Inte ens en pandemi kan förändra normer

Vi har nu levt med en pandemi i över ett halvår. Vardagliga rutiner har förändrats, sociala kontakter och arbete, studier och skola sker på ett sätt som är nytt för många. Världen har blivit annorlunda.

Anställda inom vården har under våren och sommaren gjort hjälteinsatser. Krisavtal har trätt i kraft, med arbetspass utöver det normala. Arbete inom vård och omsorg klassas som samhällsviktiga och finns med på listan över verksamheter som måste prioriteras vid en samhällskris. Även om annan verksamhet ligger nere, måste vården fungera.

Vilka är det som jobbar inom vård och omsorg? Som vi alla vet – en majoritet utgörs av kvinnor. Efter denna vår och sommar kommer årets framskjutna lönerörelse troligen bli en rysare. Med all rätt. Lönenivån inom sektorn var redan före pandemin för låg.

Många beslut har fattats av riksdag och regering för att dämpa effekterna av Coronakrisen. Ett beslut var att lätta på reglerna kring VAB, vård av barn. Nu under pandemin ges ersättning för att vara hemma med ditt barn även om hon eller han inte är sjuk, ifall exempelvis skola och dagis tillfälligt stänger.

Vilka tar ut flest antal VAB-dagar? Vilka stannar oftast hemma för att ta hand om det sjuka barnet? Som förmodligen alla vet – kvinnor. I grunden är detta något som avgörs av föräldrarna själva, men statistik och forskning visar att kvinnor förlorar ekonomiskt på detta, i det långa loppet. Sämre löneutveckling, mer sjukfrånvaro, sämre pensioner.

Tittar vi på statistik från Försäkringskassan för i år, så har antalet VAB-dagar ökat kraftigt under årets första månader. Under april månad var det en fördubbling.

Vi vet att kvinnor utgör en majoritet av de anställda i samhällsviktiga yrken såsom vård och omsorg.

Vi vet att kvinnor, redan före pandemin, tar ut större andel av VAB-dagar.

Vi vet nu, efter denna vår, att trots en stor ökning av antalet uttagna VAB-dagar, så är det fortfarande flest kvinnor som är hemma för vård av barn.

Förändrade regler för VAB visar sig ha bidragit till att kvinnor i längden förlorar i livsinkomst och framtida pension.

Pandemin har inneburit stora förändringar, ekonomisk kris och ibland ändrat beteende. Men när inte ens en pandemi kan ändra på normer som faktiskt leder till ekonomisk ojämställdhet för kvinnor, ja vad kan då ändra det?    

Helena Vilhelmsson, Riksdagsledamot (C) 

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil