Vi måste alla se signaler och ställa frågor

I morgon är det Orange day, FN:s dag för att bekämpa mäns våld mot kvinnor.

Kvinnor är särskilt utsatta för sexualbrott och våld i nära relationer, medan män löper störst risk att utsättas för misshandel på allmän plats av en okänd gärningsman. En majoritet av allt våld i samhället utövas av män och killar. Oavsett om våldet sker i hemmet, på gatan, i krogmiljö, vid idrottsarenor, på arbetet eller i skolan.

Det finns starka kopplingar mellan våld och manlighetsnormer. Under uppväxten lär sig killar leva upp till förväntningar om hur ”en riktig man” ska vara, ofta förknippat med att kunna använda våld. Killar kan bli mobbade om de inte följer förväntningar på att vara tuffa och känslomässigt återhållsamma.

Ser vi statistiskt på hur män verkar må i vårt samhälle så finns det en del att fundera över. Pojkars skolresultat är sämre än flickors. Självmord är dubbelt så vanligt bland män som bland kvinnor. Fler män än kvinnor är hemlösa och fler män än kvinnor uppger att de är ensamma.

Det här borde vi prata mer om. Vi borde prata med pojkar om kärlek, familjebildning och samtycke. Om att pornografi inte ger en verklighetstrogen bild av relationer eller sex. Det här behöver vi prata med pojkar om. För pojkars egen skull.

Det finns förstås många anledningar till att män blir våldsutövare, men ingen människa föds med våldskapital. Ansvaret ligger alltid hos den som utövar våld, men vår rättsskipning verkar inte göra det tydligt. För någonstans är det ett fundamentalt fel i vårt samhälle, när endast fem av hundra våldtäkter leder till fällande dom. Det signalerar att det är riskfritt för män att våldta, och det signalerar att det är ingen ide att kvinnan anmäler, fallet läggs ändå ner. Så kan vi inte ha det.

Det är budgettider och Centerpartiet har prioriterat extra resurser till kvinno- och tjejjourer, samt på arbetet mot prostitution och människohandel. Men också till förebyggande insatser såsom medel för stödlinjer, och utbildning för olika yrkesgrupper som kan komma att möta våldet. Det gäller för oss alla att se signaler, våga ställa frågor och kunna hantera svaren. Helst i unga år, när män är pojkar, för allas skull, men kanske främst för pojkars egen skull.

I framtiden ska vi inte behöva uppmärksamma Orange day.

Helena Vilhelmsson (C)