Lästips:
”Tonåringen lever tillsammans med mig, mamman. Vår ekonomi är begränsad av skulder och därför drabbas hon. Med ett busskort från regionen så hade hon kommit ut lite.”
Så skrev en mamma till Majblomman tidigare i år, i en ansökan om ekonomiskt stöd. Familjen har inte råd med busskort på kvällar, helger och lov. Om tonårsdottern vill träffa kompisar eller ta sig till en aktivitet tvingas hon i princip välja mellan att tjuvåka och stanna hemma. Problemet återkommer i alla regioner i Sverige, inklusive Örebro. Detta är bakgrunden till Majblommans senaste rapport om kollektivtrafikens betydelse för barn och tonåringar i familjer med knapp ekonomi.
”Vinstlott eller nitlott?” bygger på en enkät till alla landets kommuner och på intervjuer med politiker, tjänstepersoner och forskare. Strukturen vi ser kan beskrivas som ett lotteri, där det gäller för fattiga barn och tonåringar att råka bo på ”rätt” ställe för att ha tillgång till kollektivtrafiken när skolan har stängt. För i varannan svensk kommun säger man nej till barn och unga som behöver åka kollektivtrafik utan kostnad på loven. Och i sex av tio kommuner säger man nej till kostnadsfria busskort för samma grupp på kvällar och helger.
Vi ser också att politiska beslut om barns kollektivtrafik är opålitliga över tid. Att en kommun eller region erbjöd sommarlovskort just i år säger inget om hur det blir 2023. Majblomman menar att detta har att göra med att barnfrågor har låg prioritet och att välfärd som har med barns fritid att göra ofta behandlas styvmoderligt när beslutsfattare väger kostnader emot varandra.
Majblomman efterlyser en nationell strategi och en samsyn när det gäller barns möjlighet att ta sig fram med kollektivtrafiken, oavsett vilken ekonomi familjen har. Eftersom ansvaret för kollektivtrafiken främst vilar på regionerna menar vi att regionpolitikers förståelse för frågan är extra viktig. I Örebro har debatten om kollektivtrafik främst berört den generella prisnivån, turtätheten och i viss mån studenters situation. Sällan har barnperspektivet som sådant uppmärksammats, vilket vi beklagar.
Kostnadsfri kollektivtrafik för alla under 18 på kvällar, helger och lov hänger ihop med rätten till en meningsfull fritid som slås fast i barnkonventionen. Denna rörelsefrihet bör uppgraderas till en del av ett basutbud av välfärd som alla regioner erbjuder barn.
Vi inser att inga reformer är ”gratis” i samhällsekonomisk mening. Men att våga investera i barn är viktigt på lång sikt, särskilt i svåra tider. För det är de fattigaste barnfamiljerna som drabbas först och hårdast när krisen kommer.