Stad kontra landsbygd

Textstorlek:
Annons:

Det verkar som om vi människor allt mer polariserar oss som landsbygdmänniskor och stadsmänniskor. Vi har olika åsikter i flera frågor beroende på om vi bor i staden eller på landsbygden. Kåsören avser att genomföra en spaning i ämnet, inte speciellt vetenskapligt och en smula enögt måhända men en spaning med en allvarlig och underfundig underton. Kanske spaningen har sina brister i logik och resonemang men det finns ändå tillräckligt med substans för att räcka till en spaning som ger eftertanke och diskussionsunderlag för en lång mörk höstkväll framför öppna spisen.

   Helgen som gick besökte jag en av storstans turistattraktioner, Skansen, där strosade kåsören och sällskap runt i brittsommarvärmen och såg på djuren i sina olika hägn. Vi tittade bland annat på tre vargar som låg obekymrade om oss besökare och värmde sig på de varma stenhällarna. De var inte ett dugg rädda för barnens skrik och skratt eller skygga för digitalkamerornas rasslande. Stadsborna var synnerligen fascinerade och tyckte synd om de instängda rovdjuren och många med dem önskar att vargen skall få gå lös i det fria. Fria, okontrollerade och vilda bland domesticerade djur och tillsammans med andra vilda djur i skog och mark. Hade det var fårägare från landsbygden på plats hade de inte haft samma attityd gentemot ulven som i deras ögon är ett rovdjur som inte har sin plats i den svenska faunan. För dem är vargen ett rovdjur som skall jagas, helst utrotas på våra breddgrader, så att tama får, getter och andra utsatta tamdjur kan leva i säkerhet.

   Pratar vi pris på bilbränsle eller rättare sagt skatt på bränslet så vill ju varje tunnelbaneåkande nollåtta att skatten på drivmedel ska höjas eller åtminstone vara kvar på nuvarande nivå eftersom fossila bränslen förstör ozonlagren och påskyndar ökningen av den globala medeltemperaturen med smältande isar och höjda havsnivåer med översvämningar som följd i låglänt terräng. Detta samtidigt som landsbygdsbor utnyttjar bilen för transporter och livsnödvändiga resor både dagligen och stundligen. 

    Slutligen uppstår det en tankevurpa mellan varje storstadsboende vegetarian och köttproducerande lantbrukare på landsbygden som kämpar för sitt uppehälle och utkomst i en allt mer vegetarisk värld. Då även grönsaker produceras på landsbygden och transporteras till stan där landsbygdens befolkning i sin tur fortsätter att äta kött från djur som de vill rädda från vargens käftar. Samma varg som stadsborna vill rädda och bevara på den svenska landsbygden.

    Alltså, landsbygdsbor kämpar för sin rätt att bo kvar på landsbygden genom att använda sig av onaturliga hjälpmedel för överlevnad och sin rätt att bo på landsbygden. Medan stadsbor kämpar för planetens överlevnad genom att leva på naturligt odlade produkter och sin egen rätt att bo i stan som i grunden är ett onaturligt habitat för människor och en miljökatastrof per definition. Någonstans finns det ett tankefel hos båda grupperna som kämpar för sin rätt till sin livsstil utan att för den skulle dras med dåligt samvete för sina tankar och åsikter om livet och livets betingelser. Borde inte dessa grupper byta boplats eller åsikt?

  Hängde ni med? Knappt kåsören, ansvarig för dessa rader, förstår.

 

Åke Johansson

Annons: