Farfar är både inne och cool

Textstorlek:

Man kan vara ute och man kan vara inne. Då menar jag inte inne i huset, eller ute på vedbacken. 
Vad jag menar är att man kan vara inne i betydelsen att vara uppdaterad. Vara med i svängen, så att säga.
Är man ute så är man mossig, efter sin tid, eller allmänt ointressant.
Just nu är jag alltså inne. Verkligen inne.
Jag har nämligen hål på mina jeans.
Det är inte så att jag köpte ett par brallor med hål redan från början. Tvärt om. Jag åkte ända till Motala för att köpa två par jeans som jag gillade, som jag köpt förut, och trodde skulle hålla.
Trodde, alltså. Det gjorde de inte. Höll, alltså. Så nu har jag hål på knän och lår. Och jag känner mig väldigt modern.
– Coolt, sa äldsta barnbarnet.
– Härligt farfar, nu är du med i svängen, sa det yngsta barnbarnet.
– Ser snyggt ut, fyllde 15-åringen i.
Jag kände hur jag växte flera centimeter när de tog upp mig i sin skara. Nu var jag verkligen med i matchen. Tänka sig, en farfar med slitna jeans.
Själva har de förstås trasiga jeans. Och det är väl okej när man är i barn- och tonåren. Det hör till. Men när vuxna män och kvinnor, inte minst de förstnämnda, runt 30, 40 och 50 år kommer med jeans med hål på knäna – ja då börjar i varje fall jag undra hur det är fatt.
Man kan ju inte leka tonåring hela livet. Vilket många halvgubbar gör. Och inte minst artister som är över 50. Det ser ju bara larvigt ut, om jag får tycka. 
Nu är jag alltså själv där. Dock, jag lovar er; jag kommer bara att använda mina trasiga byxor hemma, när jag typ städar. Möjligtvis kan de duga i trädgården också.
Min spontana känsla är att fabrikanterna gör jeansen från början så att de ska gå sönder. De ska inte hålla längre än några månader, sedan ska de trasas sönder för att bli riktigt inne.
Undrar om ni inte håller med mig på den punkten. När jag själv var ung, tonåring, sa alltid moderskapet att det var viktigt att vara hel och ren. Hål på byxor var ett fattigdomsbevis.
Och man kunde ju aldrig veta, dagen kunde ju sluta på akuten, och då gällde det verkligen att vara hel och ren. Inifrån och ut. Trasiga jeans fanns inte på kartan. Och nu är det tvärtom. Man är toppmodern.
Inget är som förr. När man som barn var sjuk, och hade lätt feber och ont i halsen, bäddades man ner med värme, och om halsen virades en halsduk. Idag är det tvärt om. Svalka, för att få ner febern. Fast i och för sig begripligt.
Nej, vi får väl inse att vi lever i andra tider. Undrar bara vad som blir nästa grej? Hål i mössan? Trasiga strumpor? Fläckar på jackan?
Och naturligtvis, om man ska löpa linan ut, ska man inte heller ha svångrem. Man ska, som i de amerikanska fängelserna, ha jeansen hänga halvvägs ner på knäna med halva rumpan bar.
Här känns Hälleforskavaj, i jämförelse, som ett lyxplagg, i nivå med smoking.
Dit har jag i varje fall inte kommit. Och kommer inte heller.
Slutligen har jag hittat ett par roligheter på Finordsakademin:
Redaren anlitade en skrovmålsadvokat. Politiker borde ha mer ork, Tage Erlander på sin tid, han lyssnade ju bara på rörelsen.

Rolf Johnson
redaktion@lansposten.se