrota samtliga presenterade planer.
Tidig dialog borde vara lätt att bli förtjust i oavsett vad sakfrågan gäller och vilka parter som är engagerade. I praktiken handlar modellen om att tillämpa en högst naturlig demokratisk dialog kring en framtidsfråga.
Vem kan ha något emot en så lysande tanke från byarörelsen?