Varför behövs det kriser för att förstå?

Ända sedan barnsben har jag hört diskussionerna om att det blir allt svårare för bönderna. I vår släkt blev det väldigt uppenbart när mina farbröder i slutet på 90-talet sålde av mjölkkorna då förtjänsten blivit för dålig.

Lantbrukarna hade sett det komma under en längre tid. Men eftersom urbaniseringen ökade och fler och fler inte hade insikt i ursprung och historia kring försörjning och mat, samt att de förtroendevalda som kämpade med frågan inte fick gehör, så gav det relativt snabba effekter. Enligt LRF låg den svenska självförsörjningsgraden i början av 90-talet på 75 procent, idag är den nere på 50 procent.

För ett par år sedan kom en folder hem i brevlådan som hette ”Om krisen eller kriget kommer”. Det var den första signalen på många år om att något faktiskt kan hända. Jag som är född på 80-talet hade bara sett krig på avstånd genom tv:n från Iran, Irak och Kuwait eller tomma hyllor i livsmedelsbutikerna från något kommunistiskt styrt land i Östeuropa. Men i Sverige har vi inte varit med om något liknande på många årtionden.

Nu står vi inför faktum att krisen är här, ett virus sprider sig till oss utan att vi riktigt har kontrollen. I Sverige har vi restriktioner som i det stora hela handlar om att alla behöver ta sitt ansvar och att hålla sig på avstånd från varandra för att inte råka smitta eller bli smittad av någon.

I andra länder är restriktionerna betydligt större. Då är också osäkerheten kring import och export större och vi har plötsligt blivit varse om att vi faktiskt inte kan försörja oss själva inom landets gränser under en längre tid ifall de internationella systemen inte längre fungerar.

Frågan om självförsörjning har äntligen kommit upp på dagordningen igen. Grannar, släkt och vänner pratar om det och kommuner, regioner och staten har uppe frågan på borden igen. Då ställer jag mig frågan; varför behöver vi en kris för att alla ska förstå betydelsen av moder jord och dess brukare? Inte bara förståelse, utan även förmågan att själva producera mat, och dessutom öka den förmågan?

Det vi ser nu är något vi borde förstått tidigare, även utanför kristider. För ska vi vara beredda ifall krisen eller kriget kommer, vilket vi har sett kan ske fort, så gäller det att ha beredskap även i goda tider.

Linda Larsson, kommunfullmäktige Örebro

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

Helena Vilhelmsson

Klubban har fallit vem ska nu styra Sverige?

Klubban har fallit. Sveriges riksdag har riktat ett misstroende mot regeringen och statsministern. En regeringskris står för dörren, när vi borde lägga all kraft åt att få Sverige på fötter ekonomiskt, efter pandemin. Nya talmansrundor eller extraval blir resultatet.

Demokratin i Sverige firar jubileum. Under hundra år har vi byggt upp en stabil konstitution som tål kriser. Det har vi sett bevis på flera gånger denna mandatperiod.

Först tog det 129 dagar att bilda regering efter valet 2018. Dagarna rullade på som vanligt, folk i allmänhet märkte ingen större skillnad. I andra länder med en mer skör konstitution, hade risken för oroligheter varit stor.

Sen kom pandemin och hela samhället tvingades ställa om. Så även riksdagen. Vår konstitution klarade också det. Utskottsmöten och arbetsmöten digitalt samt en minimerad riksdag på 55 personer är överenskommet mellan riksdagspartierna.  

S/Mp regeringen har många brister. Det är jag den första att skriva under på. Vi valde ändå att samverka med regeringen, efter att vi lyckades förhandla fram Januariavtalet med många viktiga, liberala reformer. Äganderättsfrågan, artskydd och strandskydd är viktiga punkter, inte minst för landsbygden, frågor som nu pausas.

Att kunna rikta misstroendevotum mot en enskild minister eller statsministern finns fastslaget i regeringsformen för skydda demokratin. Möjligheten finns INTE till för att användas som ett politiskt slagträ av oppositionen. Är man inte nöjd med den politik som drivs, får man arbeta som vanligt med motioner och kampanjer, i riksdagen likväl som på hemmaplan. Om det lyckas, vinner man gehör för sin politik nästa val. Om inte, ja då får man försöka på nytt, inte begära misstroendevotum…

Jag menar att V och Sd missbrukar det konstitutionella instrumentet misstroendevotum, genom att använda det just som ett partipolitiskt slagträ. Ivrigt påhejade av M och Kd, som egentligen tycker sakförslaget är bra.

Oaktat vad var och en tycker om just fri hyressättning i nyproduktion, så var det en del i Januariavtalet som helhet. En enskild fråga kan inte ryckas ur ett avtal. Nu har regeringen fallit, Januariavtalet likaså. Det får vi stå ut med, men jag önskar att vi handskas mer varsamt med de demokratiska rättigheter vi har.

Helena Vilhelmsson (C) Riksdagsledamot Örebro län

En bra grund för att våga bli den man vill

Vi vill ge kraft åt varje människa.

Vi föds alla med en inneboende kraft. Att få växa upp i ett tryggt och välmående hem där kraften får växa och gro, är inte självklart för alla. Ju äldre jag blir inser jag vilken lyx jag hade som fick möjligheten att tillhöra ett hem där jag fick tryggheten och möjligheten att vara den jag är och bli den jag ville bli, att få kraften.

Jag tror att alla har en kraft från början men att få den att växa och blomma ut kan man behöva hjälp med. Det handlar inte om att födas med en silversked i munnen utan att under barndomen få en bra grund för att senare i livet våga bli den man vill bli.

Vi bor i ett land där alla har samma rättigheter men alla har inte samma möjligheter. Att gå i skolan och ta studenten gör de allra flesta och en större andel av befolkningen tar även chansen att studera på universitet eller högskola. Men för en del är det en lång väg dit.

Förra veckan var det student. Jag och mina barn satt på en restaurang när några klasser kom förbi firandes. Glädjen var total. I samma stund kom en grävmaskin förbi och min äldste son utbrast att jag skulle kunna bli grävmaskinist. Jag svarade honom att några av de där ungdomarna som tagit studenten idag kanske gått grävmaskinskola för att på måndag börja jobba som grävmaskinist.

Samtalet ledde vidare till att min son sa ”men mamma, ifall du vill så kan du börja skolan igen för att lära dig köra grävmaskin”. Jag sa att det skulle jag kunna om jag vill.

Det handlar just om att ha kraften att våga förändra. Där behöver vi se till att det finns ett skyddsnät för alla. Ett skyddsnät som finns där ifall du behöver hjälp med att ta fram din egen kraft. Oavsett vilket skede du befinner dig i, så ska det finnas stöttning att resa sig och våga ta klivet.

Många skolor idag jobbar med coachning. Det handlar inte bara om att hitta rätt yrke utan även om att sätta ord på vem man är som person, att våga växa och ta steg man vill men inte riktigt trott sig kunna ta. Precis som att vi söker vård för den fysiska hälsan ska det vara enkelt att få hjälp även med det mentala, redan från början.

Att fler människor blir coachade till att skapa kraft och förändring för sig själva, desto fler kan bidra till ett gott och välmående samhälle.

Linda Larsson (C) kommunalråd och distriktsordförande Örebro

Vi vill ge kraft åt varje människa

Min dagmamma Kajsa lekte med mig: Jag satt i hennes knä och hon höll fast mig i sin famn och ställde frågan: ”Var har du all din kraft?”

Då skulle jag bryta mig fri ur hennes omfamnade kram. Klarade jag inte med egen kraft att bli fri, släppte hon mig om jag svarade erkännande: ”I mors skåp!”

Ett litet nederlag men inte långt från sanningen. Mor gav ju näring, trygghet och kärlek som blev kraft hos en liten pojke.

I våras var jag en av 668 460 arbetssökande. Därtill är 200 000 så kallade långtidsarbetslösa. Enligt SCBs arbetskraftsundersökning i februari uppgick arbetslösheten till 9,7 procent i Sverige. Min första observation är att det går fort från att varit i jobb med stort ansvar och gott självförtroende till att känna sig okunnig och inte längre tro på sig själv. Kraftlös.

Det andra jag har förstått in i på huden är socialismens förbannelse i Sverige. Vi fjättrar dig hellre med låtsasstöd än att du får frihet att göra egna val för ditt liv. Du ska vara arbetare och får inte kombinera det med något annat.

Vid sidan av min förra anställning har jag haft fräckheten att ha en enskild firma. A-kassan ger rätt till så kallat begränsat företagande. Baserat på fjolårets omsättning räknade A-kassan ut att jag fick jobba åtta procent i företaget. Oavsett om jag tjänande en krona skulle det dras från ersättningen. Överskrider företagandet tio procent förloras rätten till ersättning. Staten betalar hellre 100 procent ersättningsstöd till mig som arbetslös (och kraftlös) än 90 procent till mig som företagare.

Vid utskrivning från A-kassan fick jag ett brev med uppmaning att lägga ner företaget om jag avsåg söka ersättning igen.

Sverige behöver sociala stödsystem som inte motarbetar människor eller företagare som har mod och kraft att skapa jobb, som är uppdaterade efter hur vi lever idag. Dagens ungdomar är fria, jobbar här, där och kombinerar med att driva eget.

Jag vill ge kraft till ett företagsvänligt Sverige. Varje företagare betalar trygghetssystem precis som anställda gör. Därför ska de ha samma rätt till våra trygghetssystem som till exempel sjukförsäkring, föräldraförsäkring och A-kassa.

Jag har lärt mig av Kajsa att min kraft och frihet finns hos mig själv.

Tobias Nygren (C) Ledamot kommunfullmäktige, Hällefors

Skogen behöver ett flexiblare skydd

Äganderättsfrågan för skog har varit aktuell i flera år. Äganderätt och skötseln av skogen har ifrågasatts. Många äger ju bil eller villa och ingen tycker det är konstigt. Jag har inte sett miljöorganisationer ifrågasätta det ägandet, än mindre att delar av villatomten eller ett rum i villan ska avsättas till det allmänna och skötas annorlunda än vad ägaren vill.

Allemansrätten är unik. I de flesta länder finns ingen automatik att helt fritt besöka skogsområden. Många svenskar som utifrån allemansrätten får tälta en natt nöjer sig inte med den förmånen. Många tror sig ha rätten att bestämma över skog som någon annan äger. Exempelvis förslag på avsättning till nyckelbiotoper och naturreservat.

Bolagen som köper virke har kommit överens om att inte avverka en nyckelbiotop. I praktiken innebär det ofta att markägaren hindras att sköta skogen utan att få ekonomisk ersättning.

Det finns grupper som jobbar med opinionsbildning i syfte att det över huvud taget är fel att avverka skog. Det behöver inte ens vara en nyckelbiotop. På senare tid har SVT, DN och andra debattörer haft inslag och artiklar där man framstår som specialister. Media går ofta miljörörelsens ärenden och negligerar skogsbranschen och skogens betydelse för vår ekonomi. Dessutom finns politiker på vänsterkanten som på allvar ifrågasätter det privata ägandet av skog.

Att få tillgång till att gå i skogen innebär inte rätten att styra hur skogen ska skötas.

I Januariavtalet fick Centern med ett utredningsuppdrag i detta ämne. För några veckor sedan kom utredningsförslaget.

Miljöorganisationerna och partier till vänster tror att det bästa för miljö och biologisk mångfald är att inte avverka alls. Partier till höger kritiserar som vanligt Centerpartiet för delar i utredningen som inte är bra.

Centerpartiet vill att:

Markägare ska få ekonomisk kompensation för inskränkningar i ägande- och brukanderätten.

Det behövs nya flexibla skydds- och ersättningsformer vid skydd av mark.

Avsättningar av skog ska ske mer frivilligt.

Tvingande avsättningar ska helst inte ske. Om det sker förutsätts full och omedelbar ersättning.

Slutförslaget ska nu efter remisserna förhandlas fram politiskt. Centerpartiet kommer aldrig att medverka till att äganderätten försämras.

Anders Lycketeg Kretsordförande för Centerpartiet i Hallsberg

Helena Vilhelmsson

Bagatellisera inte hundsmugglingen

Livet efter pandemin börjar nalkas och kanske kan vardagen åter bli lite mer normal. Vad det nya normala är återstår dock att se. Distansarbete och semester i Sverige kanske kommer att bestå. Förra året slog försäljning av båtar alla rekord och i år har efterfrågan på hus på landet rusat i höjden.

En av de kanske mer oväntade, och tråkiga, effekterna av pandemin, har varit att efterfrågan på valpar ökat när människor jobbar hemma. De seriösa uppfödarna i Sverige klarar inte att möta den ökade efterfrågan, vilket har skapat möjligheter för oseriösa uppfödare och ökad illegal import av valpar. Att hundar smugglas in i Sverige kanske kan framstå som en bagatell. Men det är det inte.

Smuggelhundar saknar nödvändiga vaccinationer, det finns risk för rabies och andra smittsamma sjukdomar och parasiter som kan smitta till människor.

Hundsmugglingen är ofta en del av en organiserad brottslighet, och de intjänade pengarna finansierar inte sällan annan kriminell verksamhet.

Hundsmuggling är en tragedi för djuren. För tikarna som utnyttjas i valpfabriker. För valparna som göms i flyttlådor och under säten, eller helt öppet i bilarna men med falska intyg och papper. För de hundar som är så sjuka att de måste avlivas, direkt vid gränsen eller när de nått en ny ägare. För de valpar som nekas att komma in i landet, som skickas tillbaka dit de kom ifrån, för att sedan återkomma till Sveriges gränser en tid senare.

Det saknas verktyg för att stoppa hundsmugglingen. Beslagtagna valpar bör omhändertas och omplaceras efter karantän istället för att avvisas vid gränsen, så att smugglarna inte kan göra nya försök att passera gränsen.

Tullverket, Länsstyrelserna, Jordbruksverket, Polismyndigheten och veterinärerna måste få resurser och lagstöd för att stoppa hundsmugglingen. Straffskärpning måste till, idag jämställs hundsmuggling med att smuggla en liter vodka. Det här måste ändras snabbt, annars är risken att utvecklingen kommer att fortgå och eskalera även efter pandemin.

Centerpartiet har påtalat detta för landsbygdsminister Jennie Nilsson vid ett flertal tillfällen. Dock vilar det yttersta ansvaret på dig som köper hund. Se till att alla papper och intyg är i god ordning, annars riskerar du höga veterinärkostnader och ett sorgligt öde istället för en trogen hundvän.

Helena Vilhelmsson (C) riksdagsledamot Örebro län