Vill du välja själv eller bli begränsad i dina val?

För en tid sen satt jag i ett samtal med en person som för mig är mer insatt och kunnig inom kulturområdet än vad jag själv ansåg mig vara. Vi diskuterade betydelsen av begreppet kultur. Ett ganska stort begrepp där jag kände att jag nog inte kunde eller vågade tillägga så mycket i samtalet. 

Efter samtalet väcktes mina tankar till, och började snurra. Vad betyder egentligen kultur för mig? Samtidigt vände jag på det, hur skulle livet se ut om olika kulturuttryck inte fanns eller om politiken eller ”någon annan” bestämde och begränsade vad jag skulle få ta del av? Om någon begränsade utbudet över huvudet på oss så att du inte skulle få se den film, lyssna på den musik, ta del av en utställning, teater eller annat kulturuttryck som du är intresserad av. Frågan blev ännu större när Sverigedemokraternas ledamot i kulturutskottet ville kalla in Sveriges Televisions och Sveriges Radios chefer för att diskutera frågan om opartiskhet, då denne ansåg att enskilda program hade överskridit detta.

Till saken hör att även om public service bekostas av skattebetalarna så är det tydligt i bland annat Sveriges radios uppdrag att ”programverksamheten ska präglas av oberoende…och bedrivas självständigt i förhållande till såväl staten som olika ekonomiska, politiska och maktsfärer i samhället”. I klarspråk betyder det att politiken inte har med public service att göra, och ska alltså inte kalla in till förhör och ej heller genomföra granskning.

Vad har då mina funderingar kring kultur, med public service uppdraget att göra? Jo, det satte frågan på sin spets. Jag tror många gånger vi tar vår frihet att välja för given men faktum är att den är otroligt viktig att uppskatta, vårda och vidga ännu mer.

Hur viktigt det är att kulturen är fri, att olika uttryck och utbud är en förutsättning för ett gott liv för gemene person. Precis som tidigare i historien lever vi nu i en tid där det finns mörka politiska makter och intressen som vill öka kontrollen på människors liv. Som vill begränsa friheten att välja själva. Det gör frågeställningen ännu mer aktuell och viktig.

Vill du ha möjlighet att själv välja vad du får skapa eller tar del av eller vill du att någon annan begränsar det för dig?

Linda Larsson kommunfullmäktige Örebro

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

Helena Vilhelmsson

Tullen behöver få ett tydligt kontrolluppdrag

Sommar är för många av oss en härlig tid. Sommaren är också den tiden, tyvärr, när fler stölder sker. Bland annat båtmotorer, motor- och röjsågar, fyrhjulingar.
Vid flera tillfällen har riksdagen uppmanat regeringen att ge tullen mandat att gripa, kvarhålla och starta förundersökning mot innehavare av misstänkt stöldgods. Det har tullen inte kunnat göra hittills, utan har varit tvungen att invänta polis. Om polisen inte har kunnat prioritera att komma inom rimlig tid, har tullen tvingats se på när misstänkt stöldgods lämnar landet.
Från och med den första juli har en lagändring trätt i kraft som ändrar detta. En enig riksdag jublar. Men ändringen räcker inte riktigt. Tullen behöver ha ett tydligt uppdrag att göra kontroller vid utresa, inte bara ha möjligheten att göra det. Naturligtvis handlar det också om nödvändig resursförstärkning. Men det kan löna sig i längden.
I Sverige stjäls det i snitt en fyrhjuling varannan dag. Med tanke på vad en fyrhjuling kostar är det en stor samhällsförlust, och alla utförselkontroller vid Sveriges gräns kan därmed löna sig, om stöldgods till dessa enorma värden kan spåras.
Polisens arbete för att förhindra dessa stöldligor är viktigt.
För detta krävs åtgärder som till exempel fler poliser, straffskärpningar, slopad mängdrabatt vid fler stölder. Allt detta bygger ändå på att polisen prioriterar stöldbrott och åker till brottsplatsen, påbörjar förhör och säkrar bevis.
Ibland finns uppenbarligen resurser. För en tid sedan avlivades en varg i Värmland under pågående tamdjursattack enligt den så kallade nödvärnsparagrafen. Döm om förvåningen när polisen kom ut till fårhagen, mitt i natten, för att säkra bevis att det inte var en illegalt avlivad varg…
Vi som riskerar att bli rånade uppmanas att starta grannsamverkan mot brott, låsa fyrhjulingen ordentligt, använda DNA-märkning och GPS-puckar och Nixa vårt fordon så det inte går att spåra via reklamerbjudanden.
Alla mycket bra saker, absolut, men om vi gjort vårt, utan polisiärt stöd, då ska myndigheter göra sitt. Legitimiteten för våra myndigheter är en av de viktigaste sakerna att upprätthålla.
Om tullen, som hittills, ibland tvingats släppa stöldgods ut ur landet försvinner just legitimiteten. Därför måste tullen få ännu tydligare uppdrag att jobba med utförselkontroller.

Oacceptabelt vägval av Moderaterna

Centerpartiet och Moderaterna står varandra nära politiskt och Centerpartiet skulle gärna samarbeta med dem i en regering. Nu har Moderaterna valt en väg som är helt oacceptabel för mig, nämligen samarbete med Sverigedemokraterna.

Centerpartiet är ett öppet parti som kan samarbeta med samtliga partier i Sveriges riksdag utom V och SD. Jag ser hellre att Socialdemokraterna får bilda regering, än att ett främlingsfientligt parti antingen kommer till makten eller får vara med i en förhandling med en konservativ regering.

I Ulf Kristerssons almedalstal målar han upp ett mörker. Ett mörker av Sverige, som inte jag känner igen.

Kristersson motiverar sitt ställningstagande att samverka med SD genom att säga att ”man kan inte utesluta att prata med 25-30 procent av landets väljare, då göder man misstro och polarisering”. Jag skulle säga att just att trycka på mörkret, göder misstro och polarisering. Som politiker jobbar jag med att få det som inte är så bra, att bli bättre. Men att rikta ett helt tal mot hur mörkt Sverige upplevs, gör att ännu fler blir rädda.

Det är självklart att vi behöver sätta åt de gängkriminella. Det är självklart att vi behöver se över rättssystemet efter hur dagens kriminalitet ser ut. Det är självklart att människor ska känna sig trygga var de än befinner sig i vårt land. Och, det är självklart att människor som kommer hit ska få en god skolgång, bra utbildning för att kunna bidra till vårt välfärdssystem.

Där håller vi helt med varandra. Vi vill ge kraft till varje människa. Men jag vill ge dig som läser det här ett uppdrag; se dig omkring var du än är, försök att tänka bort media, tidningar och nyheterna på tv. Vad upplever du då?

Sverige består av så mycket bra, vi har en god företagskultur där små företag är motorn i vår ekonomi.

Vi har möjlighet att röra oss i skog och mark, genom allemansrätten på ett sätt som inte går någon annanstans i världen. Vi har en otroligt bra vård som vi får tillgång till, om inte gratis så för en liten summa. De människor som kommit till oss de senaste åren behövs här, för annars kommer vårt samhälle inte gå runt.

Jag önskar att både Moderaterna och Liberalerna tar sitt förnuft till fånga. Jag tror att vi kan få mycket bra gjort tillsammans, men mörkret i deras ögon behöver ljusas upp lite.

Linda Larsson (C) kommunalråd och distriktsordförande, Örebro

Helena Vilhelmsson

Då har vi åter en regering – samma som förut

För att vara mer exakt, vi har samma regering som förut. Den parlamentariska situationen är svår. Lika svår som efter valet 2018. Centerpartiet är ett liberalt, borgerligt parti som vill ha en borgerlig regering, men det ville inte väljarna. Mandaten räckte inte till. Moderaterna backade i riksdagsvalet, alla andra allianspartier ökade.

Sverigedemokraterna är inget borgerligt parti, därför kan vi inte göra oss beroende av dem för att styra landet. Sverige behöver inte begränsningar i yttrande- och tryckfrihet, vi behöver inte inskränkningar i kvinnors aborträtt, eller människors rätt att älska vem de vill. Det menar Sverigedemokraterna, och tillsammans med dessa vill nu också övriga allianspartier vandra. Det får dom göra utan Centerpartiet.

De partier som fällde regeringen hade ingen alternativ plan. Följden blev samma regering men utan krav på att genomföra många politiska förslag som alliansen drev. Vad har Moderaterna och Kristdemokraterna vunnit på detta?

För att undvika ett extraval valde Centerpartiet att tolerera en s-ledd regering som kommer regera i minoritet. En stor besvikelse är att statsministern inte utser en jordbruksminister. Det är en signal som förfärar. Avgörande processer för både äganderätt och jordbruk pågår inom EU kommande året. Näringsminister Baylan får mycket att göra…

Debatten om Centerpartiets tre krav för att släppa fram regeringen har varit högljudd. Kraven fanns med även i januariavtalet. Alltså har Miljöpartiet en gång redan ställt sig bakom dem. Därför är det för mig obegripligt att de nu använder den retorik de gör. Som gör att diskussionen slits isär och beskyllningarna haglar.

Vänsterpartiet förfäktade lögnen att ”tre miljoner hyresgäster” skulle få höjd hyra om en viss punkt i januariavtalet genomfördes. På samma sätt skriker nu Miljöpartiet att ”Centerpartiet slaktar skogen”. Då har följaktligen även Miljöpartiet tidigare gått med på att slakta skogen. Eller var aldrig tanken att genomföra förändringarna i äganderätten, strandskyddslagstiftning och arbetsrätten?

Förutsatt att alla partier röstar på politik som de själva driver, kommer vi inom ett år, se förslag på stärkt äganderätt och uppluckrat strandskydd. Det finns nämligen majoritet för det i riksdagen. Med eller utan Miljöpartiet.

Helena Vilhelmsson (C) Riksdagsledamot Örebro län

Demokratins grunder är inte odemokratiska

Jag har skrivit om demokrati tidigare. Förmånen vi har är att vid val få rösta på de partier och personer vi vill. Vart fjärde år får alla röstberättigade över 18 år välja till kommun, region och riksdag. Den friheten finns inte i alla länder.

Tyvärr är kunskapen låg hos många hur det sedan fungerar. I kommunfullmäktige, regionfullmäktige eller i riksdagen har alla valda personer möjlighet att yttra sig för att påverka beslut. Alla partier har mandat utifrån valresultat. I kommuner och regioner kan antalet variera. Exempelvis Hallsbergs kommun har 45, Region Örebro Län har 71 och Sveriges Riksdag har 349 mandat.

Ibland förs det felaktigt fram att demokratiskt valda inte får vara med att bestämma. Grunden är att i alla dessa beslutande organ har varje parti möjlighet att påverka och besluta utifrån sin storlek.

Sverige har många partier. Därför bildas oftast konstellationer för att kunna leda kommunen, regionen eller nationen. Ofta men inte alltid innebär den gruppen av partier att man tillsammans har majoritet i den beslutande församlingen. I kommuner och regioner varierar dessa konstellationer och går ofta utanför blockgränserna.

Nationellt är vi tyvärr fortfarande mycket låsta i de traditionella blocken. Det syns tydligt i nuvarande regeringskris. De två ”blockledarna” Stefan Löven och Ulf Kristersson är var för sig helt fixerade vid att skapa underlag för att få bli statsminister. Till det ena blocket vill Ulf Kristersson idag lägga till Sverigedemokraterna. Centerpartiet vill inte vara med i den konstellationen. Inför valet 2018 var alla allianspartier tydliga med att inte samarbeta med SD.

En del hävdar att det är odemokratiskt att ett parti med nästan 20 procent i valet inte får vara med och bestämma. De kanske inte vet bättre men Moderater som minns 2006 vill jag påminna. Den första alliansregeringen med Fredrik Reinfeldt som statsminister var en majoritetsregering. Det innebar att de fyra allianspartierna hade majoritet i Riksdagen. Socialdemokraternas 34,99 procent, Miljöpartiets 5,24 procent, Vänsterpartiets 5,85 procent hade ingen påverkan i de slutliga besluten. Var det odemokratiskt?

Med majoritetsregeringar kan oppositionspartier oavsett storlek bli nedröstade i besluten.

Anders Lycketeg Kretsordförande för Centerpartiet i Hallsberg

Sverige skulle må bättre utan stelt blocktänk

Så står det klart. Det blir talmansrundor för att lösa regeringskrisen. Först ut var statsministern för ett samtal med talmannen. Statsministern deklarerade att han var redo att åter bilda regering om förtroendet gavs honom, men klargjorde samtidigt att om regeringen inte får igenom en budget i riksdagen under hösten så avgår han. Regeringskrisen trappas därmed upp…

Krisen utlöstes genom aningslöst agerande av V. Genom att hota med misstroendevotum triggades SD att springa före, och M och KD hakade glatt på i omröstningen.

Att sedan de självdestruktiva L raskt dödförklarade Januariavtalet gjorde inte saken bättre. Detta avtal visade hur man kan föra politik i ett komplicerat läge där inga på förhand självklara majoriteter finns. Ödets ironi är att L nu lämnat det avtal i vilket partiet lyckades med bedriften att få värnskatten avskaffad, något som de flesta bedömare slutat tro skulle kunna ske.

Sverige mår bäst av samarbete i det politiska mittfältet. C har historiskt varit och är alltjämt ett samarbetsparti. Beroende på hur svenska folket genom allmänna val sätter samman riksdagen ska vi söka inflytande genom samarbete med andra demokratiskt sinnade partier. Lyckas inte det, är naturligtvis ett alternativ att gå i ren opposition.

Den öppenhet som M, KD och numera även L visar för samverkan med SD är klandervärd. SD representerar en nationalkonservativ strömning som utgör ett hot mot demokratin. Annie Lööfs gränshållning till ytterkantspartierna är föredömlig.

Min övertygelse är att Sverige skulle må bättre av mindre blockpolitik – att partierna fullt ut går till val på egna program. I vårt grannland Finland fungerar det så att den ena regeringen är inte den andra lik. Regering bildas utifrån de olika partiernas valresultat utan det stela blocktänk som många fortfarande har i Sverige.

Slutligen något helt annat – men ändå inte: I Region Örebro län tog vi nyligen budget för 2022. Ett resultat av samverkan på det politiska mittfältet (C, S, KD). En budget för mer nära vård, återstart för näringslivet, cirkulär och grön ekonomi och stärkt kulturliv.

Torbjörn Ahlin (C), regionråd