Att tycka eller inte – det är frågan

Att skriva krönikor handlar ofta om att tycka till om saker. Det är inte alltid lätt, för om många saker vet man inte vad man ska tycka överhuvudtaget.

Google är ett helt nödvändigt arbetsredskap, jag beundrar djupt dom som klarade sig utan nätet på ”dinosauriernas­ tid”. Man googlar, letar, läser olika tyckanden för och emot och bildar sig någon slags uppfattning, bara man hittar tillräckligt underlag. Vissa saker finns nästan för mycket underlag om – som Donald Trump. Tjugotusen lögner på fyra år säger Washington Post att de hittat.

Andra saker är betydligt svårare att tycka till om, till exempel vindkraft och varg.

I grund och botten tycker jag vindkraft är bra, men jag förstår förstås oron för att miljön påverkas där den byggs.

Jag tycker inte att vargar ska kunna äta upp våra får eller skrämma folk från att släppa sina barn att gå själva till busshållplatsen. Men jag tycker också att vargen har rätt att få finnas för jag tycker inte att människan har rätt att leka Gud och utrota arter.

Jag tänker ofta att det i svåra frågor, kanske särskilt politiska, är bra att lägga sig nära en mittlinje och hålla sig ifrån det extrema. Både historiskt sett och

i nutid är det i ytterkanterna man hittar de värsta förbrytarna och diktatorerna.

Vad gäller denna eländiga pandemi är det däremot omöjligt att googla och bestämma sig för att tycka något. På sociala medier är det fullt av köksbordsexperter så det räcker. För vi vet så gott som ingenting om någonting och ju mer man googlar desto osäkrare blir åtminstone jag.

I går läste jag en artikel som menade att det beror på en genuppsättning från neanderthalare som gör att en del blir så sjuka. Alla har inte genen och de blir bara lätt sjuka. Det låter ju ganska otroligt.

Andra länder tycker munskydd är så bra att man alltid måste ha dom, här

i Sverige säger man att de är verkningslösa. Vissa är redan övertygade om att vaccinet kommer att vara livsfarligt. Men det är ju faktiskt coronaviruset också för en del tänker jag, och vi vet inte vilka som kommer att drabbas hårdast. Det kan väl knappast bli fler som dör av vaccinet än av viruset?

Något jag läst om och följt är bråket om Hjälmarens vatten. Här kan jag också säga att jag begriper mindre och mindre ju mer jag läser.

De som är ansvariga har inte följt gällande regler och anser att de hängs ut och anklagas orättvist. Men jag fattar inte varför man inte följer lagen och vad som egentligen krävs för att vattenförbundet ska kunna göra det. Mellan raderna kan man läsa att den avgående ordföranden tycker att det egentligen är Örebro kommuns fel, men inte på vilket sätt. Kanske någon kan upplysa mig?

Frågande blir jag också när jag läser att Regionen nu går ut med en enkät till nära 7 500 gravida och nyförlösta kvinnor­ för att få veta hur de upplever vårdinsatserna. Det vore kanske bättre att göra det när man har åtgärdat de allvarliga brister i personalsituationen som uppdagats i förlossningsvården de senaste veckorna på USÖ.

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

”Jag håller inte med dig!”

Då och då träffar jag personer som läser mina krönikor och säger: ”Jag tänkte nästan skriva ett mail eller sms

Här minsann händer det grejer

Säga vad man vill om Västernärke, men där har det verkligen hänt saker värda att berätta. Min anonyma källa Hasselfors-Lasse,

Nu är det äntligen dags – restriktioner goodbye!

Nu är det äntligen dags! Att fritt få göra vad man vill utan att tänka efter före. Ingen kunde väl föreställa sig i februari 2020 att det skulle ta nitton månader innan allt blev som vanligt igen.

Men jag kommer ihåg att expertisen varnade just för det. ”Cirka två år” sa någon smittskyddsexpert just vid utbrottet, men inte ville man tro på det.

Jag hörde just ett program på radion som ställde frågan: Vad kommer att förändras i ditt liv? Och jag tänkte direkt att nej, det blir just ingenting. I radioprogrammet talades det mest om de som jobbat hemifrån. Det gäller inte mig. Jag har inte jobbat hemifrån en enda dag för det är tekniskt omöjligt. Så det blir ingen skillnad. Jag går inte heller regelbundet på fotboll, hockey eller andra publiksporter. Så det blir ingen skillnad. Det var evigheter sen jag gick på stor konsert eller festival. Så det blir ingen skillnad.

Men sedan började jag tänka lite längre. Det är bra att göra ibland, för jag kom på en hel massa saker som gör skillnad även för mig.

Jag kan åka utanför Sveriges gränser igen. Jag var visserligen i Tyskland redan i somras, men nu kan jag åka på en riktigt gemytlig tysk julmarknad igen. Jag längtar redan. Jag kan hälsa på vänner i Spanien och Amerika. Det sistnämnda kräver ju både tid och resurser förstås, men jag kan i alla fall. Om det blir av är en annan sak.

Jag kan gå på teater igen. Alltför sällan kommer man iväg, men att åka och se de fantastiskt professionella skådisarna på Länsteatern i Örebro har jag saknat, plus Karlskogarevyerna förstås.

Jag kan gå på kurs igen. Vad ska jag lära mig? Italienska? Måla akvarell? Ta jägarexamen? Inspelningsteknik? Dansa folkdans?

Vi kan arrangera pubkvällar i hembygdsföreningen igen. Det är roligt varje gång. Olika teman – vad ska det bli i höst? Halloween? Karaoke? 80-talet? Country? Kanske något helt galet för att fira? Pjäxdans? Eller vad hette det där som man gjorde på det knäppa 70-talet när man klädde sig i lakan? Togaparty!

Frågan är hur länge det dröjer innan vi börjar krama mer eller mindre främmande människor igen eller hälsa i hand. Jag saknar handhälsningen. Det blir inte riktigt på riktigt att bara säga sitt namn och vifta lite vilset med handen.

Men jag hoppas att vissa saker dröjer kvar. Digitala möten till exempel. Bor man flera mil från stan så vet man att det är mycket längre för folk att åka ut till landet än tvärtom. Digitala möten är oöverträffade. Man sparar massor av tid och bensinpengar och miljöpåverkan. Och det är inte så himla svårt när man gjort det några gånger. Betydligt mindre småprat och annat tidsödande blir det också. Kaffepauserna blir inte lika roliga, men å andra sidan kan man sätta igång tvättmaskinen eller potatisgrytan under tiden.

Jag säger välkommen till en normalare värld och hoppas på att covid -19 kan betraktas ungefär som en säsongsinfluensa i fortsättningen.

Att bli gammal är inget för veklingar

Tre kvinnor. Tre länsbor. En pensionerad sjuksköterska, en biomedicinsk civilingenjör och en närmare 100-årig professor emeritas som vill lyfta samhällets

Rösta i det bortglömda valet

Kyrkoval. Det bortglömda valet sägs det. Och visst är det så jämfört med de allmänna politiska valen. Cirka 20 procent