Så här i valtider går diskussionernas vågor höga och det filas på formuleringar som ska sticka ut lagom mycket. Slogans, debatter och tal betygsätts och analyseras. Vad är okej att säga? Hur får man säga det, när och till vem?
Det får mig osökt att tänka på Peter Forsskål, en av Linnés lärjungar, vars krav på mänskliga rättigheter retade gallfeber på kungen och adeln. Honom försökte de tysta. Forsskål hade influerats av liberala tänkare under utlandsstudier och skrev i en avhandling vid Uppsala universitet att varje människa borde få tycka och tänka vad den ville utan att för den skull bli straffad. Och då handlade det om att få kritisera regenten och kyrkan. Dessutom ansåg han att ”vanligt folk” kunde få äga mark. Yttrandefriheten skulle ses som ett alternativ till våld, menade Forsskål:
”En wis Regering lämnar derföre menigheten hällre tillstånd lägenhet, at yttra sitt misznöje med pennor, än med andra gewär, hwilket uplyser å ena sidan, stillar och förekommer buller och oro å den andra.”
Censor Oelreich engagerades. Han strök och ändrade i texten innan den kunde tryckas år 1759. Men det räckte inte med att peta in ord som ”nog” eller ”kanske”, där Forsskål hade formulerat sig kritiskt mot övermakten. Det blev en klappjakt på de 500 exemplar som delats ut bland studenter. Innehållet var för kontroversiellt.
Forsskål ansattes hårt och fick med Carl von Linnés hjälp i uppdrag att för det danska kungahuset resa till Arabien och samla in växter som omnämns i bibeln. Han drabbades dock av feber och dog i Jemen, endast 31 år gammal. Linné lät senare uppkalla en brännässla efter honom med tilläggsbeskrivningen”hårdnackad, vild, envis och kantig”.
Den skotske professorn David Goldberg fann Forsskåls avhandling i Kungliga bibliotekets arkiv i början av 1990-talet och bad mig och en skotsk väninna om hjälp. Mormor Agnes Jansson, som förestod biblioteksfilialen i pensionärshemmet i Gammelbo, kunde tyda de sirliga bokstäverna i ”Tankar om Borgerliga Friheten” och efter att diverse juridiskt och mer språkkunnigt bevandrade personer engagerats kom texten att tryckas på engelska 250 år efter det svenska originalet.
Professorn har fört fram Forsskåls gärning i ljuset och textens inverkan på tryckfrihetslagen 1766. Den har översatts till fler än 20 språk, och Forsskål uppmärksammas nu i Göttingen där han studerade, i Finland där han föddes och i Uppsala där det återkommande arrangeras seminarier om yttrande- och tryckfrihet till hans minne. Den ocensurerade versionen av ”Tankar om Borgerliga Friheten” finns på nätet, sökbar via Forsskåls namn.
Det blir tydligt att värderingar förändras. Det som för 250 år sedan var helt otänkbart att säga offentligt, är idag vardag. Vi läser dagligen kritiska insändare och hör högljudda debatter i olika medier. Ska vi tro att människor i framtiden ytterligare kommer att tänja på gränserna för vad som kan sägas eller skrivas, eller kommer det att leta sig alltmer censur in i vår vardag?
Maria Lindstedt