LenaMarie Hagman är ute flera gånger varje dag med Albus. Det är träning nästan hela tiden. Kontakten mellan dem är viktig. Foto: Cathrine Gustavsson
Albus är en jaktlabrador, och har en stark instinkt att apportera.
Det blir både träning och mys för Albus och LenaMarie.
LenaMarie Hagman
Albus

Hunden Albus skyddar och hjälper matte

För ett år sedan höll LenaMarie Hagman på att ge upp tanken om att få labradoren Albus att fungera som assistanshund. Hon var själv sjuk och Albus gillade inte att träffa andra hundar. I dag är läget ett annat. Nu är målet att Albus ska få sitt assistanstäcke efter sommaren.

Vi möts på en av LenaMarie Hagmans många hundpromenader med labradoren Albus. Han är en glad treåring, som så smått börjat förstå vad som förväntas av honom som en blivande assistanshund med funktion som servicehund. LenaMarie själv är en känd profil i många sammanhang, och många vill prata när ekipaget är ute – något som också blir en träning för Albus som i den kommande yrkesrollen inte ska socialisera med andra.

– Jag är född med ryggmärgsbråck, men mina föräldrar såg hela tiden till att jag fick göra samma saker som andra barn, men utifrån mina förutsättningar, berättar LenaMarie.

Det innebar scouting med paddelhajker, sjukgymnastik i form av ridning, men framför allt simning.

– Jag lärde mig simma när jag var fem år. Där klarar jag att ta mig fram utan hjälpmedel.

Och det har hon gjort med besked. På meritlistan står flera medaljer från paralympiska spelen i Seoul och Barcelona. Lägg därtill 30 SM-guld, 12 guld i Nordiska mästerskap och tre VM-guld – förutom allt av lägre valör.

– Simningen har betytt mycket för mig på många olika plan, både fysiskt och att jag fått många vänner som jag har kvar ännu i dag, säger LenaMarie, som också tror att simning genom åren innebär att hon mår så bra som hon gör i dag.

Albus är familjens tredje hund, men det var inte självklart att han skulle tränas att bli LenaMaries assistanshund. Hon har flera olika rullstolar och klarar även att ta sig fram kortare sträckor med hjälp av kryckor.

– Det var min syster Kjärstin som sa att jag borde ha en assistanshund. Först förstod jag inte vad det skulle vara bra till men nu har jag ändrat mig.

Målet är att Albus ska kunna hjälpa LenaMarie med olika saker: hämta kryckorna, telefonen eller skorna, stänga lådor, öppna dörrar – och kanske även kunna hämta någon person om hon behöver hjälp.

– Han är alltså inte ledarhund, vilket bland annat innebär att jag får bekosta både hund, undersökningar och all träning själv, berättar LenaMarie.

Förra året var tufft. LenaMarie var sjuk och orkade inte riktigt med att fostra Albus. Albus å sin sida var fortfarande en jobbig unghund, som kände att han var tvungen att ta hand om LenaMarie.

– Han har inte gillat att träffa andra hundar, men det har blivit bättre. Bara det här att jag ser till att ha rullstolen mellan honom och den andra hunden gör att han blir lugnare och känner att jag har koll.

För Albus har gärna koll – mer än vad LenaMarie först förstod.

Vid ett tillfälle, när hon stod och pratade med en bekant hundägare, reste Albus ragg och hoppade upp över henne mot den andra hunden. Det skedde två gånger.

– Jag upplevde det som ett dåligt hundmöte och förstod inte varför han gjorde så.

Några timmar senare tog LenaMarie upp det med sin hundkursledare, samtidigt som hon berättade att hon hade ont i magen den dagen.

– Kursledare sa då att Albus agerade berodde på att han skyddade mig. Han kände av hur jag mådde innan jag gjorde det själv, säger LenaMarie.

Myndigheten för delaktighet, MFD, har ansvar för Sveriges assistanshundar. I en rapport lyfts tre områden fram som MFD anser behöver förbättras när det gäller assistanshundar. De är:

1) att få fram en gemensam nationell modell för vilka krav som ska ställas på hundar, instruktörer, utbildning, examination och uppföljning.

2) att en vägledning tas fram som stöd till kommuner och landsting.

3) samverkan och information. Det kan handla om hundarnas roll, deras tillträde till museer, bussar, hotell, om villkoren för att få en assistanshund och så vidare.

LenaMarie beskriver Albus som en oerhört mysig hund, som är lyhörd och fysiskt stark. Han gillar att vara nära, något som hela familjen gärna vill att han ska vara.

– Labradorer har tydliga av- och påknappar, och jag börjar lära mig hur han fungerar.

LenaMarie valde att ta hjälp av Svenska Brukshundsklubben för att utbilda Albus. De har redan hunnit gå flera kurser, men det är en bit kvar innan labradoren får täcket som visar att han är en utbildad assistanshund i arbete. Han måste även bli godkänd på det mentala testet.

Om det går som LenaMarie planerar kommer allt vara klart efter sommaren. Då ska det där med andra hundkontakter också fungera.

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

Något stort firande vid Sannahed vågar Kumla Sannaheds hembygdsförening inte tro kan bli av, men de ordnar en frågevandring i området under maj och juni. Foto: Jan Klingberg

Laddar för lurig frågevandring i Sannahed

Inskränkningar i pandemins spår vad gäller hur vi får mötas har påverkat många föreningar. Nu svarar Kumla-Sannaheds hembygdsförening genom att ordna en frågevandring.

För att göra något ordnar Kumla-Sannahed Hembygdsförening en frågevandring i Sannahed för både unga och äldre under maj och juni.

I vanliga fall laddar de nu inför midsommar och det firandet som brukar locka mellan 2 000 och 3 000 besökare.

– Det stora firandet lär inte kunna bli av. Jag tvivlar på att folkhälsomyndigheten släpper på så många, säger Jan Klingberg, ordförande i föreningen, som har runt 170 medlemmar.

Just nu är tanken att de ska kunna ha en liten serveringen öppen för spontanbesökare och en liten majstång – så traditionen inte glöms bort.

– Föreningen lever på två inkomstkällor: midsommarfirandet och veteranbils- och hantverksmässan. Vi är inne på att flytta mässan till första onsdagen i september, om det inte blir inflation av bilträffar då, säger Jan Klingberg.

Samtidigt märker de att det är ett enormt sug efter aktiviteter, så en frågevandring såg de som ett möjligt alternativ. Frågeblad finns att hämta på uthuslängan vid Pukestugan i Sannahed. De tio frågorna är lätta att hitta men kanske lite kluriga att lösa. Priser i form av presentkort på fika/glass i kaffestugan lottas ut bland deltagarna.

Kaffestugan, hembygdsgården, Officersmässen och 1900-talsmuseet kommer vara öppet söndagar klockan 14-17 mellan 4 juli och 22 augusti.

Digital gökotta med picknick

Längbro församling fortsätter med digitala hälsningar - och självklart spelades gökottan in på plats vid Långkatekesen, hembygdsföreningens gård i Karlslund.
Ida Andersson i sin äkta epa. Utanför i regnet kompisarna Julia Karlsson, Gus Pettersson och Filip Restadh. Foto: Cathrine Gustavsson
Filip Restadh, Askersund, Ida Andersson, Askersund, Gus Pettersson, Hammar, och Julia Karlsson, Hammar, är alla med i den nystartade föreningen. Foto: Cathrine Gustavsson
Alla blir inte jätteglada när de kommer ikapp ett fordon med den röda triangeln. Foto: Cathrine Gustavsson

Ny förening för unga med epa

De drömmer om en plats att hänga på där deras fordon också är välkomna. Nu har ett gäng ungdomar i Askersundstrakten gått samman och bildat en ny förening.

Det är inte någon nyhet att ungdomar med A-traktor, Epa-traktor, moppe eller kanske riktig bil ofta känner sig bortkörda när de hittar en plats att träffas på med sina fordon.

Läget i Askersund är inget undantag.

– Vi brukar ses vid LBC, vid Preem, men de sätter upp skyltar med parkeringsförbud, säger 16-årige Filip Restadh från Askersund.

Smög igång

Redan i höstas drog Catrin H Karlsson ihop ett gäng ungdomar med stort motorintresse. Hon är ANDTS-samordnare på Askersunds kommun.

Den 17 mars i år bildade så föreningen Vi unga motorburna i Askersund, Vumia.

– Huvudtanken är att minska hatet mot motorungdomar, säger Gus Pettersson, 17 år, från Hammar.

Han tycker spontant att det blivit bättre, men ser också att de själva kan göra mer för att andra ska få en positivare bild av dem.

– Vi var till Mantorp i april och jobbade som funktionärer. Vi vill visa att vi kan göra bra saker, säger Gus Pettersson.

Gemenskap

Föreningen är som sagt alldeles nystartad. Hittills är de 12 medlemmar mellan 14 och 23 år. Något krav på att ha egen epa eller A-traktor finns inte. Pandemin har påverkat vad de kunnat göra, så hittills har det bara blivit några träffar och mest snack över internet.

Vad är det bästa med att ha A-traktor?

– Man kan ta sig vart man vill, säger Julia Karlsson, 15 år, från Hammar.

– Det blir en speciell gemenskap när man träffar folk med samma intresse, säger Gus Pettersson.

Catrin för upp tankar om att de skulle kunna skapa en speciell Askersundsanda, att stå upp för sin stad.

Garage för att hänga och meka

Nu drömmer de om att hitta en plats att hålla till på. Kunna meka och bara umgås. Kanske finns någon fastighetsägare i Askersundstrakten som vill sponsra med ett gratis eller billigt garage? Det vore en dröm. Någon motorgård har aldrig funnits på orten, så nu jobbar de för att marknadsföra sig och sin förening. De tror att den skulle kunna växa och bli dubbelt så stor som den är nu.

Mycket interaktion sker på nätet, så det var så de själva kläckte idén att göra en film där deras fordon blinkar i takt till ”Gasen i botten” med Eddie Meduza.

– Jag ville att vi skulle dansa till Jerusalema, men de var för blyga, säger Catrin H Karlsson.

Hemligt

Sex bilar, filmning en fredag kväll och sedan diverse redigering av Robert Pettersson som jobbar på skolan, blev en film. Fram till nu har den visats närmare 3 000 gånger på Youtube. Och hade inte polisen precis fått utryckning hade även de varit med i ungdomarnas film.

Exakt hur de lyckats få till att bilarna blinkar i takt till musiken vill de inte avslöja.

Hjalmar och Hilda tillsammans med "ägaren" Erik Johansson, och nya flamingon, som flyttade in i måndags. Foto: Göran Lindhé / Cathrine Gustavsson
Foto: Cathrine Gustavsson

Flamingo ny granne till Hjalmar och Hilda

"Krokodilägaren" Erik Johansson i Seltorp utvidgar i år djurbesättningen. Nu har en flamingo också flyttat in i träsket.

Trafikanter på riksväg 50 i höjd med Seltorp, strax norr om Axberg, har länge kunnat glädjas åt krokodilerna som bor där i träsket.

För några år sedan berättade deras ”ägare” Erik Johansson att det var han och systern Louise som startade trenden med djur i det som i folkmun numera kallas krokodilträsket.

– Jag tänkte i år att det är så tråkigt med coronan så jag kom på att hitta på något nytt. Det blev en flamingo – det är mest en kul grej, säger Erik Johansson.

Fågeln flyttade in i måndags morse. Förståndigt nog valde den att landa i västra träskdammen – man vet ju aldrig när krokodiler får för sig att det är lunchdags…

– Till helgen sätter jag nog ut nya versioner av krokodilerna Hjalmar och Hilda för i år. Det har varit så kallt så jag har inte varit sugen på att gå ut tidigare, säger Erik Johansson.

Om det på sikt blir fler flamingon eller andra figurer i träsket återstår att se. Erik har inte några sådana planer just nu. Och ja, han vet vad flamingo signalerar på sina håll.

– Räkna inte med mig. De som vill får hålla till själva i sumphålet, säger Erik och skrattar.

Långsamma planer för Björkön

Hundra får och filmer i sociala kanaler, och en invigning i september. Det är några av årets planer för Björkön. Utbyggnaden tar längre tid på grund av pandemi och ekonomi.