När Örebro var en motorstad

Textstorlek:

Det har förmodligen aldrig tillverkats mopeder i Örebro län. Däremot tillverkades under en tid en påhängsmotor för cyklar, Kuli, i Örebro. Motorn var en del i en teknikutveckling som i början av 1950-talet gick oerhört fort, en tid när det såldes hundratusentals mopeder och påhängsmotorer på bara några år.

Annons:

I dag är mopeden antingen något äldre herrar åker på träffar med eller något som mestadels ungdomar använder för att ta sig fram. Från början var det inte så. Då var mopeden en folkförlyttare, ett sätt för arbetaren att ta sig till jobbet.

Mopedens historia började nog redan på 1930-talet. I ett allt mer industrialiserat land behövde knegarna, folket, ett bra och billigt sätt att förflytta sig. Då kom först de så kallade lättviktarna, eller 98-kubikarna. En lätt motorcykel som var billig att köpa. Den fick ha en motor på max 98 kubik och byggdes ofta utifrån en cykelram. Cykeltillverkare fanns överallt. Vad var mer naturligt än att sätta en motor i en sådan? Det fanns bara i Örebro flera tiotals mindre cykeltillverkare.

Problemet var bara att 98-kubikarna var livsfarliga. Bromsar och ram från cykelvärlden hängde inte med. Åtskilliga unga män miste livet på 98-kubikare. Från början fick man köra dem utan körkort, oavsett ålder. Men i takt med olyckorna restes kraven på regler, 1939 blev det körkortskrav. Då blev det dessutom krig, och då fanns ändå ingen bensin. Intresset avsomnade lite.

Under 1940-talet började så mindre påhängsmotorer för cyklar, inte sällan tillverkade i Tyskland, eller Frankrike, dyka upp i Sverige.

– Man insåg då att det behövdes ett regelverk för att få ordning på den växande floran av mindre motoriserade tvåhjulingar, berättar Kent Ivarsson, även kallad Kulikent. Vi träffar honom i ett garage där han, förutom ett par topprenoverade veteranbilar har ett flertal mopeder och cyklar med påhängsmotorer. Däribland ett flertal Kuli.

– Det verkliga rariteten är en Hermes tandemcykel, tillverkad i Uppsala, men som hos en handlare i Skövde försågs med med en Kuli påhängsmotor redan 1952. Den har suttit på sedan dess, berättar Kent.

När det så blev dags för ett regelverk för mopeder ville man inte göra om misstaget med 98-kubikarna. Det skulle inte vara ett livsfarligt fordon, det skulle gå att köra utan körkort och det skulle vara billigt. Reglerna blev att man fick ha en motor på 50 kubik och blygsamma 0,8 hästkrafter. Fordonet skulle sedan ha två hjul och två av varandra oberoende bromsar. Pedaler som gick att trampa på var ett krav. När regelverket skulle sjösättas 1952 så förkortade man orden motor och pedal och slog ihop dem. Mopeden var född.

– Kulimotorn, eller TFA-motorn, som den också kom att kallas, hade presenterats redan i slutet av 1940-talet. Men Johnsonverken, Johnsson metall, som tillverkade motorn, anpassade och typgodkände snabbt sin motor enligt de nya reglerna, berättar Kent.

Motorn tillverkades i en fabrik på Holmens industriområde i Örebro.

TFA kallades motorn för att den för första gången presenterades i tidningen ”Teknik för alla”: Konsum sålde även under en tid motorn från Örebro, men då gick den av någon anledning under namnet Rondo.

Sedan gick utvecklingen mycket snabbt. 1952, när reglementet kom, såldes 50 000 mopeder, eller påhängsmotorer. 53 var man uppe i 100 000 mopeder. 54 såldes 150 000. 1955 såldes 175 000 tvåhjulingar med en knapp hästkraft. Svenskarna hade fått tillgång till ett billigt fordon att köra runt på. Inte sällan hängdes på både packväskor och unikabox. Packcyklar försågs med motor och springpojkarnas jobb blev plötsligen betydligt roligare.

– Det blev en oerhörd försäljning Rätt snabbt insåg företagare, cykelfabriker, lite varstans i landet att det gick att tjäna pengar på mopedvurmen. Nästan på en gång började man bygga specialbyggda, mer kraftiga mopeder, med grövre hjul, bättre bromsar och kraftigare ram.

Det gjorde att påhängsmotorerna var hopplöst omoderna redan 1954. 1955 var Kulimotorns saga all. Påhängsmotorerna var inte problemfria.

– Nej, det var ju lite kompromiss. Grejer vibrerade loss och cykelramen var väl inte riktigt gjord för påfrestningen.

– Historien gör gällande att man på Johnsson Metall då hade sådär 100 motorer i lager 1955, som man till sist helt enkelt slog sönder och smälte ner igen.

De gick inte att sälja. Man gjorde ett sista försök att få iväg motorer genom att försöka sälja dem till SJ som då skulle ha dem för att motorisera trampdressiner. SJ nobbade. Sedan vattnade man kartongerna för att man skulle kunna sälja dem som lagerskadade, det gick inte heller. Troligtvis blev det cirka 5000 kulimotorer totalt. Många finns kvar. Det finns många Kuliintresserade, både i Örebro och på andra håll i landet. De kallas ibland för Kuliganer.

Efter nio år, 1961, var det dags att uppgradera mopedreglementet. Då fick man ha hela en hästkraft på sin moped och man kunde ersätta pedalerna med en modern kickstart. Dagens mer motorcykel-liknande mopeder började tillverkas.

Kulin som motor var ovanligt rejält och vettigt byggd. Man skruvade fast den vid bakhjulet. Sedan fick man en remskiva i delar som på ett klurigt sätt monterades inne i navet på cykelhjulet. motorn drev alltså hjulet med en kilrem. Det ansågs vettigt eftersom en rem har mycket svårare än en kedja att hoppa av och är underhållsfri. Konkurrenterna hade ofta ett mer taffligt kedjedrev som skruvades på hjulets ekrar. En tillverkare, Cyklemaster, levererade ett komplett hjul, med motorn inne i själva hjulet.

– Det är lite pyssel att montera en Kuli. När alla delar är på plats måste den justeras så att motor och remskiva linjerar. Allt ingick när man köpte motorn. Handtag för koppling gas, bensintank att hänga på pakethållaren. På en av Kents Kuli-cyklar finns en extra pedalbroms på framhjulet.

– Ja. Tanken var att man skulle välja en cykel med trumbroms i framhjulet. Men fanns inte kunde man köpa en enkel pedal som skulle trycka på fälgens sida. Fungerar väl sådär, säger Kent.

En del delar, som lager, är standard, medan annat är mer udda och börjar vara svårt att få tag på.

– Motorn har bland annat en mycket speciell kolv. Sådana är svåra att hitta, avslutar Kent och trampar iväg på sin Kuliförsedda cykel. Efter någon meter släpper han kopplingen och den lilla motorn smattrar igång och han försvinner i ett blåaktigt rökmoln.

Annons: