Länstrafiken bestämmer inte var vi ska bo

Är det en mänsklig rättighet att ha nära till kollektivtrafik? Finns det ett ”gott nog” när det kommer till turtäthet?

Under gymnasiet flyttade vi till Svinnersta vilket medförde att jag gick på bussen mot Vretstorp. Turen mellan Vretstorp och Askersund genom Svinnersta, var den enda som passerade byn. En gång på morgonen, en gång på eftermiddagen. Det var gott nog.

Vi bodde på landet, ingen förväntade sig att bussen skulle gå hela tiden, bara att det skulle finnas möjlighet att åka. Möjligen reflekterade man över storleken på bussen, varför använda sig av en fullstor buss för mindre än hälften fyllda platser?

Tjugo år senare var jag en av de utvalda i regionens webbaserade resvaneundersökning. Den innehöll en fråga; var har du kört idag? Och en interaktiv karta för att fylla i sträckan. Samma dag hade jag åkt från huset och tre kilometer rakt ut i skogen. Den sträckan gick inte att lägga in i kartan, det stod att den inte fanns. Försökte flera gånger men med samma resultat. Undersökningen avbröts och det stod: ”Du behöver åka mer buss”.Om resvaneundersökningen används som underlag för planering av länstrafiken idag vet jag inte, men nu går fler bussar på min ungdoms sträcka, varje dag. Fortfarande med samma storlek på bussar, fortfarande utan att fylla ens hälften av platserna. Det behovet finns inte.

Vill vi uppnå Agenda 2030 borde kollektivtrafik vara något att satsa på. Det är tyvärr vanligare att Länstrafiken drar in linjer istället för att satsa på utbyggd kollektivtrafik. Men både ur ekonomisk och ekologisk synvinkel behöver storleken på bussar anpassas efter antalet resande och den behöver inte gå varje timme. Se över behoven. Kollektivtrafiken och skolbuss är betydligt bättre för miljön än att varje förälder ska köra sina barn. Och alla människor har inte bil. Kommuner och regionen har ett stort ansvar för alla oavsett var i länet man bor.

Lösningar finns, se över upphandlingarna och ta in den lokala bussentreprenören som genom långsiktigt kontrakt får råd att köpa in en mindre buss och som kanske då har möjlighet att anställa fler i sitt företag.I en tid där busstrafiken diskuteras flitigt och riskeras att minska i omfattning kan inte betydelsen av den betonas nog. Vi ska kunna välja var vi själva vill bo, länstrafiken ska inte välja det åt oss.

Linda Larsson (C) Kommunfullmäktige Örebro

Spalt 1:1

Spalt 1:1 Mobil

Ett samarbete i mitten för Sveriges bästa

Annie Lööf har tydligt markerat att Centerpartiet kommer att gå till val nästa år som ett självständigt parti. C vill samarbeta i den breda mitten av svensk politik.

En av C:s styrkor historiskt har varit att utifrån sin mittenposition finna ett bra vridmoment för partiets politik genom att kunna samarbeta med olika demokratiska partier.

I början av 1930-talet drog en nazistisk högervåg över Europa. I Tyskland trodde borgerligheten att man genom att samarbeta med Hitler skulle man kunna kontrollera nazisterna. Vi vet hur det gick.

I Sverige räddade Bondeförbundet och S Sverige från att extrempartierna skulle breda ut sig. Detta genom krisuppgörelsen 1933, även kallad kohandeln.

Idag är vi i ett läge där både KD och M fläker ut sig för att kunna regera med främlingsfientliga SD som underlag. Och nu har även L anslutit sig till partierna som kan budgetförhandla med detta högerextrema parti. Vi har anledning att frukta vad som kan hända efter nästa val, om våra tidigare allianskollegor fortsätter att luta sig högerut.

Samarbete i mitten behöver ju inte per definition innebära samarbete mellan C och S. Den som minns valet 1976 kommer säkert ihåg två saker:

1. Efter årtionden av socialdemokratisk makthegemoni behövde Sverige en mer liberal politik.

2. Centerledaren Thorbjörn Fälldin hävdade envetet att en borgerlig regerings agenda skulle vila på mittenpolitikens grund.

Varje historisk situation är unik. År 2010 var Alliansen ett lysande liberalt projekt. Reinfeldt var trots den moderata hemvisten en i långa stycken liberal politiker, ljusår från den politik Kristersson står för.

Nu har Annie Lööf och C sagt, att vi ska gå till val på det egna programmet. Och att vi kan tänka oss att samarbeta med såväl M som S. Hur en regering ser ut efter nästa val beror på det politiska innehållet och hur övriga partier ställer sig till ytterkantspartierna. Centerpartiets linje är klar, V och SD ska hållas borta från styrningen av vårt land. Slutligen ska vi komma ihåg att det är väljarna som avgör vilken styrka varje parti får efter valet.

Torbjörn Ahlin (C), regionråd

Inget barn ska leva i en familj där det finns våld

Jag återkommer ofta till Agenda 2030. 17 globala mål som undertecknats av en stor majoritet av världens länder. De globala

Vargen och det rödgröna kriget

Under slutet av åttiotalet lärde vi oss begreppet ”rosornas krig”. Det syftade till konflikter inom arbetarrörelsen. På den tiden var Socialdemokraterna ett statsbärande parti och all oenighet inom partiet lyftes på traditionellt maner upp i media. Även då.

Nu är S-partiet inte lika dominerande i svensk politik längre. Här i länet dristar jag mig till att säga att rosornas krig har utökats till ”det rödgröna kriget”. Det vill säga oenighet mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Jag pratar om vargfrågan.

Jag har pratat om den i över 20 år och sagt ungefär samma sak. Vargen får inte påverka livet på landsbygden negativt. Alla har ett ansvar att värna artrikedom, men alla har också en lagstadgad rätt att värna sin egendom.

Vargen måste förvaltas med jakt. Det går inte att skrämma bort den. Att stänga ute alla vargar med stängsel är praktiskt omöjligt. Vargen hoppar över eller gräver sig under om den vill ta sig igenom. Det är heller inte ekonomiskt försvarbart att stängsla in alla husdjur som finns i vargens närhet. En sådan kassakista finns inte i statens gömmor.

I somras var länets riksdagsledamöter på studiebesök i en fårhage i Askersund. Där hade ett stort angrepp av varg ägt rum. Alla var rörande överens om att bonden inte skulle lida ekonomisk skada, att länet har haft ett alltför stort tryck av varg jämfört med andra län och att skyddsjakt borde ha skett på platsen.

Sedan dess har ett förslag från Centerpartiet beretts och beslutats i riksdagen. Huvudsyftet var att underlätta för skydds- och licensjakt, att tillåta att hela revir skjuts bort om det är nödvändigt och att staten ska ta större ansvar för skyddsjakt.

Varken S eller MP röstade igenom förslaget. Till råga på allt får vi läsa insändare i länets tidningar från S om att Örebro län borde få ett andrum från varg och att riksdagen borde se över skyddsjakten. Och MP skriver att fårbesättningar minsann inte alls har minskat i länet och drar statistik från SCB. Därmed negligerar de all oro hos djurägare av alla slag, samt den oro bönderna bär om de har råd och tid att sätta upp stängsel. Det tycker minsann MP att vi har råd till, men de brukar förfoga över en för andra osynlig skattkista.

Ibland går ord och handling inte ihop. Långt därifrån.

Helena Vilhelmsson (C) riksdagsledamot

Grattis Tusse, svenska folket och Nora!

Vinnaren av den svenska melodifestivalen 2021 är Tousin Chiza. Krigsflyktingen från Kongo-Kinshansa som kom till Sverige utan föräldrar och bodde sina första år i Nora!

Grattis Tusse, svenska folket och Nora!

Den här segern tillfaller mångfalden! Han är ung, mörkhyad, och klädd utanför normen hur en 19-årig kille ska se ut: Vinröd silkesdräkt med rosett, högklackade glittriga pumps och strass halsband.

Inte en miljon men tre miljoner tittarröster är ett styrkebesked. Sverige står upp för färgstark variation.

I konstrasternas Sverige deklarerar samma vecka SD:s partisekreterare att islam är en ”avskyvärd religion”. Som vanlig kom offerkoftan fram och han menar sig ha blivit ”vantolkad” men stod senare fast vid sitt utspel. Att ett populistiskt och främlingsfientligt parti vill undergräva vår demokrati och mångfald, som är fastslagen i grundlagen, ligger i partiets skamlösa natur.

Grundlagen definierar att Sverige ska ”motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationalitet eller etiskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder…”.

SD:s utspel bekräftar ränderna. Låt det bli partisekreterarens sista minuters kändisskap.

Mer sorgligt är borglighetens värderingslösa ränder som med öppna ögon omfamnar galenskapen. Vad gör man inte för komma över spärren, få majoritet eller bilda regering oavsett om det är på kommunal eller nationell nivå?

Det är dags att stå upp för mångfalden. Det är dags att stå upp för alla väljare. Du är ok för att du är du, precis som du är!

Liberala Centerpartiet står fast rotad i värderingen att mångfald är det naturliga, att människor varierar och att olika är normen. Det är vår styrka, därför behövs frihet att kunna välja det som passar mig som individ.

Jag lyssnar på texten till Tusses ”Voices” och tänker att det är precis så vi ska göra: Lyssna på miljoner människor, glömma hatarna, stå upp för värderingar och göra skillnad:

“Let’s make a brand new start. Can’t stop us now, forget the haters. Get up and live and make it matter. There’s more to life so go ahead and sing it out. Can you hear a million voices?”

Tobias Nygren (C) Ledamot kommunfullmäktige, Hällefors

Vems är kontot och vems är pengarna?

Vems är pengarna?

Det är ett citat från en god vän. För några år sedan skulle min vän åka utomlands på semester och valde att ta ut euro här istället för utomlands. Tjänstepersonen frågade vart de skulle resa, och ifrågasatte summan euro. Jag misstänker ett ganska animerat samtal där min vän till slut frågar. ”Vems är kontot och vems är pengarna?”

Ge banken den frågan du med. All hantering av kontanter får inte misstänkas vara svarta pengar.

Bankernas strävan framgår klart. Allt ska helst hanteras digitalt. Därför uppmuntras kort, swish, internetbetalningar. Kontanter ska vara dyrt och krångligt. Om allt sker digitalt tjänar bankerna mer pengar men framför allt har de total kontroll över kunderna. Men vad händer om det blir strömlöst eller tekniken inte fungerar?

Ett sätt bankerna påverkar är att helt sluta med kontanter. Kan någon få kallas bank om man inte kan sätta in eller ta ut kontanter?

Avståndet till en bankomat är problem för många som lever på landsbygden och i mindre orter. Att sätta in pengar och dagskassor är ändå större problem och drabbar framför allt småföretagare i glesbygd.

Staten bör agera hårdare för att banker ska ta ansvar och tvingas vara banker som hanterar kontanter. I hela landet.

Tyvärr blir fler och fler butiker och näringsställen kontantfria. Det är diskriminering av de cirka 10 procent svenskar som inte har kort. I Europa betalas mer med kontanter än med kort. Turisterna återvänder förhoppningsvis hit igen efter pandemin, men riskerar att mötas av butiker som inte vill ha deras pengar.

Den 3 mars medverkade Bankomats vd i tv4 för att kommentera kontanthanteringen i Sverige.  Hon var övertygad om att vi behöver ha kontanter kvar. 2020 hanterades cirka 70 miljarder kronor i kontanter.

Min fråga till de butiker som klagar på pandemins påverkan på omsättningen; Utöver att ni diskriminerar 10 procent av vår befolkning plus presumtiva turister, är ni redo att sätta upp en skylt att ni inte vill ha något av de 70 miljarderna i kontanter?

Egentligen handlar det om ännu mer pengar. Vi är många som använder både kort och kontanter men bojkottar de butiker där inte alla är välkomna.

I många länder är det lag att butikerna måste ta emot kontanter. Så borde det vara även i Sverige.

Anders Lycketeg (C) Kretsordförande i Hallsberg