Infrastruktur prioritering för ett levande Sverige

Centerpartiets partistämma har precis i skrivande stund avslutats efter fyra dagar av debatterande. Under helgen som gått har det mesta mellan himmel och jord diskuterats, vänts och vridits på för att de över femhundra ombuden ska bestämma sig för vilken riktning som är den bästa för partiet att gå.

På en stämma ska partiets politik formas, och efter vår redan satta paroll ”Vi vill ge kraft åt varje människa” så utgör den grunden för de kommande två åren.

Den här veckan släpps de restriktioner vi väntade på, för att få träffa alla på en plats. Vilket ledde till att den här stämman var lite annorlunda än andra. Den blev så kallat semidigital, vilket innebar att vi satt i hubbar. En hubb per distrikt. Vi i Örebrodistriktet satt på en plats i Örebro, med ungefär 20 ombud närvarande. Stämmans huvudkontor var i Stockholm och sammanfattningsvis var det 23 hubbar runt om i landet. Varje anförande sändes direkt från den plats där vi satt. Ändå fungerade tekniken så pass väl att varje område som diskuterades kunde ha omkring hundra talare.

Vilken fantastisk utveckling.

Jag har hört någonstans att den tekniska utvecklingen går mest framåt under krigstid. Vi har i snart två år fört ett krig mot ett virus. Inget ont som inte har något gott med sig. Den här stämman hade inte kunnat genomföras på det här sättet för två år sedan. Vi har haft en kapprustning mot ett virus, och det har skett på så många sätt och tekniken är sannerligen ett.

Det leder mig fram till diskussionen om fiber i hela landet. Fler och fler människor har sen pandemins början tagit beslutet att flytta ut från stan, till mindre orter och byar. Samhället har ändrat inställning från att alla alltid ska vara på plats på jobbet till att det faktiskt går utmärkt att sitta hemma vid köksbordet och jobba för att under lunchen hinna med en promenad i det gröna. Jag tror att den här förändringen är så viktig för folkhälsan.

Samtidigt är förändringen inte jämlik. Utbyggnaden av internet och fiber ser så olika ut. Landsbygder och glesbygder som redan har möjlighet till fiber blir automatiskt mer attraktiva än de som inte har. Därför behöver den här frågan prioriteras, precis lika mycket som övrig infrastruktur. Det är så vi får ett levande Sverige.