LenaMarie Hagman är ute flera gånger varje dag med Albus. Det är träning nästan hela tiden. Kontakten mellan dem är viktig. Foto: Cathrine Gustavsson
Albus är en jaktlabrador, och har en stark instinkt att apportera.
Det blir både träning och mys för Albus och LenaMarie.
LenaMarie Hagman
Albus

Hunden Albus skyddar och hjälper matte

För ett år sedan höll LenaMarie Hagman på att ge upp tanken om att få labradoren Albus att fungera som assistanshund. Hon var själv sjuk och Albus gillade inte att träffa andra hundar. I dag är läget ett annat. Nu är målet att Albus ska få sitt assistanstäcke efter sommaren.

Vi möts på en av LenaMarie Hagmans många hundpromenader med labradoren Albus. Han är en glad treåring, som så smått börjat förstå vad som förväntas av honom som en blivande assistanshund med funktion som servicehund. LenaMarie själv är en känd profil i många sammanhang, och många vill prata när ekipaget är ute – något som också blir en träning för Albus som i den kommande yrkesrollen inte ska socialisera med andra.

– Jag är född med ryggmärgsbråck, men mina föräldrar såg hela tiden till att jag fick göra samma saker som andra barn, men utifrån mina förutsättningar, berättar LenaMarie.

Det innebar scouting med paddelhajker, sjukgymnastik i form av ridning, men framför allt simning.

– Jag lärde mig simma när jag var fem år. Där klarar jag att ta mig fram utan hjälpmedel.

Och det har hon gjort med besked. På meritlistan står flera medaljer från paralympiska spelen i Seoul och Barcelona. Lägg därtill 30 SM-guld, 12 guld i Nordiska mästerskap och tre VM-guld – förutom allt av lägre valör.

– Simningen har betytt mycket för mig på många olika plan, både fysiskt och att jag fått många vänner som jag har kvar ännu i dag, säger LenaMarie, som också tror att simning genom åren innebär att hon mår så bra som hon gör i dag.

Albus är familjens tredje hund, men det var inte självklart att han skulle tränas att bli LenaMaries assistanshund. Hon har flera olika rullstolar och klarar även att ta sig fram kortare sträckor med hjälp av kryckor.

– Det var min syster Kjärstin som sa att jag borde ha en assistanshund. Först förstod jag inte vad det skulle vara bra till men nu har jag ändrat mig.

Målet är att Albus ska kunna hjälpa LenaMarie med olika saker: hämta kryckorna, telefonen eller skorna, stänga lådor, öppna dörrar – och kanske även kunna hämta någon person om hon behöver hjälp.

– Han är alltså inte ledarhund, vilket bland annat innebär att jag får bekosta både hund, undersökningar och all träning själv, berättar LenaMarie.

Förra året var tufft. LenaMarie var sjuk och orkade inte riktigt med att fostra Albus. Albus å sin sida var fortfarande en jobbig unghund, som kände att han var tvungen att ta hand om LenaMarie.

– Han har inte gillat att träffa andra hundar, men det har blivit bättre. Bara det här att jag ser till att ha rullstolen mellan honom och den andra hunden gör att han blir lugnare och känner att jag har koll.

För Albus har gärna koll – mer än vad LenaMarie först förstod.

Vid ett tillfälle, när hon stod och pratade med en bekant hundägare, reste Albus ragg och hoppade upp över henne mot den andra hunden. Det skedde två gånger.

– Jag upplevde det som ett dåligt hundmöte och förstod inte varför han gjorde så.

Några timmar senare tog LenaMarie upp det med sin hundkursledare, samtidigt som hon berättade att hon hade ont i magen den dagen.

– Kursledare sa då att Albus agerade berodde på att han skyddade mig. Han kände av hur jag mådde innan jag gjorde det själv, säger LenaMarie.

Myndigheten för delaktighet, MFD, har ansvar för Sveriges assistanshundar. I en rapport lyfts tre områden fram som MFD anser behöver förbättras när det gäller assistanshundar. De är:

1) att få fram en gemensam nationell modell för vilka krav som ska ställas på hundar, instruktörer, utbildning, examination och uppföljning.

2) att en vägledning tas fram som stöd till kommuner och landsting.

3) samverkan och information. Det kan handla om hundarnas roll, deras tillträde till museer, bussar, hotell, om villkoren för att få en assistanshund och så vidare.

LenaMarie beskriver Albus som en oerhört mysig hund, som är lyhörd och fysiskt stark. Han gillar att vara nära, något som hela familjen gärna vill att han ska vara.

– Labradorer har tydliga av- och påknappar, och jag börjar lära mig hur han fungerar.

LenaMarie valde att ta hjälp av Svenska Brukshundsklubben för att utbilda Albus. De har redan hunnit gå flera kurser, men det är en bit kvar innan labradoren får täcket som visar att han är en utbildad assistanshund i arbete. Han måste även bli godkänd på det mentala testet.

Om det går som LenaMarie planerar kommer allt vara klart efter sommaren. Då ska det där med andra hundkontakter också fungera.

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

Sara Sporre, kultursekreterare i Lindesbergs kommun. Foto: Pressbild

Vinterspår en upplevelse i mars 2022

Förra året fick de ställa in på grund av pandemin men nu kommer populära Vinterspår tillbaka.

– I vintras ställdes evenemanget in på grund av pandemin och nu har vi tänkt genomföra vissa förändringar, säger Sara Sporre kultursekreterare på Lindesbergs kommun i en pressinfo.

Största förändringen är att datumet flyttas från första helgen i februari till första helgen i mars då flera deltagare under åren har tyckt att evenemanget ligger för nära julen.

– Vi kallar det Vinterspår 2.0. För deltagare som vill vara mer engagerade går det att anmäla sig till arbetsgrupper som kommer att se till att Vinterspår utvecklas och blir en av de bästa upplevelserna under året, säger Sara Sporre.

Syftet med Vinterspår är en mötesplats för det oväntade. Människor i olika åldrar och från olika platser kan utbyta tankar och samtal. Alla kan som vill kan delta med sina konstuttryck så som måleri, hantverk, dans, musik, litteratur, teater, film och foto.

2008 startade Vinterspår på initiativ av Lindesbergs Konstförening. Det har utvecklats till ett av kommunens största kulturevenemang med över hundra deltagare och tusentals besökare varje år.

Veterantraktorns rapportkort är mest efterfrågat på arkivet

Efter en liten film på Youtube blev veterantraktorns rapportkort det mest efterfrågade på Arkiv Sörmland.

Medaljregn över länets mathantverkare

Två guldmedaljer, två silver och två brons. Länets mathantverkare gjorde bra ifrån sig i SM i mathantverk som gick av stapeln under förra veckan.

Samverkan och nattvak i kampen mot båtstölder

Upprepade stölder av båtar, polisen tipsar om båtsamverkan för att minska risken.
Jonas har öga för lappugglan. 85 till 90 procent av bilderna i boken är tagna i Örebro län. Foto: Jonas Classon
"Night Hunter" den världsberömda lappugglan från länet som publicerats i The Times två gånger och ställts ut på bland annat Natural History Museum i London. Foto: Jonas Classon
Jonas Classon, prisbelönt fotograf från Kumla. Foto: Sofie Isaksson
Nu är Jonas Classons bok ute efter tio års fotograferande.

Det är svårt att inte fascineras av lappugglan

2019 tar Jonas Classon från Kumla den numera världsberömda bilden av lappugglan i fullmånens sken. Bilden höll han hemlig för bokprojektet lappuggla.

Då när Jonas Classon tog den bilden av lappugglan trodde han knappt på vad han såg.

– Jag tittade på kamerans display och trodde inte på det. Jag skakade när jag kom hem och satte i minneskortet i kortläsaren. Hur skulle bilden se ut, var den skarp… När jag såg den på skärmen trodde jag att jag skulle ramla ihop, berättar en mycket glad Jonas Classon som just suttit och signerat böcker för packning och utsändning och tillägger:

– Varje gång jag tagit en bild som överträffat mina förväntningar, så tänker jag att det går att toppa. Men denna bild visste jag inte hur jag skulle kunna toppa.

Tioårsprojekt

Det har gått tio år sedan Jonas Classon lämnade sjuksängen efter en lång sjukdomsperiod, något som Länsposten skrivit om i ett tidigare reportage. Nu ges en unik skildring av lappugglan ut i bokform ”Lappuggla, skogens dolda väsen” med fotografier av Jonas och texter av Anna Froster, biolog, journalist och författare, på Avium Förlag, där Örebrofotografen Roine Magnusson är förläggare.

– Jag klev i princip ut från tv-studion och satte igång arbetet med boken efter all uppmärksamhet just den bilden fick, säger Jonas.

En av huvudkaraktärerna i boken är lappugglan bakom den världsberömda bilden ’’Night Hunter’’. Bilden blev snabbt världskänd och har prisats med några av de stora internationella fotopriserna och publicerats i hundratals tidningar runt om i världen hösten 2020.

Bilderna tagna i länet

24-årige Jonas har arbetat med att följa lappugglan, vilket är ungefär ett tiotal individer i fyra revir parallellt under tio års tid. Han började som 14-åring, då som en rekreation från sin sjukdomsperiod. 85-90 procent av bilderna i nya boken är tagna i länet.

– Vilket är jättehäftigt, det är drygt tio år sedan lappugglan dök upp i större utsträckning här, säger Jonas.

– Lappugglan har så många häftiga egenskaper – det är svårt att inte fascineras av den.

Bilderna i boken är en blandning av intima porträtt, grafiska bilder och unika skeenden ihopvävt med Anna Frosters texter. Jonas berättar att boken fått stort allmänintresse.

– Syftet och tanken var att breda massan, som Alva 14 år till Stureplans-stekaren skulle kunna tycka att boken är intressant, fågelskådare vet ju redan hur magisk lappugglan är.

Jonas har fått fortsatt förtroende som Canon-ambassadör genom förlängt kontrakt, detta innebär föreläsningar på mässor med bildvisningar, som han kombinerar med sitt fotograferande.

Classons första bok Svart album, en personlig fotobok om hans väg ut ur mörkret genom fågelfotografi, gavs ut på eget förlag 2020. Även detta projekt arbetade han med under en tioårsperiod.

Relaterade artiklar:

Jonas sökte strimmor av ljus bland fåglarna (2020-09-11)