Ordning och reda

Textstorlek:

Man skulle inte kunna tro att jag är en person som vill att det skall vara ordning och reda i min närmaste omgivning. Jag lider inte speciellt mycket av att bilen är smutsig eller att sängen är obäddad. Det kan hända att jag låter gräset växa, men inte gärna, då jag sätter en ära i att bo i en trädgård med en välansad matta. Inomhus kan det gärna vara ostädat och dammråttor kan få husera fritt lite varstans i husets alla vrår. Inte länge, men en tid klarar jag i alla fall dessa husdjur i min omedelbara omgivning. Disken kan stå odiskad i på köksbänken några dagar eller så men även där finns det en tidsgräns för min egen trivsel.

   Men det finns detaljer i min vardag som jag inte tummar på och som jag utövar i hemlighet och enslighet. Små detaljer som jag på ett nästan sjukligt och maniskt sätt genomför i det tysta. Inget jag pratar om, men jag vet att i omgivningen finns flera människor, sådana som mig. Men det finns också andra som tycker att det låter vansinnigt och dem som inte förstår eller ser att det är något att bry sig om. Nu ska ni få höra om en del av mina hemligheter.

   Diskmaskinen, en arbetsbesparande apparat som är oumbärlig i varje hushåll när varje familjemedlem irrar fram och tillbaka mellan jobb, yoga, fotbollsträningar och andra självförverkligande aktiviteter. Utan att någon vet om det organiserar jag och effektiviserar jag disken i maskinen så att det ska få rum med så mycket disk det går på en körning. Miljöeffektivt och vattenbesparande, men knasigt och lite eget. Jag går igång på de övriga medlemmarna i hushållets nonchalans och dåliga miljötänkande, men jag gör det i hemlighet för husfridens skull.

   På den tiden det fanns dricka i backar om tjugofem eller tjugo drickor kunde jag i hemlighet ställa ordning odruckna och druckna flaskor var för sig i backen. Jag förklarade för mig själv att det var för översiktens skull och att familjen lättare skulle se vilka drickor som fanns kvar att dricka.

   I en annan tid fanns det pengar, riktiga pengar alltså som alla såg och hanterade, inte osynliga pengar på ett plastkort eller på en applikation i en telefon som nu alltid ligger i var persons hand. På den tiden kunde man lite nervöst stapla alla mynt i fickan i storleksordning som någon slags sysselsättning. Inte i valörordning, utan i storleksordning, storleken var det viktiga och sedan kunde den symmetriska stapeln hamna på ett bord framför mig som någon slags trofé.

   Nu så här på hösten och vintern är det förkylningstider och huvudvärkstabletter och värktabletter säljs som smör i solsken fast vi väldigt sällan ser solen bakom alla fuktiga regnmoln och grådis. Då irriterar jag mig på min omgivning som trycker ut dessa tabletter ur aluminiumkartan helt på måfå. Om det nu är tio tabletter på en karta trycker man väl ut dom i tur och ordning från ett håll till ett annat eller hur? Nej, inte så självklart för alla, utan jag får helt enkelt ta mina tabletter så att jag bringar ordning på aluminiumkartans sammelsurium. Men jag säger ingenting utan försöker bringa ordning och reda i tysthet. 

Undrar om allt det här är någonting som jag borde söka för?