Våga prata och fråga

Elisabet Norlinder berättar under psykiatriveckan om de svåra åren som anhörig till en dotter med ADHD, psykoser och missbruksproblem. Foto: Björn Palmqvist
Textstorlek:

– Vi måste våga prata om psykisk ohälsa och det ska inte vara svårare än att prata om utbytta höftleder.
Det säger Elisabet Norlinder i föreningen Hjärnkoll som ska föreläsa i Askersund under psykiatriveckan i södra länet.

Allt fler människor, oavsett ålder och bakgrund, utvecklar i olika grad psykisk ohälsa.

Att våga öppna sig och prata om psykisk ohälsa är en del i föreningen Hjärnkolls arbete för att öka allmänhetens kunskaper till att få en fördjupad förståelse i ämnet.

Elisabet Norlinder, med yrkesbakgrund som psykiatrisjuksköterska, är en av föreningens ambassadörer som håller föreläsningar utifrån sina erfarenheter att få dottern Sara på fötter efter upprepade psykoser i samband med förlossningar.

– Jag berättar om min anhörigroll ur ett livsloppsperspektiv, och hur flera generationer i familjen fick kämpa för att Sara skulle komma tillbaka till ett normalt liv, berättar hon.

– Nu mår Sara bra och jag har lämnat de svåra åren bakom mig och ser positivt på tillvaron, konstaterar hon.

Men det har varit en mångårig kamp sedan den dagen 1994 som Sara födde sitt första barn och fick en psykos.

Det ledde senare till skilsmässa och för att ändå kunna må bra så började Sara i smyg att testa droger i form av narkotiska preparat.

– Det tog många år innan vi fattade vad det handlade om. Vi förstod inte att hon mådde så väldigt dåligt.

Sara träffade senare en ny man och födde sitt andra barn.

– Då fick hon en ännu djupare psykos och nu gick hela familjens liv l princip ut på att hjälpa Sara och de två barnen efter att hon åter blivit ensamstående, berättar Elisabeth.

Ett annat dilemma, kanske en följd av den psykiska ohälsan, var att Sara shoppade helt okontrollerat, och dessutom fortsatte att handla narkotikaklassade preparat på nätet.

– Hon var en mästare på att dölja sitt missbruk och vi anhöriga hade fullt upp med att lappa ihop allt så det fungerade något sånär.

Det följde, lindrigt talat, en trasslig och närmast kaotisk tid för familjen och det var täta kontakter med psykiatrin och till sist blev Sara inlagd på beroendecentrum

– Men då blev det ännu värre eftersom hon började umgås med missbrukare vilka hon började bjuda hem till sig, och då började förstås barnen fara illa och socialtjänsten blev inkallad.

Men mitt i allt elände så var Elisabet övertygad om att hon inte skulle ta över Saras föräldraansvar, utan istället stötta henne att klara den biten.

– Jag var säker på att Saras liv skulle kunna vändas till det bättre. Hon är i mina ögon ingen missbrukare och det finns ingen missbrukarproblematik i familjen.

Krismöten om en ekonomi körd i botten och andra praktiska saker avlöste varann och Sara fick en förvaltare och även skuldsanering.

Hon genomgick en neuropsykiatrisk utredning som, efter diagnoserna psykossjukdom, missbruk samt läs- och skrivsvårigheter, även gav ytterligare en diagnos, ADHD.

Hela processen innebar också att mamma Elisabet behövde stöd och hjälp för att orka fortsätta kampen för att få sin dotter i bra balans igen.

– Jag gick i stödsamtal, terapi, bytte jobb och tvingades sjukskriva mig till 50 procent, men jag hade ett bra stöd hos mina chefer och arbetskamrater, konstaterar hon.

Som läsarna förstår så behövs ett fungerande grenverk med stöd från många institutioner.

Såväl riktat till Sara som till de anhöriga, och att alla drog åt samma håll för att, Sara i det här fallet, skulle bli hjälpt och åter fungera ute i samhället.

Men det skulle dröja till sommaren 2013 innan den riktiga vändningen kom, och det i samband med att Sara tagit droger, inköpta på nätet, och mådde jättedåligt.

Under färden in till akutpsyk sjönk Sara mer och mer in i en främmande värld och upplevde att hon varit i dödsriket och hade vanföreställningar om allt i omgivningen.

– Hon var fruktansvärt rädd och vågade inte ens sova, berättar Elisabet.

Psykiatrin föreslog elchocker för att bryta tillståndet, och den åtgärden sattes in.

Den uppkomna svåra psykosen av drogerna var bottenläget, nu var det dags att vända Saras liv upp ur träsket.

En lättnad, livet vände och stressen minskade för alla i familjen, men framförallt så började Sara må allt bättre.

– I dag är hon fri från drogerl, hon har ett fungerande nätverk och hon har rätt mediciner, förklarar Elisabet.

Insatser från kommunen och psykiatrin, tillsammans med Saras starka vilja, har gjort vändningen möjlig.

– Hon är under full kontroll och hon har ett väldigt vackert hem som hon sköter perfekt och dessutom har hon två fina barn.

I Elisabets tankevärd är det självklart att delge andra hennes livsresa med en dotter som lider av psykisk ohälsa.

– Om personer med egna erfarenheter vågar berätta tas det emot av de som lyssnar på ett mer genomgripande sätt, och får fler att våga berätta.

– Att dela med sig kan bli till en hjälp. Att förändra attityder genom att prata om psykisk ohälsa är vårt mål, påpekar Elisabet Norlinder.

Elisabet föreläser på Norra Bergen i Askersund den 12 november klockan 18.

Psykiatriveckan fortsätter på tisdagen den 13 november klockan 18 på Träffen i Fjugesta med samtal som det vi inte talar om, och där medverkar Nina Larsson.

På Knuten i Hallsberg berättar Erik Widlund den 14 november klockan 18 om en oönskad livssituation.

Torsdagen den 15 november klockan 18 berättar Marianne och Thomas under rubriken ”Inte som andra”. Platsen då är Kvarngården i Kumla.