Tomten

Textstorlek:


   ”Finns det några snälla barn?” Det är frågan som vi alla fått de senaste 150 åren. Vi har som barn med stor tvekan och insikt om vår möjlighet att svara ärligt och uppriktigt på frågan varit stumma och blyga. Förmodligen också lite skräckslagna inför den tomte som vi mött på julaftonskvällen med vitt bommullsskägg, illasittande kläder, en luva något på svaj och med en andedräkt som doftar starka jultraditioner. Ofta är det en utklädd äldre släkting eller lättövertalad granne som gör jobbet men det är ändå lättare att klä ut sig till jultomte än till den julbock som från början delade klappar i Sverige.

   Under 1800-talet övertog ett kristet helgon med rötter i Turkiet uppgiften att dela klappar till de små barnen och de stora barnen. Helgonet efterträdde av någon underlig och okänd anledning den svenska bocken som klapputdelare vid årets största högtid. Jultomten är en tradition som kom till oss via Tyskland. Vår svenska tradition med julbock har anor ända sedan asatron dominerade Skandinavien och bockar drog asaguden Tors vagn i den nordiska mytologin. Samtidigt som julbocken delade julklappar hade vi en tomte här i norr, hustomten. Den tomten var den sista att gå rundan i husen för att se till att alla dörrar var stängda och låsta, att alla ljusen var släckta och djuren hade vatten inför natten. Allmänt ansågs den här tomten som lite krävande och ibland elak och var tvungen att blidkas med gröt på julnatten för att inte sluta utföra sitt viktiga arbete på gården. Den nordiska tomten var en liten typ, oftast klädd i grått som smög osynligt omkring bland gårdens hus och marker på sena kvällar och nätter. 

   När jag nu går runt på julmarknader bland alla prydnadstomtar som finns till salu går trenden från röda tomtar till grå tomtar. De är tovade, keramiska, gjorda av garn, tillverkade i granris eller målade stenar. Uppfinningsrikedomen för att tjäna lite extra är stor så här i jultider och inte ont anande marknadsbesökare låter sig gärna spendera några kronor på nya tomtar till hemmets härd. I en färgskala på väg från det amerikaniserade helgonets röda till den nordiska hustomtens grå, vad nu det kan betyda. 

   Oftast klädd i rött omgiven av en stor mängd av medhjälpare, tomtenissarna, ansvarar tomten för julklappar till oss alla. En tomte förväntas uppföra sig som en godmodig och fryntlig farbror. Speciellt är då att det i dagligt tal människor emellan finns uttrycket ”att vara en riktig tomte” som har något väldigt negativt över sig. Tomten är en av symbolerna för julen, om inte den starkaste, i det moderna samhället och på det sätt som vi firar jul i en globaliserad och sekulariserad värld. Dessutom kan en del skriva om en skum tomte när vi egentligen menar skumtomte som är en god upplevelse tillsammans med en chokladtomte som då är en personlig favorit.

   Men till slut är ändå kåsören glad att han inte har tomtar på loftet, utan ser fram mot att se tomten på julafton komma gående över tomten med säcken fylld av klappar.

   God jul och Gott Nytt År tillönskas alla läsare av dessa rader.