Helena Vilhelmsson

En genuint borgerlig centerpartist

Som politiskt aktiv är jag genuint borgerlig. Vi har ett kollektivt ansvar för människors väl och ve, men de kollektiva lösningarna och de gemensamma systemen får aldrig utgöra en bromskloss för enskilda initiativ.

Folkhemmets likformiga uppbyggande har tjänat Sverige väl genom åren, men i dagens snabba, föränderliga värld fungerar det offentliga Sverige lite osmidigt. Denna min högst personliga analys grundar jag på ett långt politiskt engagemang bland annat i min hemkommun Nora.Jag minns hur det var när den politiska ledningen i både min och andra kommuner helt plötsligt kunde skylla allt på regeringen Reinfeldt efter valet 2006. ”Allt är skattesänkningarnas fel!” skanderades det ständigt.

Dessa skattesänkningar, som trots allt skäll, renderade många skattekronor i kommunernas skattkistor, eftersom fler personer arbetade och betalade skatt.

För sakens skull ska nämnas, att lika ofta skanderar de borgerliga partierna, inklusive mitt eget, att ekonomin går dåligt tack vare att regeringen Löfvén höjer skatterna på jobb och tillväxt. Var och en blir salig på sin tro. Det finns – eller fanns – en avgörande skillnad mellan dessa regeringars ideologier. Jag tänker på den föreslagna extrabudgeten som snart landar på riksdagens bord. Döm om min förvåning, när borgerliga partier som M och Kd helt plötsligt byter fot, och menar att skattesänkningar inte är en bra ide. De säger nej till en reform med sänkta skatter som på sikt gör att fler anställs och mer skattepengar kommer in till kommunerna.

Att det blir billigare för företagen att anställa och människor får ett jobb att gå till, inte en arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller försörjningsstöd, tycks inte spela någon roll. I mina ögon ger M och Kd mer pengar till kommunerna genom att i praktiken höja skatterna på jobb och företagande. Att kroka arm med V för att på klassiskt vänstermaner lösa ökade resurser till skola och sjukvård genom höjda skatter, är ungefär som att kissa i sängen. Det blir varmt först men kallt efter ett tag.

Som grädde på moset, krokar V arm med SD för att få igenom sin vänsterpolitik. Den såg jag inte komma!

Det var kanske inte bättre förr. Men det var i alla fall enklare att veta vad som var klassisk vänster- respektive högerpolitik.

Helena Vilhelmsson, riksdagsledamot (c)

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

Ett samarbete i mitten för Sveriges bästa

Annie Lööf har tydligt markerat att Centerpartiet kommer att gå till val nästa år som ett självständigt parti. C vill samarbeta i den breda mitten av svensk politik.

En av C:s styrkor historiskt har varit att utifrån sin mittenposition finna ett bra vridmoment för partiets politik genom att kunna samarbeta med olika demokratiska partier.

I början av 1930-talet drog en nazistisk högervåg över Europa. I Tyskland trodde borgerligheten att man genom att samarbeta med Hitler skulle man kunna kontrollera nazisterna. Vi vet hur det gick.

I Sverige räddade Bondeförbundet och S Sverige från att extrempartierna skulle breda ut sig. Detta genom krisuppgörelsen 1933, även kallad kohandeln.

Idag är vi i ett läge där både KD och M fläker ut sig för att kunna regera med främlingsfientliga SD som underlag. Och nu har även L anslutit sig till partierna som kan budgetförhandla med detta högerextrema parti. Vi har anledning att frukta vad som kan hända efter nästa val, om våra tidigare allianskollegor fortsätter att luta sig högerut.

Samarbete i mitten behöver ju inte per definition innebära samarbete mellan C och S. Den som minns valet 1976 kommer säkert ihåg två saker:

1. Efter årtionden av socialdemokratisk makthegemoni behövde Sverige en mer liberal politik.

2. Centerledaren Thorbjörn Fälldin hävdade envetet att en borgerlig regerings agenda skulle vila på mittenpolitikens grund.

Varje historisk situation är unik. År 2010 var Alliansen ett lysande liberalt projekt. Reinfeldt var trots den moderata hemvisten en i långa stycken liberal politiker, ljusår från den politik Kristersson står för.

Nu har Annie Lööf och C sagt, att vi ska gå till val på det egna programmet. Och att vi kan tänka oss att samarbeta med såväl M som S. Hur en regering ser ut efter nästa val beror på det politiska innehållet och hur övriga partier ställer sig till ytterkantspartierna. Centerpartiets linje är klar, V och SD ska hållas borta från styrningen av vårt land. Slutligen ska vi komma ihåg att det är väljarna som avgör vilken styrka varje parti får efter valet.

Torbjörn Ahlin (C), regionråd

Inget barn ska leva i en familj där det finns våld

Jag återkommer ofta till Agenda 2030. 17 globala mål som undertecknats av en stor majoritet av världens länder. De globala

Vargen och det rödgröna kriget

Under slutet av åttiotalet lärde vi oss begreppet ”rosornas krig”. Det syftade till konflikter inom arbetarrörelsen. På den tiden var Socialdemokraterna ett statsbärande parti och all oenighet inom partiet lyftes på traditionellt maner upp i media. Även då.

Nu är S-partiet inte lika dominerande i svensk politik längre. Här i länet dristar jag mig till att säga att rosornas krig har utökats till ”det rödgröna kriget”. Det vill säga oenighet mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Jag pratar om vargfrågan.

Jag har pratat om den i över 20 år och sagt ungefär samma sak. Vargen får inte påverka livet på landsbygden negativt. Alla har ett ansvar att värna artrikedom, men alla har också en lagstadgad rätt att värna sin egendom.

Vargen måste förvaltas med jakt. Det går inte att skrämma bort den. Att stänga ute alla vargar med stängsel är praktiskt omöjligt. Vargen hoppar över eller gräver sig under om den vill ta sig igenom. Det är heller inte ekonomiskt försvarbart att stängsla in alla husdjur som finns i vargens närhet. En sådan kassakista finns inte i statens gömmor.

I somras var länets riksdagsledamöter på studiebesök i en fårhage i Askersund. Där hade ett stort angrepp av varg ägt rum. Alla var rörande överens om att bonden inte skulle lida ekonomisk skada, att länet har haft ett alltför stort tryck av varg jämfört med andra län och att skyddsjakt borde ha skett på platsen.

Sedan dess har ett förslag från Centerpartiet beretts och beslutats i riksdagen. Huvudsyftet var att underlätta för skydds- och licensjakt, att tillåta att hela revir skjuts bort om det är nödvändigt och att staten ska ta större ansvar för skyddsjakt.

Varken S eller MP röstade igenom förslaget. Till råga på allt får vi läsa insändare i länets tidningar från S om att Örebro län borde få ett andrum från varg och att riksdagen borde se över skyddsjakten. Och MP skriver att fårbesättningar minsann inte alls har minskat i länet och drar statistik från SCB. Därmed negligerar de all oro hos djurägare av alla slag, samt den oro bönderna bär om de har råd och tid att sätta upp stängsel. Det tycker minsann MP att vi har råd till, men de brukar förfoga över en för andra osynlig skattkista.

Ibland går ord och handling inte ihop. Långt därifrån.

Helena Vilhelmsson (C) riksdagsledamot

Grattis Tusse, svenska folket och Nora!

Vinnaren av den svenska melodifestivalen 2021 är Tousin Chiza. Krigsflyktingen från Kongo-Kinshansa som kom till Sverige utan föräldrar och bodde sina första år i Nora!

Grattis Tusse, svenska folket och Nora!

Den här segern tillfaller mångfalden! Han är ung, mörkhyad, och klädd utanför normen hur en 19-årig kille ska se ut: Vinröd silkesdräkt med rosett, högklackade glittriga pumps och strass halsband.

Inte en miljon men tre miljoner tittarröster är ett styrkebesked. Sverige står upp för färgstark variation.

I konstrasternas Sverige deklarerar samma vecka SD:s partisekreterare att islam är en ”avskyvärd religion”. Som vanlig kom offerkoftan fram och han menar sig ha blivit ”vantolkad” men stod senare fast vid sitt utspel. Att ett populistiskt och främlingsfientligt parti vill undergräva vår demokrati och mångfald, som är fastslagen i grundlagen, ligger i partiets skamlösa natur.

Grundlagen definierar att Sverige ska ”motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationalitet eller etiskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder…”.

SD:s utspel bekräftar ränderna. Låt det bli partisekreterarens sista minuters kändisskap.

Mer sorgligt är borglighetens värderingslösa ränder som med öppna ögon omfamnar galenskapen. Vad gör man inte för komma över spärren, få majoritet eller bilda regering oavsett om det är på kommunal eller nationell nivå?

Det är dags att stå upp för mångfalden. Det är dags att stå upp för alla väljare. Du är ok för att du är du, precis som du är!

Liberala Centerpartiet står fast rotad i värderingen att mångfald är det naturliga, att människor varierar och att olika är normen. Det är vår styrka, därför behövs frihet att kunna välja det som passar mig som individ.

Jag lyssnar på texten till Tusses ”Voices” och tänker att det är precis så vi ska göra: Lyssna på miljoner människor, glömma hatarna, stå upp för värderingar och göra skillnad:

“Let’s make a brand new start. Can’t stop us now, forget the haters. Get up and live and make it matter. There’s more to life so go ahead and sing it out. Can you hear a million voices?”

Tobias Nygren (C) Ledamot kommunfullmäktige, Hällefors

Vems är kontot och vems är pengarna?

Vems är pengarna?

Det är ett citat från en god vän. För några år sedan skulle min vän åka utomlands på semester och valde att ta ut euro här istället för utomlands. Tjänstepersonen frågade vart de skulle resa, och ifrågasatte summan euro. Jag misstänker ett ganska animerat samtal där min vän till slut frågar. ”Vems är kontot och vems är pengarna?”

Ge banken den frågan du med. All hantering av kontanter får inte misstänkas vara svarta pengar.

Bankernas strävan framgår klart. Allt ska helst hanteras digitalt. Därför uppmuntras kort, swish, internetbetalningar. Kontanter ska vara dyrt och krångligt. Om allt sker digitalt tjänar bankerna mer pengar men framför allt har de total kontroll över kunderna. Men vad händer om det blir strömlöst eller tekniken inte fungerar?

Ett sätt bankerna påverkar är att helt sluta med kontanter. Kan någon få kallas bank om man inte kan sätta in eller ta ut kontanter?

Avståndet till en bankomat är problem för många som lever på landsbygden och i mindre orter. Att sätta in pengar och dagskassor är ändå större problem och drabbar framför allt småföretagare i glesbygd.

Staten bör agera hårdare för att banker ska ta ansvar och tvingas vara banker som hanterar kontanter. I hela landet.

Tyvärr blir fler och fler butiker och näringsställen kontantfria. Det är diskriminering av de cirka 10 procent svenskar som inte har kort. I Europa betalas mer med kontanter än med kort. Turisterna återvänder förhoppningsvis hit igen efter pandemin, men riskerar att mötas av butiker som inte vill ha deras pengar.

Den 3 mars medverkade Bankomats vd i tv4 för att kommentera kontanthanteringen i Sverige.  Hon var övertygad om att vi behöver ha kontanter kvar. 2020 hanterades cirka 70 miljarder kronor i kontanter.

Min fråga till de butiker som klagar på pandemins påverkan på omsättningen; Utöver att ni diskriminerar 10 procent av vår befolkning plus presumtiva turister, är ni redo att sätta upp en skylt att ni inte vill ha något av de 70 miljarderna i kontanter?

Egentligen handlar det om ännu mer pengar. Vi är många som använder både kort och kontanter men bojkottar de butiker där inte alla är välkomna.

I många länder är det lag att butikerna måste ta emot kontanter. Så borde det vara även i Sverige.

Anders Lycketeg (C) Kretsordförande i Hallsberg