Ett ekonomiskt Las Vegas i Bergslagen

Vad är bäst: Att få fisken serverad utifrån givarens premisser eller att få ett metspö så att du kan fånga fisken själv?

Fisk

Att Hällefors redovisar ett resultat på +20,1 miljoner är ett exempel på hur givmild staten är i Covid-kristid. Det är som i flyktingkrisen då miljonerna rullade in. Visst är det gott att få generösa bidrag när det är tuffa tider.

När flyktingkrisstödet upphörde, klarade kommunen nätt och jämt balanskravet. Utmaningarna för landsortskommuner som Hällefors, Ljusnarsberg eller Filipstad löser man inte med statligt guldregn. Med minskad och åldrande befolkning blir det färre som bidrar till skatteintäkterna. Corona har tydligt visat vård- och omsorg som ett oerhört sårbart område: Vi behöver mer skatteintäkter för att ta väl hand om kommunens äldre befolkning. Enligt Arbetsförmedlingen är nu arbetslösheten i vårt bergslagsområde bland de högsta i Sverige: Filipstad 12 procent, Hällefors 13,2 procent och Ljusnarsberg 12,5 procent. Särskilt utmanande är arbetslösheten hos personer som är födda utomlands.

Metspön

Vad skulle få folk att flytta och driva företag i Bergslagen så att fler fick jobb och kommunerna fick mer skatteintäkter?

Jag har alltid sagt att Hällefors behöver bli en ekonomisk frizon – ett Las Vegas. Inte för att jag gillar kasinon eller förnekar dess baksidor, utan mer som en mental bild: Mitt i Arizonas torraste öken växer trots allt ett blomstrande samhälle.

Jag leker med tanken att väl utvalda landsbygder i Sverige utses till frizoner där de ekonomiska förutsättningarna läggs tillrätta för att ge en injektion i både kommunen och det lokala näringslivet. Här skulle till exempel arbetsgivaravgiften och beskattning av vinst vara lägre för företagen, fastighetsskatten skulle tillfalla kommunen och varför inte en låg Bergslagsmoms som lockade till handel.

Vi löser inte gamla utmaningar med gamla metoder därför måste vi pröva nya modeller för att hela Sverige ska leva. Att S inte kommer med något nytt är lika säkert som att SD gör det. Därför behöver Centerpartiet snabbt hitta nya lösningar för landsbygden innan det blir en evig öken.

­ Då behövs inga metspön.

Tobias Nygren (C) Ledamot kommunfullmäktige, Hällefors

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

Helena Vilhelmsson

Skapa en myndighet för jakt och viltvårdsfrågor

Jakt och viltförvaltning har en lång tradition i Sverige. En tradition där jägare och myndigheter samverkar inom flera områden, bland annat eftersök av trafikskadat vilt. Ansvaret för detta allmänna uppdrag, som det kallas, har legat på Svenska Jägareförbundet sedan 1938 och pengar kommer från Viltvårdsfonden.

Viltvårdsfonden finansieras från de jaktkort som svenska jägare betalar. När det gäller eftersök av trafikskadat vilt gör dock jägarna detta ideellt. Ingen avundsvärd uppgift, för de flesta. När som helst på dygnet kan polisen ringa när de behöver hjälp med att spåra en skadad gris, älg eller hjort.

Regeringen har beslut att den organisation som fungerat väl sedan 1938 nu ska upphandlas. Anledningen är en anmälan till EU som ledde till att EU-kommissionen ifrågasatte den svenska modellen.

Men omfattas verkligen det allmänna uppdraget av offentlig upphandling? Bidrag är knappast upphandlingspliktiga och jakt- och viltvårdsuppdraget är unikt på grund av att det är jägarnas egna pengar som finansierar uppdraget.

I stället för att okritiskt följa EU borde regeringen noggrant ha utvärderat den svenska modellen för viltvården och stått fast vid vad jag menar är en oslagbar kombination av kostnadseffektivitet, delaktighet, samarbete och samförstånd.

Regeringen har gett Naturvårdsverket uppdraget att upphandla viltövervakning, trafikeftersök och klövviltsförvaltning. Förutom upphandlingsdelen så har regeringen beslutat att ideella rikstäckande organisationer kan söka bidrag för att utföra åtgärder som främjar viltvården enligt jaktlagens definitioner. Det redan idag låga förtroende som jägare har för Naturvårdsverket förbättras inte av detta, eftersom organisationer som är direkta motståndare mot jakt söker pengar från viltvårdsfonden. Viltvårdsfonden som finansieras av jägare…

Centerpartiet är starkt kritiskt till regeringens agerande och beklagar att socialdemokraterna viker ner sig för miljöpartiet och dess ibland verklighetsfrånvända syn på jakt och viltvård.

Vi menar att det borde inrättas en ny viltmyndighet som får ansvaret för helheten för jakt och viltvårdsfrågor. När Naturvårdsverket ska tolka regeringens beslut riskerar det leda till direkta målkonflikter. Därmed spolieras en snart hundraårig, väl fungerande verksamhet.

Helena Vilhelmsson C riksdagsledamot

Populismens framfart – ett behov av förenkling

Den går i vågor, populismen. Människor och partier har en önskan att förenkla världsbilden, men oftast blir resultatet väldigt svart och vitt. Inslag av populism kan väcka kärnfrågor till liv, men förslag på åtgärder riskerar att bli verkningslösa.

Vi ser en epok av populism både i Sverige och världen. Det finns en önskan om att förenkla resonemang, att skapa ett vi och dom. De populistiska klorna som tidigare bara hade greppet om Sverigedemokraterna omfattar idag stundtals flera riksdagspartier. Vissa för en förenklad, lättvindig retorik för jämnan medan vissa gör det då och då för att få rubriker och vinna några få röster.

Senast i raden var Centerpartiets liberala systerparti Liberalerna som sedan de bytte partiledare konstant legat under riksdagsspärren. För ett parti som ligger på gränsen att försvinna från riksdagens korridorer efter nästa val händer något. Lite som ett hockeylag som ligger under med 3-0 i matcher i en matchserie om sju, och man måste vinna för att inte åka ut. Då kan man göra vad som helst. Liberalerna valde den ”enkla” vägen och bestämde sig för att de kan samarbeta med alla partier. För mig är det samma sak som att förlora den fjärde och utslagsgivande hockeymatchen.

Vissa säger att Liberalerna gjorde rätt, att samarbete med Sverigedemokraterna är självklart då de är så stora att de inte går att strunta i. Jag har flera förklaringar till varför jag tycker det är fel. Den första handlar om att storleken inte har betydelse. Den andra handlar om värdegrund. Den tredje handlar om att våga ta fajten från början.

För mig spelar det ingen roll ifall Sverigedemokraterna är tredje största parti i riksdagen. Det är som att säga att Moderaterna och Socialdemokraterna måste föra diskussioner med varandra för att de är störst, men det är få som hävdar. Sverigedemokraterna står för värderingar som jag aldrig skulle kunna förlika mig med, de tycker inte att alla människor är lika mycket värda. Redan där tar förhandlingarna stopp.

I Centerpartiet väljer vi inte den enkla vägen, utan den rätta vägen. I ett samhälle som har tendenser att bli svartvitt, då vågar vi stå emot och vågar ta fram färgskalan och ta diskussionen i alla frågor.

Linda Larsson, C, kommunråd och distriktsordförande i Örebro

Vi värnar valmöjligheter i vår demokrati

I olika sammanhang talar vi om valmöjlighet. Jag är fullt medveten om att ibland begränsas valmöjligheterna av ekonomi, hälsa med mera, men oftast kan vi välja var och hur vi bor. Många kan välja vilket jobb man vill ha och hur mycket man vill jobba. För en del är det också ett val om man vill leva ensam eller i en relation.

Ibland talar vi om att kunna välja vilken förskola, skola eller äldreboende vi vill ha. Det förutsätter att det finns flera utförare av dessa tjänster så att man verkligen kan välja. Detta är en omöjlig tanke för en del politiska partier. Deras övertygelse verkar vara att dessa tjänster alltid utförs bäst av det offentliga. Tyvärr är Hallsbergs kommun ett exempel på detta. Det verkar vara omöjligt att godkänna alternativa utförare. Som centerpartist önskar jag att det ska finnas en möjlighet att välja utförare av dessa tjänster.

En förutsättning för valmöjlighet i samhället är vår syn på öppenhet och demokrati. Här i Sverige har vi religionsfrihet. Vi har fria val till kommun, region och riksdag vart fjärde år.

Så är det inte överallt. Många regimer i världen vill inte ens tala om demokrati.

Enligt en del grupper på Facebook kan man tro att allt som har med politik att göra är fel. Tack vare att vi är ett demokratiskt land kan alla framföra sina åsikter. Tyvärr finns en baksida på vår öppenhet. Många utnyttjar denna frihet för ”fake news”. Utan att skämmas smutskastas både politiska motståndare och personer med olika sexuell läggning, hudfärg med mera. Det är tragiskt att denna frihet missbrukas så frekvent och för att citera en tidigare politiker önskar jag fler vuxna i rummet.

Jag brukar säga till de som klagar på politiker. Vi har de politiker vi förtjänar. Det är vi själva som valt. Om ett och halvt år har vi val igen till kommun, region och riksdag.

Eftersom vi har demokrati så får olika partier nominera personer och det är vi väljare som avgör vilka som väljs. Partierna har börjat processen med att ta fram listor med kandidater till valet 2022. Du kan vara med och påverka. Inget parti är bäst på allt, men engagera dig gärna i det parti som du tycker stämmer bäst med dina åsikter. Det är en demokratisk möjlighet.

Anders Lycketeg C Kretsordförande Hallsberg

Ett samarbete i mitten för Sveriges bästa

Annie Lööf har tydligt markerat att Centerpartiet kommer att gå till val nästa år som ett självständigt parti. C vill samarbeta i den breda mitten av svensk politik.

En av C:s styrkor historiskt har varit att utifrån sin mittenposition finna ett bra vridmoment för partiets politik genom att kunna samarbeta med olika demokratiska partier.

I början av 1930-talet drog en nazistisk högervåg över Europa. I Tyskland trodde borgerligheten att man genom att samarbeta med Hitler skulle man kunna kontrollera nazisterna. Vi vet hur det gick.

I Sverige räddade Bondeförbundet och S Sverige från att extrempartierna skulle breda ut sig. Detta genom krisuppgörelsen 1933, även kallad kohandeln.

Idag är vi i ett läge där både KD och M fläker ut sig för att kunna regera med främlingsfientliga SD som underlag. Och nu har även L anslutit sig till partierna som kan budgetförhandla med detta högerextrema parti. Vi har anledning att frukta vad som kan hända efter nästa val, om våra tidigare allianskollegor fortsätter att luta sig högerut.

Samarbete i mitten behöver ju inte per definition innebära samarbete mellan C och S. Den som minns valet 1976 kommer säkert ihåg två saker:

1. Efter årtionden av socialdemokratisk makthegemoni behövde Sverige en mer liberal politik.

2. Centerledaren Thorbjörn Fälldin hävdade envetet att en borgerlig regerings agenda skulle vila på mittenpolitikens grund.

Varje historisk situation är unik. År 2010 var Alliansen ett lysande liberalt projekt. Reinfeldt var trots den moderata hemvisten en i långa stycken liberal politiker, ljusår från den politik Kristersson står för.

Nu har Annie Lööf och C sagt, att vi ska gå till val på det egna programmet. Och att vi kan tänka oss att samarbeta med såväl M som S. Hur en regering ser ut efter nästa val beror på det politiska innehållet och hur övriga partier ställer sig till ytterkantspartierna. Centerpartiets linje är klar, V och SD ska hållas borta från styrningen av vårt land. Slutligen ska vi komma ihåg att det är väljarna som avgör vilken styrka varje parti får efter valet.

Torbjörn Ahlin (C), regionråd

Inget barn ska leva i en familj där det finns våld

Jag återkommer ofta till Agenda 2030. 17 globala mål som undertecknats av en stor majoritet av världens länder. De globala