Lästips:
Som politiskt aktiv är jag genuint borgerlig. Vi har ett kollektivt ansvar för människors väl och ve, men de kollektiva lösningarna och de gemensamma systemen får aldrig utgöra en bromskloss för enskilda initiativ.
Folkhemmets likformiga uppbyggande har tjänat Sverige väl genom åren, men i dagens snabba, föränderliga värld fungerar det offentliga Sverige lite osmidigt. Denna min högst personliga analys grundar jag på ett långt politiskt engagemang bland annat i min hemkommun Nora.Jag minns hur det var när den politiska ledningen i både min och andra kommuner helt plötsligt kunde skylla allt på regeringen Reinfeldt efter valet 2006. ”Allt är skattesänkningarnas fel!” skanderades det ständigt.
Dessa skattesänkningar, som trots allt skäll, renderade många skattekronor i kommunernas skattkistor, eftersom fler personer arbetade och betalade skatt.
För sakens skull ska nämnas, att lika ofta skanderar de borgerliga partierna, inklusive mitt eget, att ekonomin går dåligt tack vare att regeringen Löfvén höjer skatterna på jobb och tillväxt. Var och en blir salig på sin tro. Det finns – eller fanns – en avgörande skillnad mellan dessa regeringars ideologier. Jag tänker på den föreslagna extrabudgeten som snart landar på riksdagens bord. Döm om min förvåning, när borgerliga partier som M och Kd helt plötsligt byter fot, och menar att skattesänkningar inte är en bra ide. De säger nej till en reform med sänkta skatter som på sikt gör att fler anställs och mer skattepengar kommer in till kommunerna.
Att det blir billigare för företagen att anställa och människor får ett jobb att gå till, inte en arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller försörjningsstöd, tycks inte spela någon roll. I mina ögon ger M och Kd mer pengar till kommunerna genom att i praktiken höja skatterna på jobb och företagande. Att kroka arm med V för att på klassiskt vänstermaner lösa ökade resurser till skola och sjukvård genom höjda skatter, är ungefär som att kissa i sängen. Det blir varmt först men kallt efter ett tag.
Som grädde på moset, krokar V arm med SD för att få igenom sin vänsterpolitik. Den såg jag inte komma!
Det var kanske inte bättre förr. Men det var i alla fall enklare att veta vad som var klassisk vänster- respektive högerpolitik.
Helena Vilhelmsson, riksdagsledamot (c)