Just nu pågår en omfattande renovering av konstverket "Likkistan" som har varit en populär mötesplats i Örebro sedan den uppfördes år 1970. Men den har inte alltid har varit lika omtyckt.
Lästips:
I över 50 år har örebroarna mötts, festat och firat vid konstverket och fontänen Gamla normer nya former, i folkmun kallad Likkistan. Här har vinnarna av tävlingen ”Krampen”, mellan gymnasieskolorna Karolinska läroverket och Risbergska skolan, traditionsenligt firat segern. Likaså supportrar vallfärdar för ett segerdopp efter stora sportevenemang.
Under hösten 2020 inleddes en omfattande renovering av Likkistan som beräknas vara klar i april. Den bekostas av Kulturnämnden och slutsumman förväntas bli 400 000 kronor.
Örebro konsthall, som står för förvaltning, drift och underhåll av kommunens konst, slog vid flera tillfällen larm om att Likkistan läckte uppemot 3000 liter vatten per dag. Detta riskerade inte bara att skada konstverkets konstruktion – det påverkade också beläggningar och markförhållanden på Stortorget. Tätningar och ventiler, som inte restaurerats på 50 år, behövde ses över. Enligt konsthallens chef, Anna-Karin Wulgué, är det viktigt att konstverket renoveras.
– Bevarandet av Likkistan är en angelägenhet för hela kommunen, eftersom konstverket är en populär mötesplats och ett riktmärke för Örebro, säger Anna-Karin Wulgué
Men så har det inte alltid varit. Jan Nordström, som är uppvuxen i Örebro, minns tvisterna kring konstverket i mitten av 1960-talet. Då utlystes en tävling där konstnärer fick lämna in förslag på hur Stortorget skulle moderniseras. Det bidrag som då vann – ett massivt konstverk i röd granit – fick aldrig någon politisk majoritet, vilket resulterade i att tävlingen gjordes om.
Då vann Gamla normer nya former, skapad av konstnärerna Göran Lange och Jenö Debröczy, samt arkitekten Laszlo Marko. Jan Nordström minns att turerna kring tävlingen retade upp många örebroare, och att Likkistan ansågs vara ful. Men med tiden blev konstverket accepterat.
– Man vänjer sig, det har ju gått femtio år nu, skrattar Jan Nordström.
Han påpekar att konstverket är ”ett barn av sin tid” med sin strama, brutalistiska form. Det uppfördes i samband med att en stor del av stadskärnan moderniserades.
Mikael Broström, som bor i en lägenhet vid Stortorget, är konstverket en självklar mötesplats, och så har det varit ända sedan han var barn. På frågan om vad han tycker om verket svarar han:
– Likkistan har sin charm! Jag är glad för att den renoveras.
Text: Isabel Kitzler Hallqvist