Gengas för 80 år sedan

Textstorlek:

När kriget bröt ut bröt gengasen in. Det är 80 år sedan nu. Redan när kriget var ett år gammalt så fanns det 22000 gengasbilar i Sverige. Den sotiga tillvaron med gengasdrivna fordon skulle bli vardagsmat under alla krigsåren.

Kristider och ont om bränsle. Sverige avskuret från livsviktig import och goda råd dyra. Då kom gengasen som en räddande ängel.

Bensintillförseln kraftigt strypt. Då vaknade uppfinnarjockar lite överallt i landet och tänkte till. Och i det akuta läget blev gengasen ett vettigt alternativ.

Föregångaren till OK, det som då hette IC, anade vad som var på gång i Tyskland, och stämde i bäcken. Redan 1938 inledde man ett samarbete med Nynäs Petroleum för att få fram alternativa drivmedel.

Bland annat testades motoralkohol, en biprodukt vid papperstillverkningen. Men den slog inte igenom. Det gjorde däremot gengasen.

När Sveriges import var kraftigt strypt redan 1939, så blev gengasen ett klart alternativt drivmedel.

Som mest drevs runt 80.000 av den totala svenska fordonsflottan då på 250.000 bilar med gengas under krigsåren. Det planade ut, upphörde som drivmedel så sent som 1946-1947.

Men det var inte enbart nyttotrafiken som använde gengas. De klumpiga aggregaten monterades även på tävlingsbilar, och redan 1940 anordnade KAK sin första tävling med gengasdrivna bilar.

Örebro län, alltid känt som ett framåt motorlän, hakade på två år senare och anordnade en stor gengastävling (se bilderna här). Både bilar och motorcyklar tävlade. En av de framgångsrika motorcyklisterna var Gösta Sjömark från Örebro.

Eftersom gengasen inte räckte för längre sträckor så krävdes ”laddstationer”. Vedupplag och gengaskol vid mackarna blev därför vardagsmat. Björkved ansågs särskilt bra.

Men det var ett sotigt sätt att ta sig fram på. Farligt också. Nervskador hos chaufförer, som dragit i sig för mycket gengas, blev rätt vanligt. 3000 bilbränder, på grund av gengas, registrerades. Svedda ögonbryn var vanligt hos chaffisarna. Hade man mustasch, så fick man också se upp.

Men en sak är klar: utan gasen hade Sverige stått nästan stilla.