Kärnkraft – en miljöskuld till kommande generationer

Kumla kommun är ett talande exempel på konsekvensen av ett ingrepp på miljön där utfallet måste hanteras av kommande generationer. Vi är en ”kommande generation” som har ärvt ett stort miljöproblem – Kvarntorpshögen. Högen, och området runt den, väcker fortfarande oenighet. Majoriteten i kommunen verkar vilja glömma bort och täcka över, helt enkelt sopa problemet under mattan. Tillsammans med Fyrklövern driver vi i Centerpartiet frågan om att utreda för att ta ett beslut som är förankrat på fakta.

Idag höjs röster från högern om att bygga ut kärnkraften. Avfallet ska sparas till kommande generationer som genom ny teknik kommer att lösa problemet i framtiden. Det är snart 80 år sedan andra världskriget tog slut och vi i Kumla har ännu inte löst hur vi ska hantera Kvarntorpshögen.

Under tisdagen möttes vi av att Jimmie Åkesson från Sverigedemokraterna öppnar upp för eventuell uranbrytning i Sverige. Ni kanske tänker att det inte kommer att hända här? Men, i Kumla och närliggande kommuner finns stora fyndigheter av uran. Delar av marken med dessa uranfyndigheter är inmutad av ett företag som vi känner igen från förr, Svenska Skifferoljebolaget AB, som idag ägs av ett utländskt mineralföretag. Tillsammans har de under flera år upprätthållit inmutningen genom kontinuerliga provborrningar. Kumla kommun löpe stor risk att direkt påverkas om lagen som förbjuder brytning av uran upphör.

Argumentet för kärnkraft är att värna miljön. Men det var miljön som tog stryk när det provbröts uran i Ranstad, Västergötland på 60-talet. Kanske kan argumentet att metoderna att bryta metaller har utvecklats under de följande 50 åren. Men vänder vi blicken till Finland orsakade denna typ av gruvverksamhet en av Europas största miljökatastrofer 2012. I princip dog all skog och alla sjöar inom en radie på en mil. Eftersom det inmutade området i Kumla kommun sträcker sig hela vägen från Kvarntorp till närheten av Hjortsberga, kan vi enkelt gissa om vi kommer att klara oss eller inte.

Kanske kan själva värdet på uranet vara ett argument till att bryta det? Men då måste vi se vilka andra värden marken har. Först och främst är en stor del av marken som är rik på uran också näringsrik och bördig. Vi behöver värna vår jordbruksmark så att vi kan producera mat, ett värde både för oss och för kommande generationer. Det finns också stora kulturella och biologiska värden på den inmutade marken. Vår natur är en av våra viktigaste resurser, kanske är vi hemmablinda, men ibland verkar det som om det främst är tyskar och nederländare som har förstått det. Turismen är en framtidsindustri, vill vi ta del av den kan vi inte förstöra vår miljö. Uran bryts en gång, jordbruk och natur kan vi bruka i generationer.

Förresten, har vi inte redan tagit beslut om detta? Att bygga ut kärnkraften går helt emot den folkomröstning som genomfördes på 80-talet. Genom att agera tvärtemot utfallet av en folkomröstning bidrar vi till att det demokratiska verktyget känns urlakat och blir tandlöst.

Vad är syftet? Orsaken till brytningen i Kvarntorp under andra världskriget var krig. Vad är orsaken till att starta brytningen idag? Pengarna kommer inte att gå till svenska staten eller vår kommun, de går till företaget som har inmutat marken och den som driver gruvan. Troligen stannar inte pengarna kvar ens i Sverige. Vem får ta konsekvensen om miljön påverkas – den frågan vet vi redan svaret på.

Karin Lindqvist Kax Centerpartiet i Kumla