Lars-Gunnar Forsberg, Kenneth Gunnarsson och Lars Eriksson ( ej med på bilden) har tagit initiativ till att bevara lokala ord med historier bakom. Foto: Sofie Isaksson
Krontallsbacken - här sägs det ha stått en tall som var ett offer/ läketräd sedan 1600-talet. Det sägs att Karl IX stannat till och ristat in sin krona, men det tvivlar Kenneth Gunnarsson på. Foto: Sofie Isaksson

Skyltar upp lokala namn för framtida generationer

Vi stannar till i en kurva som kallas "Bruaslängen" längs den gamla Kungsvägen mellan Lekeberga och Lekhyttan som följer södra Kilsbergen. Här ska ännu en namnskylt snart upp.

Kenneth Gunnarsson, Lars-Gunnar Forsberg och Lars Eriksson vill bevara lokala historiska namn/platser. Namnen har de hört under hela deras liv. Genom skyltarna ska framtida generationer få tillgång till dem.

Kenneth Gunnarsson berättar om bakgrunden till namnet Bruaslängen: en brud kom och red på väg till Hidinge kyrka, men bruden föll av hästen och dog.

Alldeles i närheten finns även Kattee-Majastigen. Historien berättar om en flicka som föder en oäkting, oklart om barnet var dött eller vid liv eller om flickan tog livet av sig och barnet sedan. Men en oäkting ville varken Hidinge eller Knista församling lägga i vigd jord, det sägs att hon är begravd på gränsen av församlingarna i slutet av 1800-talet. (källa: Henry Gustafsson, Hidinge Socken).

Vi passerar fler platser med historia: Krontallsbacken, Tullbacken, Fläskaberget, Pusselyckan och Pustabacken bland annat.

I dagsläget har de satt ut ett 15-tal skyltar på en sträcka om 2,5 till tre mil på helt eget initiativ.

– Vi har bekostat skyltarna och virket. Vi tycker det är så roligt och vill att namnen ska bevaras, säger Kenneth och berättar att folk hört av sig och vill ha egna skyltar till sina hus också.

Föreningen Lekebergslagens Vänner skyltade många platser för cirka tio år sedan, framför allt torp. Sedan gick föreningen in i Västernärkes hembygdsförening vilken de alla tre är med i.

De har pratat om att göra något i säkert fem år. 2020 satte de igång och började lokalt där de själva bor.

– Generationerna efter mig har påtalat – skriv upp namnen så vi minns. Jag har länge tänkt på detta. Om man säger Haraklacken här då vet alla var men inte varför det heter så, säger Lars-Gunnar som ångrar att han inte filmat och intervjuat de äldre, de sista gubbarna som levde.

– Tänk jag minns hur de plogade snö med häst eller postköraren som cyklade till Hidingebro. Ta namnet Pustabacken här nere, handlaren i Lekhyttan cyklade och tog sin sista pust där på 60-talet, säger Lars-Gunnar.

– Men namnet har funnits längre än så, det var ett pustställe då vägen smyger brant uppför. Det är nära kulturhistoria, med en historia runt vart enda namn, säger Kenneth.

– Vi hoppas namnen ska bevaras och föra historien vidare. Och visst vore det roligt om historierna var kopplad till platsen men här får någon annan ta vid, avslutar Kenneth.

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil