Det är för tidigt, varje gång

Textstorlek:

Visst blir man överraskad. Varje gång. Och varje gång säger man att det är för tidigt. Vanligtvis brukar det inte vara det enligt experterna men i år är jag säker, oavsett vad SMHI säger. Det är för tidigt!

Jag pratar om nattfrosten. Om att skrapa bilrutan. Om att vara tvungen att bestämma vad man ska göra med de ännu blommande pelargonerna. Att sörja lite över gladiolusen som inte hann blomma. Och sedan det svåraste, att lyckas med att byta däck på bilen i tid.
Men visst var det sommar alldeles nyss? Vi gick i tunna sommarkläder och stånkade lite över värmen. Nu går vi i höstrusk och ojar oss över regeringen, eller rättare sagt över att vi inte har någon ny regering alls och ingen vet när vi ska få någon.

Många säger att det största partiet ska styra. Men det är inte på något sätt självklart med den representativa demokrati vi har. I vår typ av demokrati med proportionellt valsystem är det majoriteten som bestämmer. En majoritet som kanske inte överhuvudtaget inkluderar det största partiet. För det står oss ju fritt att bilda så många partier vi vill och alla mandat är värda lika mycket, oavsett vilket parti det tillhör.

Funnes det inga allianser och samarbeten alls så skulle ju i alla fall inte det största partiets förslag röstas igenom alltid. Däremot är det respektfullt mot väljarna att ge de personer som fått många röster framträdande poster.
Inte alla västvärldens demokratier har detta system. England till exempel, har så kallad majoritetsregering medan vårat kallas minoritetsregering. I England skickas bara en person från det största partiet i varje valkrets till parlamentet.

Det gör att det blir en stark majoritet, men också att det kan vara hart när omöjligt för andra partier att ta sig in i parlamentet. Därför hör man sällan talas om något annat än tories och labour i England. Av ungefär samma anledning så finns i USA så gott som bara två partier representerade i högsta instans, republikaner och demokrater.

Sverige har varit enpartistat länge länge. Sedan bildades Alliansen som lyckades bryta denna enpartistat ett antal år. Nu är blockpolitiken kanske på väg bort och hoppande majoriteter för varje fråga på intåg i politiken. Detta ser vi även i kommunerna, där det blir allt vanligare med minoritetsstyre. Jag tror inte att det egentligen är så bra. Jag tror att alla mindre kommuner, vilket väl egentligen är alla utom Örebro i vårat län, är på väg mot mångmiljonunderskott nu när farbror staten inte längre är generös med flyktingpengar. Jag befarar att styret i kommuner där majoriteter hoppar fram och tillbaks blir osäkert när det är dags för otrevliga budgetnedskärningar som kanske kräver skattehöjning. Populistpartier kan här profilera sig än mer än vanligt på att vara nejsägare, och i många kommuner är de vågmästare. Det känns inte riktigt bra.

Titti Hansson