Då och nu med Länsposten under 44 år

Textstorlek:

Ny layout. Igen.
En tidning förändras ständigt. Det måste göras för att följa med i utvecklingen. Stillastående är lika med bakåt.
Därför har ni nu en Länsposten i er hand, med en helt annan layout än veckan innan. 
När jag klev in på Länsposten skrev vi år 1975. 44 år sedan. Men idag känns det som rena stenåldern.
Vi skissade sidor på papper, vi använde film i kamerorna, fast det hände att vi glömde sätta i filmen, vi jobbade tätt ihop med ett sätteri som använde blybokstäver och där maskinsättarna smattrande fram mina nedskrivna rader.
Det var tider det. Och, för att låta lite nostalgisk för ett ögonblick, inget kan slå doften av trycksvärta när pressen rullar igång.
Men då var då, nu är nu. Om man säger att det var bättre förr, kan jag försäkra er att man sa så då också. Alltså: allt går framåt. Allt är föränderligt.
Det året fyllde Länsposten 25 år och jag kastades rakt in i jubileet. Nu har vi hunnit fylla både 50 och 60 år, och snart blir vi 70.
Vi förändrade tidningens utseende i takt med tiden. Det i kombination med hårt, men roligt, journalistiskt arbete, gjorde att vi växte till en av de ledande endagstidningarna i landet, med centerfärg på ledarsidan.
Vi var stolta över vad vi gjorde, och arbetet var, då som nu, väldigt roligt.
I ordet ”vi” ingick då Hugo Selldén, chef, Bosse Pettersson, Nalle Elfqvist och Björn Palmqvist. Plus ett knippe härliga frilansare som Allan Thybell, ”Trav-Hasse”, Iris Hedbrandt, Ola Hellstrandh, Sven Jönsson, Inger Persson…
Vi jobbade oavbrutet, dagligen vill jag nästan påstå, med upplagan. Ständigt nya idéer för att hitta och få nya prenumeranter. Och ett av målen nådde vi: att gå förbi Dalabygden, i bästa syskonanda.
Men grunden för allt var förstås våra prenumeranter. Utan dem, utan er, hade vi inte varit något idag.
De flesta fanns, och finns än idag, på landsbygden. Att lyfta livet på landsbygden har alltid varit en ledstjärna för Länsposten.
Därför känns det väldigt bra att den nuvarande ledningen, med tidningens nya ansikte nu klart, kommer att ha fullt fokus på landsbygden. Det känns bra.
Min 44-åriga resa på Länsposten är full av roliga minnen, som spegelvända och färdiglösta korsord, reportageresor utan film i kameran, möte med mängder av härliga bygdeprofiler och toppolitiker, roliga feltryck och scoop som försvunnit framför näsan.
Men det jag främst bär med mig in i framtiden är en tidning som står upp för människorna som lever på landsbygden. Även att vi lyfter det slit och de glädjeämnen som finns i bygderna.
Min mentor Hugo Selldén sa, 1975:
­ En tidning ska vara en spegel av veckan som gått, och en löpsedel för veckan som kommer.
Där någonstans vill vi vara.
Länspostens nya utformning känns som rätt produkt i vår tid. Roligt att få vara med om ännu ett steg in i framtiden. Framåt.

Rolf Johnson
redaktion@lansposten.se