Stora oredan

Textstorlek:

Stora oredan var en period i Ryssland mellan 1604 och 1613 under vilken den ryska staten bröt samman. Det var en svår politisk, ekonomisk och social kris. Tsarer tillsattes och störtades med korta mellanrum. Inte mindre än fem tsarer satt på tronen under denna korta tid. Till slut valdes Michael Romanov till tsar och hans ätt regerade sedan i Ryssland fram till revolutionen 1917.

Jag kom att tänka på detta när jag skulle skriva om läget i vårt land. Parallellen är naturligtvis minst sagt bristfällig. Det råder ju ingen ekonomisk och social kris i Sverige nu, men politiskt kan vi göra jämförelser. Ingen tsar fick förtroende att sitta på tronen och vi vet inte alls vilka, som skall regera i Sverige.

Det är naturligtvis skillnad på nio år och de mer än två månader som gått sedan höstens riksdagsval, men det som hände i Ryssland då och det vi nu ser i vårt land nu är ändå något att jämföra. Det är ju så att vi efter denna långa tid inte har en lösning. Det kommer inte att ta nio år innan vi får en ny regering på plats, men hur länge det dröjer får vi se. Det har aldrig hänt att vi kunnat uppleva en så lång tid utan en vald regering.

Liksom i Ryssland då, är det nu i Sverige samarbetssvårigheter, som är problemet.

Problemet är Sverigedemokraterna, som alla partier mer eller mindre tydligt tar avstånd ifrån. Det partiet kommer på grund av avståndstagandena i centrum. Det utnyttjar Jimmie Åkesson. Ni kan väl prata med oss, vädjar han till de andra partierna. Inga krav då, utan han vill bara prata, fast nästa gång låter det annorlunda. Då skall man inte stödja någon regering, som inte lyssnar på dem. Det går liksom inte riktigt ihop.

I Tyskland har Socialdemokraterna och högerpartierna CDU/CSU kunnat regera tillsammans.

I Sverige är det omöjligt, framförallt för Socialdemokraterna. Man har byggt upp en oöverstiglig mur, som förhindrar det. En koalition mellan dessa två partier skulle innebära att det bara fattas fem mandat för majoritet i riksdagen. Dessa mandat skulle Kristdemokraterna mer än gärna ställa upp med. Jag gör inga politiska värderingar i sak, men det är ändå ett exempel på att problemet med att få en regering till stånd inte är olösligt. Om Socialdemokraterna vill förhindra inflytande för Sverigedemokraterna, så borde Moderaterna framstå som ett mindre ont än detta parti.

I det helt oklara läge, som vi nu har, så är det fritt fram för allehanda spekulationer och teorier. Dit hör att Annie Lööw driver ett spel för att själv bli statsminister. De kommer främst från moderat håll. Det är helt utan grund. Annie Lööw har hela tiden deklarerat att hon vill ha en alliansregering.

Dessutom är Centerpartiets 31 mandat en dålig utgångspunkt för att kunna bilda regering. Centerpartiet talar för en regering över blockgränserna. Tyvärr saknas majoritet för en sådan. Tiden går och stödet för Sverigedemokraterna ökar. Det borde vara en uppgift att de andra partierna att arbeta för att sätta stopp för det.

Hur det går vet ingen, Det skulle förvåna mig om problemet skulle ha lösts, när jag om fjorton dagar skriver min nästa krönika.