Lästips:
Vår svenska åkermark hör till världens bästa jordar. Historiskt sett har den räddat Sverige i många svåra kriser. Vi behöver bara gå tillbaka till andra världskriget då landet var utestängt från tillförsel av varor. Det var brist på många varor, men tack vare lantbruket och införandet av ransoneringskort kunde Sverige klara krisen.
I samband med urbaniseringen från 1950-talet och framåt, har den svenska åkermarken marginaliserats.
Mängder av hektar jordbruksmark har invaderats av den invasiva arten asfalt (invasiva arter är arter som växer utanför sitt ursprungliga område). Denna art har negativa effekter på åkermark, den biologiska mångfalden samt skadar ekosystemen. Mark som den invasiva arten asfalt finns på är för evigt förstörd.
Hur får man tillbaka känslan hos folk hur viktig åkermarken är? Backar vi två generationer, så fanns det någon i varje familj som hade någon koppling till jordbruk och åkermark. Man hade kanske varit behjälplig med höbärgning eller potatisplockning hos sin farfar eller morfar. Dessa generationer var förstående för åkermarkens betydelse och nytta för Sverige och dess befolkning. De allra flesta svenska medborgare har inte längre någon koppling till åkermarken och svenskt lantbruk.
Hur ska vi få tillbaka förståelsen för svensk livsmedelsproduktion? Det finns bara ett svar: En riktig kris!
I dag med landets dåliga självförsörjningsgrad på femtio procent, så behövs det bara stängda gränser i två veckor för att hyllorna i affären ska gapa tomma. Först då kan vi se konsekvensen av det som i dag sker med exploateringen av den bördiga svenska åkermarken.
Vi har en nationell livsmedelsstrategi, vad som står i den ignoreras av regioner och kommuner. Politikerna ser bara inkommande skattekronor som mål.
Det behövs skarpare direktiv från regering och riksdag för att få kommunala politiker att förstå värdet av åkermarken.
Jag som boende i Örebro län har sett utvecklingen på nära håll. Kommuner som Örebro och Kumla som har värdefull åkermark omkring sig har lagt ut sina tentakler allt eftersom, och belagt åkermarken med asfalt. Var finns den nationella livsmedelsstrategin då?
Vill även föra fram en annan aspekt på hur den svenska jordbrukspolitiken bedrivs. Den går i EU:s ledband, vilket medfört att det blivit olönsamt att bedriva lantbruk på vissa arealer. Denna politik har gynnat storjordbruken som kunnat köpa upp mindre fastigheter med tillhörande åkermark. Mark som visat sig svår att bruka på grund av stora maskiner. Trots detta utgår EU-stöd till dessa obrukade marker.
Med mera stöd till småbruket så hade mycket åkermark kunnat räddats från ogräsodlingar. Det hade varit det bästa för landet vid en eventuell kristid att det förts en annan politik mot småbruket. Mycket är nu lämnat åt sitt öde Inte minst hade det gynnat de öppna landskapen som politiker talar så varmt om.
Vad blir då summan av detta slöseri med prima åkermark? Jo, ett beroende av importerade varor för att tillgodose landets livsmedelsförsörjning. Jag hade hoppats trots allt på en ändrad förståelse av kommande politiker, att de inser nyttan av vår svenska åkermark.
Ebbe Hörman, Folkatorp, Kumla, styrelseledamot i Närkes Småbrukare.