Stormöte mot planer på koboltgruva vid Unden

Textstorlek:

– Vi vill inte ha någon gruva. Vi är rädda om miljön och vårt dricksvatten. Det sa Ulla Karlsson, Sannerud, på det stormöte om gruvprospektering som nätverket ”Vi som brinner för Unden” ordnade i Undenäs i förra veckan

– Jag är här för att jag är sakägare. Jag bor ovanpå koboltfyndigheten, i Havsmon. Det är en jordbruksfastighet, min äganderätt betyder inget när ett internationellt gruvbolag vill bryta mineralerna i marken, sa Margareta Hildingsdotter.

Det är inte första frågan om koboltbrytning kommer upp i området precis söder om sjön Unden.

– 1987 borrade man sju hål på vår mark för att undersöka kobolten. Den gången blev det inget av. Jag kan förstå minerallagens syfte, att exempelvis staten ska kunna göra anspråk på mineraler som är viktiga under min mark. Men jag tycker det är orätt att ett utländskt bolag kan komma och göra anspråk på min mark, utan att jag har något att säga till om.

Det är det tredje stormötet i Undenäs som Vi som brinner för Unden ordnar sedan prospekteringsföretaget European Cobalt ansökte om undersökningstillstånd. Området man vill undersöka ligger i södra änden av sjön Unden, i Västra Götaland, men frågan engagerar i hög grad folk runt hela sjön, i hela Tiveden.

Märklig lag

Just minerallagen och frågor kring det berörde advokaten Gunilla Högberg Björck som berättade om det juridiska läget.

– Minerallagen är lite speciell, märklig. Den är som jag ser det inriktad på att bolagen ska få undersökningstillstånd, vilket de nästan alltid får. Det innebär att förvaltningsrätten i Umeå regelmässigt avslår alla överklaganden av undersökningstillstånd. Trots att undersökningstillstånden bryter mot alla möjliga lagar, Miljöbalken, EU-rätten, EU:s art- och habitatdirektiv för att nämna något.

I fallet vid Unden är det speciellt märkligt, menar Gunilla Högberg Björk.

– Trots att Bergstaten, den myndighet som ger undersökningstillstånd, pekat ut markägare som sakägare och sagt att undersökningen ska ske på deras mark har förvaltningsätten avslagit deras överklaganden med hänvisning till att de inte är markägare. Vi har givetvis begärt prövning i kammarrätten.

Gunilla Högberg Björck driver 13 liknande fall runt om i landet. Hon är känd för det så kallade Norra Kärr-fallet, vid Gränna, där regeringen beviljade bearbetningskoncession 2013. Högberg Björk överklagade och lyckades upphäva tillståndet, vilket visade sig olagligt.

Lycksökare och kriminella

Med på mötet var också journalisten Arne Müller. Han har bland annat skrivit boken Smutsiga miljarder, om miljökonsekvenserna av gruvor och undersökningar. Han håller med om att minerallagen är knepig.

– Det blir konstigt när det kommer små, utländska bolag med några få anställda, som får undersökningstillstånd på mark som folk ägt i sekler. Bolagen ska återställa, göra rätt för sig, men ofta slarvar de, eller har gått i konkurs innan det sker.

Han menar att branschen ofta drar till sig lycksökare och kriminella.

– De flesta vill givetvis göra rätt för sig. Men det blir ofta tokigt ändå. När det visar sig att de räknat fel, ja då är det miljön som blir lidande när pengarna tryter. Det finns åtskilliga exempel på det. Northland i Pajala är kanske det värsta. När konkursen kom visade det sig att man slarvat med uppsamlingsdammar och sänkt grundvattnet med 16 meter i stället för några decimeter, som det stod i tillståndet.